Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Lång väg kvar till halverad fattigdom

Publicerat fredag 1 oktober 2010 kl 11.36
I Afrika har utvecklingen gått snabbast för att minska fattigdomen.

Tio år har gått sedan FN satte upp sina millenniemål: att fattigdomen ska halveras före 2015, att barna -och mödradödligheten ska minska och att alla barn ska få gå i skola, bla. Men efter att två tredjedelar av tiden har gått, så har vi bara uppnått målen till en tredjedel. Vi ligger efter och det är vi, givarländerna, som inte lyckas, trots att pengarna finns. Det var temat på en konferens på Sida i veckan. Jan Vandemoortele är en av arkitekterna bakom FN:s millenniemål.

-We have made progress, the world is a better place than when we started, the problem is that we haven´t made the progress we should have made.

Det svenska arbetet på Sida inriktar sig främst på två av målen; två och fem -hälsa och utbildning. Anneka Knutsson är chef för den avdelningen på Sida.

-Sen jobbar vi med specifika områden som vi tycker är underfinansierade eller som är så känsliga att man inte kan eller vill på landnivå jobba med dem; exempel på sådana områden är tex osäkra aborter, att kvinnor ska ha tillgång till möjligheten att göra en säker abort och att barn som har ett handikapp också ska få gå i skola. Några av dem är sådana riktade insatser som vi jobbar med.

Det största skälet till vi inte kommit längre, är att givarländerna ställer upp krav på mottagarländerna, menar Anneka Knutsson.

-Jag tror att de största hindren är ju att man använder mdg:erna (=millennium development goals)som en politisk arena för att driva sina egna kulturella och politiska frågor.

 Det är inte pengar som saknas, säger Anneka Knutsson. Pengar finns, men de är ofta villkorade.

-På women delivery-konferensen som var i juni så annonserade Bill och Melinda Gates en och en halv miljard till det här målet och det får handla om familjeplanering, men det får absolut inte gå till aborter och länderna får för sig att det är viktigt att ta del av de här pengarna, så vad gör de? Jo, de gör vissa saker, men inte andra, så att "money talks" och det är väldigt viktigt vad det är vi säger, de som håller i pengarna, för det är ändå så att de används som en riktlinje också i policy-frågor.

Också den ekonomiska utvecklingen i mottagarländerna bromsas upp av givarländernas villkorade bistånd -kravet på frihandel är det största hotet, menar Jan Vandemoortele.

-We are imposing a system of global trade based on the world trade organisation and that is very convenient for us now, because we are rich and we are developed and we have open economies.

Det är vi i den rika världen som tjänar på frihandeln och inget land har nått utveckling genom frihandel, utan snarare genom att skydda sin egen produktion med stöd och importtullar.

-Sweden became rich because it protected its economy and it subsidised its sectors. The US and Japan and did the same; no country has ever developed by a free trade approach. You become open as you get richer as a country.

Dessutom måste de betala patent på produkter vi har utvecklat, något som ännu mer stoppar utvecklingen.

-Which we did not do, Sweden copied from Belgium and Belgium copied from Sweden and we all copied happily from each other in the 1900th and 20th century. But now that we are up there we require from others to follow the rules.

Det här är krav vi måste förändra, säger Jan Vandemoortele.

-The system now is rigged in favor of the rich countries and we have to change that. It is the biggest single most important thing we have to do; there are huge interests involved and it will of course be difficult for our society, some industries will have to ajust etc.

För medan givarländerna diskuterar vad mottagarländerna behöver, så fortsätter tiden att ticka iväg, och för varje dag som går, minskar chanserna att minska fattigdomen.

-Det går år otroligt mycket tid och transaktionskostnader för att föra dessa förhandlingar om enstaka ord i olika skrivelser och jag tänker varje gång att; varje minut som man sitter vid det där bordet så dör en kvinna på grund av att vi inte når ut, på grund av att vi fortfarande diskuterar vad hon behöver. Låt henne säga vad hon behöver istället! säger Anneka Knutsson.

Reporter: Jenny Hallberg

Pubicerad: 2010-10-01

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".