Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Språk i psykiatrin - inte en översättningsfråga

Publicerat söndag 22 april 2012 kl 10.25
"Det är frustrerande när man inte kan beskriva hur man mår"
(5:09 min)
Akademiska sjukhusets bygnad
Foto: Henrik Montgomery/Scanpix.

Var fjärde psykiater på Akademiska Sjukhuset i Uppsala har utländsk härkomst, men hos de som specialiserar sig inom yrket i dag är hela 80 procent invandrare. Står detta i vägen för arbetet som i så stor mån använder språket för att fastställa diagnos? Eller är deras bakgrund en tillgång i dagens mångfaldssverige?

– Jag gick in i väggen, som man säger på svenska, och till slut ville jag inte leva längre, berättar Lewis Hamilton.

Det är en vårdag när den nyazeeländska fembarnspappan berättar om sin depression. Nere vid Akademiska Sjukhusets ankdamm skränar fåglarna. Det är kallt men soligt. Annat var det i november när Lewis Hamiltons firma gick i konkurs och privata problem slutade i att han gick i självmordstankar. Han kom hit till Uppsala för att be om hjälp. På engelska.

– Jag att jag villa prata på engelska. Läkaren sa att det inte var något problem, men att dom inte hade blanketter på engelska, säger han.

Lewis Hamilton kan prata bra svenska, men säger att han endast förstod två tredjedelar av det formulär han blev ombedd att fylla i. Hans svenska fru hjälpte till.

Det är inte bara Sveriges befolkning överlag som utvecklat större mångfald, här på Akademiskas psykiatriavdelning har i dag hela 80 procent av ST-läkarna utländsk bakgrund. Bland redan verksamma läkare är ungefär var fjärde invandrad.

ST-läkaren Janet Cunningham berättar att för vissa patienter innebär själva depressionen att det är svårt att uttrycka sig.

– Det kan även vara en effekt av själva sjukdom att de får nedsatt kognitiv funktion så dom får svårare att uttrycka sig inte bara på svenska men på sitt modersmål. Och där måste man förlita sig på bedömning av andra saker som kroppsspråket, förklarar Janet Cunningham.

I dessa fall använder sig psykiatrin av professionella tolkar och information från anhöriga för bedömningen.

Hon flyttade själv hit från Kanada i slutet av 90-talet. Janet Cunningham tycker att de erfarenheter som hon och andra kollegor med utländskt bakgrund har är en tillgång, i och med att man lätt kan relatera till de hinder utländska patienter möter i vardagen.

– Även jag som har hög utbildning har verkligen upplevt att vara annorlunda och inte riktigt veta hur man ska bete sig för att passa in och den anpassningsprocessen kräver rätt mycket av en person. Och jag har haft det relativt lätt eftersom jag kommer från ett engelskspråkigt land och har aldrig haft svårt att göra mig förstådd och ser ganska svensk ut, säger Janet Cunningham.

– Det är svårare när man ser uppenbart utländsk ut, att komma över dessa trösklar. Och gör man inte det kan de lätt bli så att man känner sig utstött och utanför, den här hopplöshetskänslan växer i en. Den är i högsta grad en biologisk process, man får en inflammatorisk effekt, man får förhöjd kortisolnivå, säger hon.

Janet Cunningham menar också att det kan vara svårt att hitta rätt inom vården när man inte är van att diskutera psykisk ohälsa.

– Pratar man bara om somatiska symptom så kan det dröja väldigt länge innan de hamnar inom psykiatrin. De såg man ganska ofta i somatisk akutvård att folk sökte hjälp för ont i magen, ont i hjärtat, fast ont i själen, egentligen, säger hon.

Där får hon medhåll från en kollega i Södertälje. Psykiatern Maria Sundvall arbetar på Transkulturellt Centrum.

– Det är verkligen inte bara en fråga om att översätta ord. Det finns olika sjukdomsuttryck som är vanligare i olika delar av världen. Det finns en risk att man kan underskatta depression, till exempel, för att vi tittar efter vissa symptom som att man grubblar och är väldigt själv kritisk, men det internationellt vanligaste symptomen är trötthet och värk.

På samma sätt finns det en risk att man även kan överskatta psykos, man tror att nån har vanföreställningar när det handlar om religiösa eller andliga upplevelser, säger Sundvall.

För Lewis Hamilton underlättades mötet med svensk sjukvård dels av att hade sin fru med sig, men även av att engelska just är så vanligt i Sverige. Men hur tror han att han skulle ha mått om det inte hade varit så?

– Det skulle ha varit besvärligt och det skulle ha krävt mer tid. Men det är frustrerande när man inte kan beskriva hur man mår, oavsett språk." säger Lewis Hamilton.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".