Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Namndiskriminering slår hårdast mot män

Publicerat måndag 14 september 2009 kl 15.30

Män med arabiskt namn blir oftare bortsorterade än kvinnor med arabiskt namn när de söker jobb. Kvinnorna kan kompensera för eventuella fördomar hos arbetsgivaren om de har mer arbetslivserfarenhet, medan detta inte gäller för männen. Det framgår av en ny undersökning från Stockholms universitet.

En som tröttnade på att aldrig få napp när han sökte jobb är Martin, arkitekt med många år i yrket, som kom till Sverige från Irak för 14 år sedan. Han hette tidigare Modhaffar, men bestämde sig för att byta namn när inget annat hjälpte:

- Det är logiskt om jag vill anställa nån - det kommer många, både svenskar och invandrare, och vem är invandraren? Speciellt om han heter Mohammed, Ali eller Modhaffar eller Mustafa - de har konstiga namn! Det blir liksom, varför ska jag satsa på den här? Man lägger undan dem tills man hittar en svensk som kan allting - bakgrund, tradition, allting.

Forskarna vid Stockholms universitet konstruerade jobbansökningar där de satte ihop CV:n med likvärdiga kvalifikationer och sedan slumpvis gav dem namn - typiskt svenska och typiskt arabiska namn, lika många manliga som kvinnliga. Så sökte de ett stort antal jobb utannonserade på Platsbanken i Storstockholmsområdet inom fem olika yrkeskategorier - tre som krävde högskoleutbildning, ett som krävde gymnasieutbildning, och ett okvalificerat, där körkort var enda kravet.

Att ansökningarna med svenska namn oftare fick positiva svar med inbjudan till intervju var i sig ingenting nytt - tidigare undersökningar har visat liknande resultat. Enligt forskarna i Stockholm måste personer med arabiskt namn måste söka nästan dubbelt så många jobb som personer med svenskt namn för att bli kallade till intervju lika ofta. Vad forskarna däremot inte hade väntat sig, var resultatet av det andra steget i experimentet: att ansökningarna med kvinnligt arabiskt namn undgick att bli bortsorterade när de hade bättrats på med mer arbetslivserfarenhet. Men det gällde alltså bara de kvinnliga ansökningarna, inte de manliga. Förvånande, säger Lena Nekby, en av forskarna bakom studien:

- Jag kanske hade väntat mig en minskning av skillnaden, men inte att den skulle försvinna helt. Samtidigt är det ju lite oroväckande att det fanns ingen skillnad alls för männen, att det är precis lika stora skillnader, trots att männen med arabiskklingande namn nu har mycket bättre CV:n. Sen finns det ju ganska mycket forskning inom nationalekonomi som ger stöd för detta, att kvinnor med invandrarbakgrund i arbetsmarknaden kanske inte är lika hårt diskriminerade som män med invandrarbakgrund. Det finns studier som visar att kvinnor som ÄR sysselsatta har mindre lönegap än män till infödda.

Det är svårt att veta vilken typ av medvetna eller omedvetna föreställningar som ligger bakom beslutet att sortera bort en arbetssökande enbart på grund av hans eller hennes namn. Ossian Wennström på akademikernas fackliga centralorganisation Saco tror att den hårdare diskriminering som drabbar män med arabiska namn har med stereotypa föreställningar att göra:

-Det kan säkert finnas en koppling till den mediebild eller de stereotyper som finns kring män från Mellanöstern. Att det är det som drabbar män med arabiskklingande namn.

Diskrimineringsombudsmannens handläggare får regelbundet samtal från personer som känner sig diskriminerade efter att ha sökt otaliga jobb utan att bli kallade till intervju. Men ett sådant samtal leder sällan till anmälning och ännu mer sällan till fällande dom i Arbetsdomstolen.

Hos fack och arbetsgivare betraktar man fenomenet på helt olika sätt. Farbod Rezania på Svenskt Näringsliv, som organiserar arbetsgivarna på ett stort antal svenska företag, tycker inte ens att bortsorterade jobbansökningar är ett problem. Det är utbud och efterfrågan som styr på arbetsmarknaden och idag har invandrarna inga svårigheter att få jobb, säger han:

- I Stockholmsregionen hittar du väldigt få företag som är etniskt homogena. Det är nånting som var helt otänkbart för tjugo år sedan. Idag är det kanske enstaka arbetsplatser, enstaka branscher, där det finns bara svenskar. Jag tror faktiskt att chansen att hitta en arbetsplats som är etniskt homogen med folk från Iran, Irak eller Turkiet är större idag, än att hitta en arbetsplats där det är bara svenskar. Så det är inte så att arbetsgivare eller att företag utestänger invandrare.

På Saco säger man däremot att undersökningen från Stockholms universitet bekräftar en bild som redan finns. Saco vill få arbetsgivarna att tillämpa en mer strukturerad rekryteringsprocess, att de i god tid ska tänka igenom vem de vill anställa och vilka kunskaper och färdigheter som den personen ska ha. Det finns flera saker arbetsgivare och anställda kan fokusera på tillsammans, säger Ossian Wennström:

- Jag tror det är viktigt med kunskap om den diskrimineringslagstiftning vi har. Den kunskapen tror jag ibland kanske inte är tillräcklig. Men sen tror jag också det är väldigt viktigt att ha en kunskap om vilka omedvetna fel man kan göra, så att man inte går i de fallgroparna. En medvetenhet om hur vi som människor faktiskt sorterar och väljer, och det skapar också en beredskap för hur man kan, genom att vara noggrann och strukturerad, se till att man inte går i de fallgroparna.

Arbetssökande med utländska namn ska inte behöva byta namn för att lyckas på arbetsmarknaden, även om det är vars och ens beslut, säger Ossian Wennström på Saco. Martin, som tidigare hette Modhaffar, ångrar inte att han tog det steget, eftersom det gav resultat. Han hade redan satsat hårt på att lära sig svenska och kompletterat sin arkitektutbildning med svenska betyg, men det var först när han bytte namn som det lossnade för honom:

- Åtminstone att jag fick mer intervjuer, mer positiva svar, och jag fick faktiskt jobba mer efteråt, mer än två tre gånger, och nu jobbar jag som fast anställd också. Det är någonting som jag ville, som jag bestämt, och jag kom fram till mitt mål. Jag tänker inte på den här frågan mycket. Det har bara hänt, och slut, jag måste leva med.

Reportrar: Cecilia Huldt och Liv Heidbüchel

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".