Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Svårt att upptäcka dyslexi hos flerspråkiga barn

Publicerat torsdag 3 september 2009 kl 14.11
Barn behöver tidig språklig stimulans

För bara några tiotal år sedan ansågs man som litet "dum" om man hade svårt för att läsa och skriva. Idag är det annorlunda - kunskaperna om läs- och skrivsvårigheter har ökat och i skolan försöker man spåra barn med särskilda svårigheter så tidigt som möjligt, för att kunna hjälpa dem i tid. Men en stor grupp barn riskerar att hamna utanför - flerspråkiga barn och unga med ett annat modersmål än svenska. Deras läs- och skrivproblem upptäcks inte alltid eftersom man misstar dem för problem med svenskinlärningen. Dessutom saknas ofta det nödvändiga stödet hemifrån, när de ska lära sig läsa och skriva på svenska.

För att sprida information bland föräldrarna till flerspråkiga barn har den ideella föreningen Kod-Knäckarna tagit fram en broschyr och en cd med basfakta om läs- och skrivsvårigheter och tips till föräldrarna om hur de kan stimulera barnens språkutveckling. Materialet har översatts till fem av de största invandrarspråken i Sverige - somaliska, arabiska, persiska, kurdiska och engelska - och erbjuds nu till landets kommuner för vidare distribution till föräldrarna.

Just skolstarten är ett bra tillfälle att engagera föräldrarna, säger Louise Belfrage på föreningen Kod-Knäckarna.

 - Man kanske kan säga, utan att det finns några siffror på det, att man som förälder är oerhört motiverad när barnet börjar skolan, därför att det är ju då som man faktiskt kan kräva att barnet ska lära sig läsa. Därför att det är ju skolans första och viktigaste uppdrag. Vad vi vill göra, det är att ge de här invandrarföräldrarna samma möjligheter som de svenska föräldrarna.

Läs- och skrivinlärningen är förknippad med större eller mindre svårigheter för många barn. Man räknar med att mellan fem och sju procent av alla barn - tre, fyra barn i varje klass - har särskilda svårigheter med läsning och skrivning. Forskning har visat att tidig upptäckt och tidiga insatser är avgörande för deras utveckling och att många kan undvika större läs- och skrivproblem om de får rätt sorts stöd. Alla barn har också rätt till särskild hjälp i skolan om de behöver det.

Föräldrarna spelar en viktig roll, både när det gäller att stimulera barnens språkutveckling och att upptäcka eventuella svårigheter. Men föräldrarna har också varierande förutsättningar - det är till exempel inte så lätt att hjälpa sitt barn att läsa och skriva om man inte kan läsa och skriva själv, eller om man kommer från en kultur där det muntliga berättandet har starkare ställning än det skriftliga, säger Louise Belfrage.

 - Då är det väldigt, väldigt bra att tala med sitt barn, det ger ett ordförråd - alltså att man varierar sitt språk så mycket man kan, och att man talar mycket och att man berättar... Man kan sätta sig till exempel med ett fotoalbum och tala och peka och göra en berättelse, så att barnet också får berätta, så att det blir en interaktion och man får igång ett ömsesidigt givande och tagande - det är så språkutvecklingen stimuleras, bland annat.

I Eskilstuna kommun räknar man med att 23-24 procent av alla barn i kommunen - nästan vart fjärde barn - har flerspråkig bakgrund. Där jobbar man med språk och språkutveckling på olika sätt, bland annat genom att ha många flerspråkiga lärare i skolorna. Örjan Norsted, rektor för kommunens mångkulturella enhet, konstaterar att det är svårt att upptäcka läs- och skrivsvårigheter i tid hos flerspråkiga barn:

- Det är väldigt svårt egentligen att avgöra för en flerspråkig elev om det är de "ordinära" problemen som eleven upplever när han ska lära sig svenska då, alltså språksvårigheterna att lära sig ett nytt språk, om det är den problematiken som finns i botten, eller om det är dyslexi eller läs- och skrivproblematik som man har med sig. Det är väldigt svårt att avgöra det där. Och egentligen krävs det ju personal eller pedagoger som dels är utbildade som lärare i svenska som andra språk, och dessutom har speciallärarutbildning. Det är de som har förmågan att avgöra vad som är vad.

Eskilstuna kommun har just köpt in informationsmaterialet som föreningen Kod-Knäckarna har tagit fram, och ska dela ut det till alla föräldrar. Kommunikationen med föräldrarna är viktig, säger Örjan Norsted.

 - Jag träffar ju många föräldrar och har träffat många föräldrar under tiden som jag har jobbat här, och det är ju uteslutande positiva signaler vi får, eller positiva diskussioner vi har tillsammans. Det vi är överens om, det är att skolan kan bli litet bättre, vi kan förbättra samarbetet till exempel med grupperna som finns, och vi kan utforma informationen på ett mer tydligt sätt, med översättningar till språken och sånt som vi kanske inte har hunnit med ännu. Och just det där att vara tydlig i informationen och få en diskussion till stånd, det är nånting som vi kan bli bättre på. men de flesta föräldrar är ju oerhört glada och tacksamma för att bli bjudna till skolan för att diskutera och fundera runt de här frågorna, så att det borde vi ju ha mera av, vill jag påstå. Vi är inte fullkomliga på något sätt utan tvärtom, vi har mycket kvar.

För en liten del av alla barn som har svårt att läsa och skriva i skolan går svårigheterna inte över - de har helt enkelt medfödda svårigheter att läsa och skriva, ungefär som vissa människor har svårt att sjunga eller svårt att hantera siffror. En del får genomgå en utredning och kanske så småningom får diagnosen dyslexi. Då kan de också få rätt sorts hjälpmedel som till exempel datorbaserade skrivstöd och ljudböcker.

Dyslexi är inte en sjukdom - det är en funktionsnedsättning som man tidigare inte visste så mycket om, som tidigare kallades ordblindhet. Det berättar Sven Eklöf på Dyslexiförbundet.

 - När jag var liten, på 50-talet, då kände man till ordblindhet. Men man visste inte så mycket om vad som orsakar de här svårigheterna. Men sen i takt med att samhället har blivit mer beroende av läsning och skrivning så har den här funktionsnedsättningen, som vi säger idag, blivit mer och mer känd och uppmärksammad. Det är ju så att alla arbeten idag kräver läsning och skrivning, och vi säger att hälften av ungdomarna ska in på högskolan. Och då kräver det att man har en funktionell läsning och skrivning för att klara sig.))

Inger Rålenius arbetar också på Dyslexiförbundet. Hon kommer ofta i kontakt med personer som inte har fått den hjälp de skulle ha behövt i skolan:

 - Jag pratar ju väldigt ofta med vuxna med läs- och skrivsvårigheter som då själva har svenska som andra språk, som kanske nu är 20 år och har gått i grundskolan och kanske vid 20-25 års ålder äntligen har upptäckt dyslexin och blivit utredd. Och det de säger, det är ungefär att i skolan tog man det inte på allvar. Man säger: jaja, han har svårt att läsa och skriva därför att hans mamma kommer från ett annat land, och man går liksom inte på djupet och gör någon utredning. Så det är väldigt väldigt många barn som missas, tack vare att man faller i den här gropen: han kom, hans föräldrar kom från ett annat land, det är därför han har svårt att läsa och skriva. I stället för att fundera på: han kanske både kommer från ett annat land och kanske dessutom har dyslexi, och det måste vi ta tag i NU. Där finns det då en okunskap i många skolor, tyvärr, som ställer till det för de här barnen och föräldrarna.

Reportrar: Cecilia Huldt och Kenadid Mohamed

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".