Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
GÖTEBORGSBRANDEN 1998

Brandkatastrofen förändrade livet för Masireh

Publicerat lördag 29 oktober 2011 kl 08.45
"Branden gjorde mig till en bättre människa"
(7:04 min)
Masireh Jadamas dröm att bli fotbollsproffs krossades i branden på Hisingen. Foto: Roger Lundsten/Scanpix, Anders Ljungberg/Sveriges Radio. Montage: Sveriges Radio.

Natten mellan den 29 och 30 oktober 1998 inträffade den värsta brandkatastrofen i Sverige. Vid en anlagd brand i en festlokal i Göteborg miste 63 unga människor livet, och många skadades svårt. En av dem var Masireh Jadama. Nu hjälper han andra, precis som han själv då fick stöd.

När Masireh Jadama begav sig till Backaplan i Göteborg för att festa den där oktoberkvällen 1998 hade han bara ett viktigt mål i livet. Han skulle bli fotbollsstjärna.

Svårt skadad överlevde han brandkatastrofen, där 63 unga människor miste livet, men pojkdrömmen var slagen i spillror. Han gick in i en depression, som varade i flera år. Men han kom tillbaka, en gammal tränare vägrade ge upp om honom och i dag tretton år senare är han en firad idrottsledare, en extrafarsa till mängder av unga fotbollsspelare i Hjällbo i Göteborg. Och, det säger han tydligt, en bättre människa.

– När mina vänner frågar mig om själva händelsen, så brukar jag säga att jag har velat vara med om den händelsen, men att ingen dog där, ingen annan var där alls. Bara att jag var där och fick uppleva allt det som jag har upplevt. För det har skapat den människa som jag är i dag, säger Masireh Jadama.

Det var natten då så många unga liv släcktes och slogs i spillror i makedonska föreningens lokal på Backaplan på Hisingen i Göteborg. En brand hade anlagts vid entrén strax före midnatt 29 oktober 1998, och blev en dödsfälla för 63 unga människor.

Mitt i mardrömmen, mitt i kaoset befann sig Masireh Jadama. Han överlevde, med sargad kropp och 30-procentiga brännskador. Han försökte komma tillbaka, tränade hårt, men när han insåg att det inte skulle gå släppte han taget, gick in i depressioner, slutade umgås med vänner. Men hans gamla fotbollstränare i Gais hade vägrat ge upp.

– Under alla de här åren ringde han mig och pushade mig. Och när jag hade gett upp precis allting, det var då han kom på idén om att jag kanske skulle testa att bli ledare istället, eftersom han visste att jag hade så stor passion för just fotbollen. Så det var via den vägen som jag kom in som ledare, säger Masireh Jadama.

Han blev ledare i fotbollsklubben Lärje/Angered i den slitna Göteborgsförorten Hjällbo där han bodde och fortfarande bor. Många höjde på ögonbrynen. Hur skulle han, som själv varit så stökig, som struntande i skolan, han som bara såg sig själv och sin fotbollskarriär, kunna fungera som förebild och ledare? Men det var de egna erfarenheterna, livet som ung egoist, drömmen som gick i kras, som blev grunden för det ledarskap som snart växte sig starkt långt utanför fotbollsplaner och omklädningsrum.

– Jag satsade som sagt allting på fotbollen, och så gick det åt skogen. Och jag tänkte att ingen unge ska få uppleva samma sak. De måste ha någonting att falla tillbaka på, om det skulle vara så att de tröttnar på fotbollen eller går och skadar sig eller någonting.

Masireh säger att han försöker sätta sig in i ungdomarnas familjeförhållanden, hur de har det hemma och på fritiden. Om han märker att något är fel så tar han ganska fort kontakt med deras lärare.

– Vi samlar in veckorapporter från skolan om alla spelare vi har i föreningen, där vi går igenom tillsammans vad som behöver förbättras eller vad han eller hon behöver tänka på. Ser de inte till att ändra det, så blir de straffade genom fotbollen, säger han.

Ingen stängs ute från träningarna, men sköter de sig inte i skolan, om det till exempel skolkar eller kommer de för sent, så blir de inte uttagna till matcherna. Men hand i hand med kraven, går också hjälpen. I förorten Hjällbo, där Masireh bor och verkar, lever många familjer under mycket knappa omständigheter.

– Det är väldigt många av våra ungar som har problem med medlemsavgiften, som inte får tillräckligt många måltider om dagen. Så det blev ett problem för oss, men det var ett problem som vi som föreningen tog tag i, och gick in själva och bidrog ekonomiskt, med att betala deras medlemsavgifter. Det är många av spelarna som inte vet om detta, men det kom från våra egna fickor, för oss betyder det inte så mycket. Bara ungen ska kunna hålla på med det den älskar, det är det viktigaste.

Från dina fickor?

– Det är från oss ledare. Vi betalar åt de som absolut inte kan betala sina medlemsavgifter.

Och ni bidrar också till att några från frukost därhemma på morgnarna?

– För dem som har problem med det har vi gått in och hjälpt till med 1 500, 2 000 i månaden till en unge, för att den ungen ska kunna fokusera på sin skolgång eller på sin idrott, och komma bort från alla risker att falla tillbaka, så det har vi också gått in och bidragit med, säger Masireh Jadama.

Liksom Masireh fick en knuff i rätt riktning av sin tränare, och precis som Masireh i sin tur hjälpt många barn och ungdomar i Hjällbo, börjar nu nästa generation spelare att ta sitt ansvar i samhället. Han berättar att en av deras spelare är i engelska toppklubben Chelsea nu, och spelar i P17-landslaget.

– Han var en av dem som vi hjälpte, han hade väldigt stora problem. Hans mamma var ensamstående med flera barn, och vi hjälpte honom med medlemsavgiften. Och så var vi med om en incident för ungefär ett år sedan, där en av våra spelares pappa gick bort, och det gjorde samtidigt att den ungen fick det lite sämre ekonomiskt, och han började få svårt att betala sin medlemsavgift, och då märkte vi att han kom med nya fotbollsskor hela tiden, säger Masireh.

– Jag blev lite orolig och tänkte att han kanske gick och gjorde dumheter för att skaffa sig de fotbollsskorna. Så då hade jag en diskussion med den här spelare som bor i England, och frågade om han inte kunde kolla hur han har det hemma, så att vi ledare kan gå in och stötta honom. Då sa han: det behövs inte, och då sa jag: varför inte det? För de skor han kommer med kommer från mig. Jag hjälper honom ekonomiskt så ni behöver inte. Jag har det ganska bra ställt nu så jag kan hjälpa honom.

En fantastisk historia.

– Ja,  när han berättade det för mig så var det nästan så att man rös i hela kroppen, jag blev så stolt. Det är ändå en 17-åring vi pratar om, och redan nu tar han ansvar för sina medmänniskor. Så det är viktigt, säger Masireh.

Vid sidan av den sociala insats som görs, Masireh Jadama är i dag ungdomsansvarig i Lärje/Angered, så är klubben mycket framgångsrik med att ta fram unga fotbollstalanger, flera av dem har skickats iväg som ungdomsproffs ut i Europa. Men att gå vidare på sin tränar- och ledarbana tll större klubbar tänker Masireh Jadama inte göra. Han har starka band till klubben där han är i dag, till Hjällbo och till människorna där.

– Om jag får barn så tror jag att de flesta i området kommer att ta samma ansvar för de barnen, som jag har tagit för deras syskon. Så jag känner mig trygg där och jag kommer nog bo kvar där livet ut, säger Masireh Jadama, ungdomsansvarig i Lärje/Angered.

More in other languages

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".