Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
ISAF-STYRKAN

Svensk Afghanistaninsats har gått in i ny fas

Publicerat fredag 21 januari 2011 kl 13.09
"Nu vet vi hur vi ska jobba"
(6:58 min)
Krister Bringéus, som anvarar för den svenska civila insatsen i norra Afghanistan, välkomnar Afghanistanuppgörelsen och säger att det ses som lite av en förebild internationellt. Foto:Ulf Palm/Scanpix

Efter att riksdagen i december röstade igenom uppgörelsen om Afghanistan, har insatsen där gått in i en ny fas. Det anser ambassadör Krister Bringéus, som är chef för de civila insatserna i de fyra norra provinser som den svenskledda Isaf-styrkan har ansvar för.

Uppgörelsen har gett internationellt eko, säger Krister Bringéus, och den har tagits emot mycket positivt av den svenska personalen i Afghanistan.

– Vi är jätteglada. Det är en fantastisk plattform och ger oss en stabilitet och trygghet i arbetet, att det starka svenska stödet för vårt engagemang också manifesteras i ett riksdagsbeslut. Och nu vet vi hur vi ska jobba under de närmaste fyra åren. Dessutom fungerar den svenska uppgörelsen litegrann som en modell internationellt, att vi har lyckats samla oss kring en politik som ska hålla i åtminstone fyra år, och som omfattar både den militära och civila sidan, äsger Krister Bringéus.

Riksdagsbeslutet i december byggde ju på den uppgörelse som regeringen slöt med Socialdemokraterna och Miljöpartiet tidigare under hösten. Där sägs det bland annat att det ska ske en successiv övergång från stridande till stödjande insatser, och att ambitionen är att svensk militär inte längre ska ha några stridande uppgifter kvar efter 2014.

Att det bara handlar om en ambition har gjort att beslutet har tolkats på lite olika sätt, och på besök på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen säger biståndsminister Gunilla Carlsson till SR International att man nu ska inleda en diskussion om hur propositionen ska omsättas i praktiskt arbete.

– Det är någonting som vi ska diskutera tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Regeringens uppfattning är att vi inte ska svika afghanerna. Är det så att vi behöver vara kvar för att säkerhetsläget kräver det, då får vi diskutera det. Men det viktiga tror jag är att vi använder den här tiden åt att utbilda afghanerna i säkerhet, vi utbildar afghanska poliser och militär, därför att de ska ta ansvaret för sin egen säkerhet. Det är bara så det kan fungera långsiktigt, säger Gunilla Carlsson.

Krister Bringéus, med titeln civil representant, och med sin bas i Mazar-i-Sharf, tycker att ambitionen att det inte längre ska finnas stridande svenska soldater efter 2014 är bra. Men han ser också att det inom ramen för riksdagsbeslutet finns möjlighet att anpassa insatserna efter hur läget i Afghanistan utvecklas.

– Hur exakt den svenska militära närvaron ser ut i slutet av 2014, det vet jag inte. Det beror naturligtvis också rätt mycket på hur de andra stora länderna också agerar, säger Krister Bringéus.

Men de som tror att 2014 är slutåret för en svensk militär närvaro i Afghanistan, de bedrar sig?

– Nej, det säger jag inte. Jag tror att det i någon mening är ett mål. Det enda jag säger är att jag inte tror att överenskommelsen är så starkt skriven, utan det finns nog ett visst handlingsutrymme.

 Säkerhetsläget för de ungefär 500 svenska Isaf-soldater, som har sin bas i Mazar-i-Sharif, är mycket besvärligt, och försämrades ytterligare under 2010. Enligt Försvarsmaktens informationsstab riktades ett drygt sextiotal attacker mot svenska styrkan under förra året, och tre svenska soldater dog. Totalt har fem svenska soldater dödats under insatsen. En svensk officer skadades också allvarligt i slutet av året och fick flygas hem till Sverige för vård.

