Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Livstyckets tyger tar plats på Stadsmuseet

Publicerat lördag 21 april 2012 kl 08.11
"Vi är ett kunskaps- och designcenter"
(5:14 min)
1 av 4
Birgitta Notlöf (längst till vänster), verksamhetschef på Livstycket samt modeller i kläder av Livstyckets mönster. Foto: Lorin Ibrahim/Sveriges Radio.
Modeller i kläder gjorda av Livstyckets olika tygmönster. Foto: Lorin Ibrahim/Sveriges Radio
2 av 4
Modeller i kläder gjorda av Livstyckets olika tygmönster. Foto: Lorin Ibrahim/Sveriges Radio
Några föremål som skapats på Livstycket. Foto: Lorin Ibrahim/Sveriges Radio.
3 av 4
Några föremål som skapats på Livstycket. Foto: Lorin Ibrahim/Sveriges Radio.
Några av kvinnorna på Livstycket under en svenskalektion i Stockholms Stadsmuseums lokaler. Foto: Lorin Ibrahim/Sveriges Radio.
4 av 4
Några av kvinnorna på Livstycket under en svenskalektion i Stockholms Stadsmuseums lokaler. Foto: Lorin Ibrahim/Sveriges Radio.

På Livstycket i Tensta i Stockholm har kvinnor från hela världen i snart tjugo år lärt sig läsa genom att arbeta kreativt med sömnad, textilier och tygtryck. Nu öppnar en utställning med Livstyckets tre senaste projekt på Stockholms stadsmuseum.

Livstycket har lektion. Kvinnor från hela världen är där för att lära sig svenska. Birgitta Notlöf, verksamhetschef och eldsjäl på Livstycket.

– Vi säger att vi är ett kunskaps- och designcenter för vi är en tvådelad verksamhet. Ena delen är teoriundervisning och den andra biten är att man gör skapande saker tillsammans. Skapandet har som mål att man ska gå vidare i språket och lära sig att bruka det. Och det här har gett väldigt goda resultat. Folk säger själva: Men, jag pratar ju svenska nu!

Den teoretiska språkundervisningen blandas alltså med skapandet. Och den här kreativiteten har nu resulterat i utställningen på Stockholms stadsmuseum. Elisabeth Brenning, antikvarie på Stockholms stadsmuseum, är glad över att kunna visa utställningen.

– För det första är det väldigt roligt att Livstycket ville samarbeta med oss. Vi hade inget ledigt utställningsrum när de kom med den här idén, så då tittade vi var man kunde hänga en utställning i utställningen. Då passade det väldigt bra med vår utställningen om den gamla folkskolan att beskriva Livstyckets arbete med alfabetisering.

– Resten har vi rymt in i vår utställning om byggnadsvård som heter Om hus, där passade det väldigt bra med Livstyckets resor in till Stockholms innerstad, där man studerat hus och sedan broderat dem i de här fantastiska broderierna som vi hängt upp här och som också skildrar själva resandet, säger Elisabeth Brenning.

Den delen av utställningen heter "Stockholm - min plats på jorden" och består av text, mönster och bilder från resor i Stockholm. Birgitta Notlöf från Livstycket berättar hur idén uppstod.

– När vi hade lärt människor läsa och skriva, så tänkte vi att om man ska komma vidare så måste man lära sig Stockholm. Så vi delade upp Stockholm i fyra delar och började resa in till stan. Eleverna ritade ställena de kom till. Så gjorde vi Stockholmskartan och satte in byggnaderna där de ska vara. Sen var vi lite uppkäftiga för mitt i alltihopa la vi Tensta, och då var alla andra delar av Stockholm tvungna att maka på sig. Man diskuterar ju alltid det här med förorten och centrum och då måste man ju visa vad man vill, säger hon.

De övriga två projekten är boken och tygmönstret "Vi dricker te och lär oss e" som är en berättelse om hur 16 analfabeter erövrade ett språk genom Livstyckets pedagogiska metod. Och så modeinstallationen "Det hänger på håret", som handlar om huvudbonader som väcker debatt, som slöjan. Birgitta Notlöf från Livstycket igen.

– Det är ju det som är svårt som man ska våga prata om, och det tycker jag man ska börja fundera över. I tjugo år har jag varit i Tensta, och i tjugo år har jag jobbat på Livstycket. Jag har träffat kvinnor som har slöja, som har sjal, som har glasögon, som är mörka, som är ljusa. Och vet du, jag måste säga att jag ser inte en sjal, eller ett mörkt skinn eller ett ljust skinn eller glasögon, utan jag ser faktiskt en människa. Och det är viktigt att vi börjar fundera på att vad är det egentligen det handlar om det här. Vi ville sätta sjalen i ett historiskt perspektiv, så började titta ända borta vid egyptierna och fram till idag, och det är det vi inspirerats av, säger Birgitta Notlöf, verksamhetschef och eldsjäl på Livstycket.

En av kvinnorna som är med i Livstycket och utställningen är Intisar. Hon säger att det känns bra att ha fått lära sig läsa och skriva, även om den bokstäver är svårare än andra.

– Det är bra.

Har du lärt dig mycket?

– Ja, Bokstäver ... Vill du att jag ska läsa? A ... B ... C ... G ... H …

Vilken är svårast?

– Hmm ... Var är den? Y, W och så den här är svårast för mig, säger Intisar, en av kvinnorna som deltar i Livstycket i Tensta och nu ställer ut på Stockholms Stadsmuseum.

Utställningen pågår till och med september.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min spellista".