Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Hovet och media - ett ömsesidigt beroende

Publicerat måndag 7 juni 2010 kl 15.44

"För Sverige i tiden" är kung Carl Gustafs valspråk. Monarkin ska anpassas till hur samhället förändras och kännas modernt. Det är en balansgång att vara en vanlig svensk familj och behålla den kungliga glansen och de traditioner som är förknippade med monarkin.

Många ser idag monarkin och kungahuset ur ett sagoperspektiv och det är något som media ofta spelar på.

Prinsar och prinsessor och en folklig friare som vinner kronprinsessan. Det är en sagoberättelse som nu blir verklighet även om halva kungariket inte ingår denna gång.

Men hur vanlig kan den kungliga familjen få bli utan att glansen och upphöjdheten går förlorad. Hur behåller man magin i dagens samhälle?

Cecilia Åse är statsvetare vid Stockholms universitet och författare till boken Monarkins makt:

- Jag tror att det centrala här är att de kan framställas som vanliga och samtidigt som ovanliga. Så vanligheten är inte en utmaning mot kungligheten, för så länge som de kungliga är kungliga så är det också en poäng att de är vanliga, säger Cecilia Åse.

Med författningsreformen 1974 så blev kungamakten än mer beskuren. Dåvarande statsministern och socialdemokraten Olof Palme sa att av monarkin återstod nu endast en "plym". Kungens politiska uppgifter som att formellt utse en regeringsbildare efter riksdagsvalen hörde till det som nu försvann. Kungamakten och statschefens roll blev cermoniell och representativ till sin karaktär.

Statsvetaren Cecilia Åse igen:

- Genom att skapa det här icke politiska statschefsämbetet så gör man det till en väldigt stark nationell symbol. En symbol som det är väldigt svårt att politisera. En symbol som det är väldigt svårt att vara emot och kritisera och diskutera politiskt, säger Cecilia Åse.

Ett statligt ämbete som går i arv i en och samma familj måste ändå vara något av det mest odemokratiska man kan tänka sig. Ändå vill svenska folket uppenbarligen ha det så om man ska tro olika opinionsmätningar.

Finns det inga demokratiska problem med denna ärvda position?

- Jag tänker att monarkin är ett demokratiproblem på så sätt att kungahuset ser ut att inte hålla på med politik samtidigt som de är en stark symbol för familjen, en stark symbol för sexualiteten, en stark symbol för kvinnlighet och manlighet och genusnormer och så vidare. Så det är mer komplicerat än att de inte är politiska, säger Cecilia Åse.

Kungafamiljen som värdebevarare av bland annat kärnfamiljen alltså.

I dessa dagar av royalistisk yra är ingen detalj kring det kommande bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och mannen av folket Daniel Westling för liten för att inte få rubriker och utrymme.

Hovet behöver inte anstränga sig för att få kungafamiljen omskriven i positiva ordalag.

Här finns kanske ett symbiotiskt förhållande mellan media och kungahuset. Är det media som håller liv i vår monarki?

Kristina Widestedt är mediaforskare vid JMK vid Stockholms universitet:

- Inte enbart men till en del. Och vice versa också till en del.

Det finns ett ömsesidigt beroende här då?

-Ja, absolut. Det tycker jag man ser väldigt tydligt i dessa dagar med bröllop i faggorna, säger Kristina Wisestedt.

Monarkin som en sagovärld med prinsar och prinsessor, slott och stora fester. Vackra kläder och smycken. Rikedom och lyx. En värld som ligger långt borta från oss vanliga medborgare, men så händer det som i sagan att det blir en man av folket som vinner kronprinsessans hjärta. En saga som blir verklighet och som berättas om och om igen i media.

-Ja , det är en händelseutveckling eller struktur som låter sig berättas på det sättet. Den normala kungliga verksamheten med statsbesök och bandklippningar är ju inte så bra sagostoff, men det här är ju rätt så tacksamt, säger Widestedt.

TV, radio och tidningar är fulla av berättelser i dessa dagar om den Bernadotteska familjen.

Kan rent av den kungliga familjen blir ett slags ställföreträdande familj för många via media?

- Jo absolut. Men det där med ställföreträdande upplevelser och medieföljetonger som ett slags tillflykt är ju tillämpbart på andra än kungafamiljen. Men det är ett bra exempel, säger Widestedt.

Hovjournalistik som en del av vår tids sagoberättande, men finns det sagor som det inte berättas om idag?

- Ja, det berättas ju lite onda sagor. Man skulle ju kunna berätta om häxor och drakar och onda féer så. Men det gör man ju inte. Och man berättar inte heller sagor som ställer lite sagovärlden på huvudet trots att man skulle kunna göra det. Vi ser inga manliga Askungar smyga omkring runt Slottsbacken, säger Kristina Widestedt.

Den svenska monarkien ser ut att fortleva. Barnadottefamiljen kan i år fira 200-årsjubilem på den svenska tronen. Kanske blir det 200 år till eller vad tror statsvetaren Cecila Åse:

- Det är väldigt svårt att säga. Det beror ju på vad som händer inom den kungliga familjen, menar Cecilia Åse.

Men jag har väldigt svårt att tro att det skulle komma ett seriöst politiskt initiativ att vi skulle börja utreda statschefsfrågan eller om Sverige i fortsättningen ska vara en monarki eller

inte. Jag har väldigt svårt att tro att man skulle riva upp den politiska så kallade Torekovskompromissen från 1971.

Det enda som skulle kunna avskaffa monarkin är den kungliga familjen själv?

- Ja. eller att villkoren i successionsordningen inte upprätthålls. Att äktenskapen inte ingås på det här rätta sättet och att det inte föds inomäktenskapliga barn. Det kan leda till att monarkin avskaffas, säger Cecilia Åse.

Reporter Göran Löwing, publicerat 6/7 2010

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".