 Även om det finns små ljuspunkter, fortsätter läget att vara allvarligt.

 – Det är fortfarande en oerhört komplicerad insats med många olika krafter, och där hotnivån, jämfört med andra insatser vi har varit ute på, är fortsatt hög. Vi ser några små, men dock positiva, tecken i området precis väster om Mazar-i-Sharif.  Men å andra sidan har det blivit sämre längre västerut i vårt område. Så vi har långt kvar innan vi får stabilitet, säger överbefälhavare Sverker Göranson.

Så det har blivit både lite bättre och lite sämre?

- Det kan ju säga. Men det är också för att vi har lagt fokus, både militärt och civilt i det området, så det har gett resultat.

Den svenska insatsen i Afghanistan har alltså idag både en militär och en civil del. Idén är att de militära insatserna ska bereda väg för biståndsinsatser, men att också de militära insatserna ska dra nytta av att invånarna ser att det sker förbättringar runt dem. Att skolor, sjukhus, elnät till exempel byggs. Att de får rent vatten.

Ett nära samarbete äger rum mellan de militära och civila insatserna. Faktum är att Krister Bringéus efterträdare nästa år kommer att bli chef över båda delarna, men redan idag sitter de på samma kontor, och även på fältet samarbetar de.

– Den svensk-finländska militären har varit aktiv i flera säkerhetsoperationer väster om Mazar-i-Sharif, och som ett resultat av deras verksamhet har vi nu starka förhoppningar om att vi ska få ut bistånd, säger Krister Bringéus.

Men funkar det då? Det har talats om att det finns en risk för biståndsarbetare att blandas ihop med militärer?

– Det är väldigt viktigt när vi nu får ut NGO:s på fältet, att vi håller en tydlig distans. Om du tar till exempel Svenska Afghanistan-kommittén, när de jobbar med ett skolprojekt så håller militären en distans till detta.

Inslaget av bistånd blir också allt tydligare uppe i de fyra norra provinser som den svenska Isaf-styrkan ansvarar för, säger Krister Bringéus.

Förra året gav Sverige över 800 miljoner biståndskronor till Afghanistan. Det mesta kanaliserades genom FN, men runt 25 procent av de pengarna var öronmärkta för insatser i de norra "svenska" delarna. Utöver det finns den så kallade norra fonden som innehåller ungefär 45 miljoner kronor och som bara är avsedd för insatser i de norra provinserna.

Men de svenska biståndsinsatserna behöver bli ännu mer synliga, tycker biståndsminister Gunilla Carlsson.

– Det innebär att vi kanske behöver jobba lite mer med guvernören där, som är rätt korrupt. Det innebär att vi måste stötta mängder av kvinnor som har väldigt svag ställning i samhället. Och hitta riktade insatser som tydligt visar på den svenska närvaron, säger Gunilla Carlsson.

Men alla är överens att det inte finns någon snabb lösning för Afghanistan. Somliga har till och svårt att se hur en lösning alls skulle se ut. Just nu går utvecklingen åt olika håll, säger Krister Bringéus.

 – Det är ingen hemlighet att säkerhetsläget har försämrats under det senaste året i de norra provinserna. Men vi ser samtidigt sociala och ekonomiska framsteg.

Det låter som en paradox det där, man skulle kunna tro att ett ökat välstånd och bättre ekonomi skulle leda till ett bättre säkerhetsläge. Varför gör det inte det?

- Jag tror att man delvis ska se på insurgentnärvaron i norra Afghanistan som ett kriminellt inslag, som har sitt ursprung i en oändlig fattigdom och arbetslöshet. Men jag tror framför allt att man behöver tidsperspektiv här. Afghanerna brukar säga: ni har klockorna, vi har tiden, och det ligger väldigt mycket i detta, säger ambassadör Krister Bringéus, svensk civil representant i Mazar-i-Sharif i Afghanistan och därmed också ansvarig för de svenska civila insatserna i norra Afghanistan.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".