Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Ny förstaklass växer upp på filmduken

Publicerat lördag 26 september 2009 kl 13.09
Skolfotografering i ettan 1999.

Söder om Stockholm ligger Jordbro. Det samhället har som kanske ingen annan svensk förort skildrats på film, nu är det dags igen. Dokumentärfilmaren Rainer Hartleb har gjort sin sjätte film om Jordbro, den fristående "När jag blir stor".

Rainer Hartleb har i fem filmer tidigare följt en skolklass mellan 1972 när de började i ettan, till 2006, när de kommit upp i yngre medelåldern. Filmer som visats filmfestivaler världen över och som han bland annat vunnit en guldbagge för. En guldbagge som faktiskt finns att beskåda på pizzerian i Jordbro.

Nu har Rainer Hartleb tagit sig an en ny generation barn i Jordbro i senaste filmen "När jag blir stor". Han träffade barnen för första gången när de började ettan 1999, fram till när de gick ut 9:an förra året.

- Filmen handlar om dem och deras utveckling, deras famljer, deras bakgrund och... Ja, vad händer när jag blir stor? Den eviga frågan om, vem är jag? Hur har jag blivit den jag är? Alltså, hur man växer och blir den man är, säger Rainer Hartleb.

Han säger att han ser skillnader mellan den förstaklassen som han mötte första gången 1972, och den här förstaklassen som började skolan 1999, 27 år senare:

- Det som var så anmärkningsvärt i den här klassen som jag mötte när jag kom dit 1999 var att här fanns barn från jordens alla hörn. Och att i den här klassen återspeglades vår nyaste världshistoria. Jag menar här var Bosnien, Somalia, Algeriet...

Det är framför allt fyra av barnen i klassen som han berättar om i filmen. Bland annat  Jejjan, vars föräldrar är från Gambia. I tredje klass är hon en stökig tjej, men förvandlas under skoltiden till tjejen med riktigt bra betyg och stora framtidsplaner. Och så Narcisa som har sina rötter i Bosnien. Hon funderar på hur livet sett ut om kriget inte kommit och hennes föräldrar inte tvingats fly från Bosnien. Vem hade hon varit i så fall?

- Eftersom jag själv kom som barn till Sverige utan språk, utan svenska och var tvungen att finna mig till rätta. Jag var ju då "tysken". Men sedan fanns det såna som betraktade mig som Rainer. Detsamma försöker jag ju göra gentemot dem som jag filmar.

Vad är det som är så intressant med svensk samtid?

- Vi lever ju i den. Vi ser samhället förändras. Just det att vi är en del av den, säger Rainer Hartleb.

Svensk förort har den senaste tiden hamnat i nyhetsrubrikerna, efter oroligheter med bränder och skadegörelse i till exempel Gottsunda utanför Uppsala och Backa i Göteborg. De invandrartäta förorterna får ofta stå som exempel på problem, men så är det inte när Rainer Hartleb beskriver Jordbro:

 - Det är klart att om jag skulle göra en film om de otäckheter som finns i Jordbro och som har med ungdomar att göra. Då skulle det bli en helt annan film, med helt andra ungdomar. Men en sån film skulle inte förklara nånting. Jag menar, det var gängbråk för ett par år sedan... Men det finns en normalitet som jag tror ser ut så här. Det andra är ju utbrott, säger Rainer Hartleb.

Reporter: Maria Quistberg.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".