Ny säkerhetspolitisk kurs bakom Islandsinsats
Svenska JAS-plan kommer sannolikt att övervaka Islands luftrum under tre veckor under 2014. Med stöd av Socialdemokraterna kommer alliansregeringen att fatta beslut om det under nästa år, enligt statsminister Fredrik Reinfeldt.
Alliansfria Sverige ska alltså bistå Natolandet Island med flygövervakning, men det är inte så uppseendeväckande som det kanske låter, säger Magnus Christiansson, lärare och forskare i militärstrategi vid Försvarshögskolan i Stockholm.
– Nej, egentligen inte med tanke på den solidaritetsdeklaration som den svenska regeringen har antagit i bred uppslutning sedan 2009, säger han.
Det var sommaren 2009 som riksdagen sa ja till den så kallade solidaritetsförklaringen: nämligen att Sverige inte ska förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp drabbar EU:s medlemsländer eller våra nordiska grannar. Där sägs också att vi förväntar oss samma stöd om Sverige skulle drabbas av ett angrepp.
Det är ett långt steg bort från den tidigare neutraliteten, Sverige är idag ett partnerland till Nato, men flygövervakningen väcker ändå en del frågor, säger Magnus Christiansson.
– Jo, det gör det faktiskt därför att anledningen att Island frågade efter det här var att USA stänger ner sitt flygbas på Island som de hade haft under hella det kalla kriget. Och det är ju på ytterst sätt en fråga för territorialt försvaret, alltså artikel 5 och där är inte Sverige med. Det har varit en knäckfråga för de svenska politiker hur ska man hantera frågan att man är partner till Nato, men inte fullt medlem, säger Magnus Christiansson.
Enligt Natos artikel 5 är ett angrepp mot ett Natoland är ett angrepp mot hela Nato. Tidigare i veckan ställde sig den socialdemokratiska riksdagsgruppen bakom en svenskfinländsk insats över Island. Vänsterpartiet däremot säger nej, eftersom man anser att övervakning av ett Natoland är svårförenligt med alliansfriheten.
Hur ser man då i Ryssland på det här fördjupade samarbetet? Den höge ryske generalen Nikolaj Makarov har varnat både Sverige och Finland för att utöka försvarsamarbetet i Norden, där de andra tre länderna alla är Natomedlemmar, säger Magnus Christiansson.
– Jag tror att Ryssland är väldigt vaksamt för den här utvecklingen. Jag tror att ryssarna å ena sidan slits mellan åsikterna att det här är någonting som stärker Nato i norden och å andra sidan den nordiska kanske är ett alternativt att föredra för de ryska intressen framför just Nato, säger Magnus Christiansson.
Drömmen om ett nordiskt försvarssamarbete går tillbaka till 1800-talet, säger Magnus Christiansson. Men länderna har ofta valt olika säkerhetspolitiska strategier, och i synnerhet då under andra världskriget.
Men det är ekonomin som har tvingat fram ett tätare samarbete mellan länderna, säger Christiansson.
– Det som har drivit in de nordiska länderna att börja samarbeta tätare nu de senaste åren, det är ekonomiska frågor. Pengarna börjar ta slut i försvarssystemet och för att man ska kunna upprätthålla sin försvarsförmåga så måste man helt enkelt samarbeta. Och det här liknar på många sätt internationella företag när de försöker rationalisera, säger Christiansson.
Den borgerliga regeringen har gått ifrån att betona den militära alliansfriheten. Istället lyfter de fram det inbördes beroendet mellan Eu-länderna och de nordiska länderna.
Det handlar om att engagera sig och ställa upp för de andra om en konflikt uppstår. Och därmed kan man också säga att Sverige - över tid - har ändrat sin alliansfria försvars- och säkerhetspolitik, säger Magnus Christiansson.
– Ja det kan man säga. Succesivt har då den gamla doktrinen att man skulle ställa sig utanför om det blev krig. Den nya doktrinen det handlar om att man bygger säkerhet tillsammans med andra och att man också är solidariska, säger Magnus Christiansson, lärare och forskare i militärstrategi vid Försvars Högskola. lärare och forskare i militärstrategi vid Försvars Högskola:
