SVERIGES RADIOS GRANSKNING

Asylboenden: trängsel, otrygghet och paradis

Halid Ghandad, asylsökande från Somalia, bor med fem främmande människor från andra länder i ett slitet, tre rum stort, radihus i Mariannelund. Det blåser och regnar in. Här saknas både brandvarnare och värdeskåp. Foto: Kavoos Akhtari, SR International
Halid Ghandad, asylsökande från Somalia, bor med fem främmande människor från andra länder i ett slitet, tre rum stort, radhus i Mariannelund. Det blåser och regnar in. Foto: Kavoos Akhtari, SR International.

Varje vecka söker över tusen personer asyl i Sverige, och för att hitta någonstans att bo för alla dem, hyr Migrationsverket nu upp massor av platser på tillfälliga anläggningsboenden runt om i Sverige. Många av dem har allvarliga brister, visar en granskning som SR har gjort. Men för somliga kan även ett trångt, alldeles för varmt, rum i ett industriområde kännas som vägen tillbaka till livet.

Publicerat måndag 10 december 2012 kl 11:04

Mittemot en däckfirma och ett grossistföretag, insprängt bland höga stängsel och kartongformade hus i smutsgrå puts och gult tegel, ligger det tidigare lågprishotellet som nyligen förvandlats till ett asylboende. Vi är i ett stort industriområde i Västberga i Stockholm.

– Det är en del barnfamiljer här och det är lite jobbigt för det är mitt i ett industriområde, och därför är det viktigt att de kommer ut till någon förläggning där det finns lite mer luft kanske och mer natur i närheten än här, säger Henrik Eliaeson.

Hur långt är det till närmaste lekplats till exempel? Vet du det?

– Bra fråga, det vet jag faktiskt inte... Jag tror att det är ganska långt härifrån för det är bara industrier här... Nej, jag vågar inte riktigt svara på det.

Utanför ingången står några unga män och röker i snålblåsten, och därinne har fler unga män, några kvinnor och barn slagit sig ned runt borden i matsalen en halv trappa upp. När en av dem - Ayad från Iran - får höra att vi är journalister kommer han fram och visar en inplastad smörgås. Just där sista förbrukningsdagen en gång stått är etiketten avriven. Så är det hela tiden, säger han.

-- Jag äter mat med utgånget datum, de har rivit bort etiketten med datumet, säger Ayad.

Men när Sveriges Radios lokala kanaler, tillsammans med SR International bland annat, besökt 29 av ungefär 45 tillfälliga boenden som Migrationsverket hyr runt om i landet, så har vi stött på mycket värre missförhållanden.

I Boden hittade vi en boende där två familjer, den ena med en gravid kvinna, delade ett rum. I ett annat rum hade en sexbarnfamilj bott i över ett års tid. På ett annat tillfälligt boende var det 11 grader inomhus. I flera fall var det 25 personer som delade toalett.

I Stockholm har det knappt funnits några asylboende tidigare, vare sig tillfälliga eller mer permanenta. Men för att lätta på trycket när många asylsökande kommer till Sverige har Migrationsverket nu under sommaren och hösten öppnat flera nya boenden här.

Här på Hotell Metro i Västberga är det meningen att de asylsökande ska kunna bo ett tag innan ett mer permanent boende kan ordnas ute i landet. Men redan en månad efter öppnandet finns det de som bott här flera veckor. Rummen är ganska små men fina, med toalett och tv-apparater i de flesta. Istället är det just sysslolösheten, den långa väntan på att något ska hända, som är det stora problemet här.

– Vi hade tidigare svenskaundervisning i Migrationsverkets regi, men det togs väl bort för ungefär ett år sedan, det fanns också tidigare att man hade olika verksamheter, alltfrån musik till slöjd. Det var personer som var anställda som hade det som arbetsuppgift. Men mycket av det är borta, säger Henrik Eliaeson på Migrationsverket.

Vad är det för platser som folk åker till härifrån? Vart skickas de?

– Det är ganska varierande då. Ganska mycket är norra Sverige, vi har Boden, Kiruna, Skellefteå, mycket platser finns ju i norra Sverige, där man hittat de nya anläggningarna. Det kan också vara Surahammar, Esiklstuna, Skövde, södra Sverige, olika orter i Småland.

Ett av Migrationsverkets permanenta boenden ligger i Mariannelund i Eksjö kommun i just Småland. I några slitna radhuslängor finns plats för knappt 300 asylsökande.

I ett av dem bor Halid Ghandad från Somalia, tillsammans med fem andra asylsökande i de tre rummen. I köket har taket gått sönder, och när det regnar rinner vatten längs ena väggen. Stora färgflagor har lossnat från fönsterlisten, och även om man stänger fönstret så blåser det rätt in genom ett hål i listen. Det gör att han ofta fryser.

– Det är kallt, även om du stänger fönstret. Det är för att det är så gammalt. Även om du sätter på elementet på natten, så känner du dig kall. Och om det regnar, så kommer regnet in, säger Halid Ghandad.

Han känner sig inte trygg här, säger han. De som han delar lägenheten med är främlingar för honom, de talar inte ens samma språk. Och det saknas inte bara brandlarm i rummet utan också ett värdeskåp, där man kan låsa in sina värdesaker. Båda de sakerna ska finnas i lägenhetsboenden, enligt Migratiosverkets egna regler. Och Halid har inte ens nyckel till sitt rum.

– Jag känner mig inte säker eftrsom jag bor med främmande människor, människor du inte känner, som kommer från olika länder. Du är ny här. Och vi har inte nycklar till våra rum. Om jag sover och min rumskamrat går ut och lämnar dörren olåst, så kan någon ta sig in, göra någonting hemskt och gå, säger Halid Ghandad, som alltså bor i Mariannelund i Småland.

Men allt är inte heller elände på de svenska asylboendena. Vid ett annat av de nyöppnade boendena i Stockholm, också det i Västberga precis där E4:an dånar förbi, stiger en gravid kvinna från Nigeria in i en taxi tillsammans med sin lilla dotter. Hon får hjälp av flera av de andra asylsökande, men mest aktivt från en landsman vid namn Innocent.

Han har ett sorts behagligt lugn över sig. I nio år har han bott på gatan i Grekland, under vidriga omständigheter, innan han fick hjälp att fly till Sverige. För honom är det minimala rummet två trappor upp, där det är alldeles för varmt och där han nu varit i en dryg vecka, rena paradiset. Han lyser upp när han tittar sig omkring.

– När jag var i Grekland trodde jag att mitt liv var slut. Men sedan jag kommit till Sverige känner jag glädje i mitt liv. Många saker har förändrats. Jag tror att det finns hopp, säger Innocent.

Och eftersom man kan få sin asylansökan prövad i Sverige, om man kom till Grekland som första EU-land, så kan han drömma igen om ett bättre liv.

– Jag vill arbeta, jag vill studera, jag skulle vilja besöka min kyrka i Sverige, och om Gud vill så skulle jag vilja gifta sig och skaffa ett barn, och skapa en familj, en stor familj, säger Innocent, asylsökande från Nigeria.

Research: Jenny Inal, SR International.

Granskningen är gjord i samarbete med Sveriges Radios lokala kanaler.

Dela