Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Kritiserat paradigmskifte i svenskt försvar

Publicerat måndag 18 januari 2010 kl 12.19
Försvarsminister Sten Tolgfors

Den största förnyelsen av svensk försvars- och säkerhetspolitik på decennier. Så dramatiskt beskrev förvarsminister Sten Tolgfors försvarets nya inriktning när han på söndagen inledde Folk och Försvars 70-årsjubilerande rikskonferens i Sälen.

Det handlar om ett nytt Östersjöperspektiv, och framför allt om att vi i år övergår från ett värnpliktsförsvar till något som liknar ett rent yrkesförsvar. Men mycket av debatten efteråt kom att handla om en bristande folklig förankring av försvarspolitiken. En av de kritiska är Socialdemokratiska Ungdomsförbundet SSU:s ordförande Jytte Guteland:

– Om man går ut på vilken gymnasieskola som helst i Sverige idag och frågar om vi har allmän värnplikt eller om vi har yrkesförsvar i Sverige, och vilken inriktning politikerna har beslutat, så är jag övertygad om att man kommer att få svaret att vi har allmän värnplikt, säger jytte Guteland.

I storslagen vinterskrud och med fullt av utförsåkare i backarna omkring välkomnade Högfjällshotellet i Sälen på söndagen deltagarna i Folk och Försvars rikskonferens, den årligt återkommande samlingspunkten för diskussion av förvars- och säkerhetspolitik.

Försvarsminister Sten Tolgfors inledde med att måla upp bilden av ett ovanligt välmående svenskt försvar, och konstaterade nöjd att försvarshögkvarteret för första gången på många år inte bra lyckats hålla budget, utan till med redovisa ett miljardöverskott. Han utlovade oförminskade anslag under hela den kommande mandatperioden och upprepade gång på gång sin favoritfras "användbart och tillgängligt" i sin beskrivning av det nya försvar som regeringen nu håller på att bygga, i stark kontrast till det gamla.

Fram till nu har kravet på insatsorganisationen varit att en tredjedel av den ska vara tillgänglig inom ett år. 2008 innebar det 11.400 soldater, sa Sten Tolgfors. I det nya försvaret ska alla de 50.000 personer som utgör hela insatsorganisationen vara "användbara och tillgängliga" inom en vecka, om Sverige skulle hotas. Dessutom tillförs försvaret ett nytt, som Tolgfors uttrycker det, "närområdesperspektiv":

– Jag tycker vi har haft ett glapp. Vi har haft ett försvar, en nationell insatsorganisation, för försvarets uppgifter inom gräns, och vi har haft en anställd utlandsstyrka för uppgifter väldigt långt bort. Däremellan har vi haft ett glapp. Vad har egentligen gällt för närområdet, för Norden, för EU, för Östersjön? Det glappet är tilltäppt i och med sommarens inriktningsproposition.

I det här sammanhanget kan noteras att Tolgfors - liksom senare överbefälhavaren Sverker Göransson - återigen varnade för oroande tendenser i Ryssland, bland annat vad gäller demokratiutvecklingen där. Han nämnde också den så kallade Medvedevdoktrinen, om att Ryssland förbehåller sig rätten att skydda ryska medborgare i andra länder.

Men bilden är inte entydig, sa han:

– Man har ambitionen att skapa en ny rysk militär förmåga och man lägger mer pengar. Samtidigt gäller det att ha en nyans och balans i detta. Man har fortfarande en försvarsbudget i storleksordningen en tiondel av EU-ländernas, mindre än Storbritannien och Frankrike.

Viktigast för att Sverige ska leva upp till sina åtaganden i närområdet är enligt Tolgfors den riktigt stora förändringen som det svenska försvaret nu genomgår: att vi lämnar värnpliktsförsvaret bakom oss.

Värnpliktiga förband har, enligt lag, inte kunnat användas utanför Sveriges gränser, men när soldaterna nu blir antingen fast anställda eller kontraktsanställda kan de också sättas in var som helst: i försvaret av Sverige, i närområdet eller långt borta.

Därmed skulle Sverige kunna leva upp till det åtagande som görs i den omtalade solidaritetsklausul som riksdagen antog i somras. Där slås det fast att Sverige inte kommer att förhålla sig passivt om ett angrepp skulle riktas mot ett annat EU-land eller nordiskt land, och att vi ska kunna ge och ta emot militärt stöd. Lagen öppnar alltså upp för att Sverige till exempel skulle kunna hjälpa till att försvara Baltikum militärt, om så skulle behövas.

Fjolårets riksdagsbeslut om värnplikten är annars det som rivit upp de djupaste politiska såren i försvarsfrågan. Beslutet antogs med bara några få rösters marginal, och som det verkar mot folkets vilja: en Sifomätning från förra våren visade att nästan två tredjedelar av svenskarna ville behålla värnpliktssystemet.

Flera kritiska röster har också höjts på Folk och Försvars rikskonferens om att förändringen drivits igenom utan att folket blivit informerat och kunnat säga sitt, och även mot att det nya systemet inte är tillräckligt utrett. En utredning som ska titta på den framtida personalförsörjningen blir klar först i december.

Vad händer till exempel om inte tillräckligt många kvalificerade personer vill ingå i det framtida försvaret? Måste man då inte locka med högre löner, och vad händer då med försvarets ekonomi? ÖB Sverker Göransson:

– Det finns en grundplan nu, precis vad olika delar kommer att kosta. Men det var det jag också kommenterade idag, att jag efterlyser att alla är litet besjälade av ödmjukhet, för om förutsättningarna i konjunkturen förändras, då kommer de här sakerna också att påverkas.

Då kommer det att kosta mera att rekrytera?

– Det kan vara så, men det kan också gå åt andra hållet, ju.

Även försvarsminister Sten Tolgfors medgav igår att det kan uppstå oförutsedda problem. Ingen så stor omställning går utan gnissel, sa han. Men den nya inriktningen gäller, underströk han: det handlar om ett "paradigmskifte" mot ett mer "användbart och tillgängligt" försvar.

Men alla håller förstås inte med om försvaret nu genomgår en positiv revolution. Urban Ahlin är Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman:

– Det är självklart, att gå från värnplikt till frivillighet är väl ändå något slags paradigmskifte, kan man väl säga, en het förändring. Vilken jag är väldigt tveksam till. Den drivs igenom med bara några få rösters övervikt i den svenska riksdagen - jag tycker inte att man ska hantera svensk försvarspolitik på det lättvindiga sättet, där behöver man hitta bred konsensus, för det är ändå Sveriges nationella försvar det handlar om. Men i övrigt så tycker jag inte att det är något stort paradigmskifte. Vad han försöker göra är att måla upp en bild av det kommande försvaret, för det är det han talar om - "vi har hög beredskap, starka gripbara resurser, nu minsann kan vi göra massor av saker" - men det finns inte än, det är vad han vill skapa i framtiden. Så han kritiserade vad han påstod var "pappersförband" i historien, med att säga att nu har vi en fantastisk förmåga. Men då talar han tyvärr fortfarande bara om sin papperskonstruktion av det kommande försvaret.

Reporter Anders Ljungberg, SR International. Publicerat 18/1-10

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".