Barn fortsätter vräkas trots ministerns nollvision

Publicerat tisdag 18 december 2012 kl 15:41
Bild på Kronofogdens logotyp. Foto: Fredrik Sandberg/SCANPIX
Foto: Foto: Fredrik Sandberg/Scanpix.

Under de sex senaste åren har över 3 000 barn vräkts från sina hem. Bara i år är det över 400 barn som blivit vräkta. Sverige befinner sig långt ifrån den nollvison som barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) utlovade 2007. Och nollvisionen är en utopi, menar Sten-Åke Stenberg, professor vid Institutet för social forskning vid Stockholms universitet.

– Maria Larsson kan inte lova någonting för att hon inte kan bestämma över kommunerna men hon kan försöka skapa förutsättningar för att barnvräkningar ska minska. Och det kan hon göra genom rådgivning och det är huvudsakligen det hon ägnar sig åt eller så kan hon också försöka ändra en del regler och ge andra förutsättningar genom lagar och regler. Som skulle minska vräkningar av unga och barn, säger Sten-Åke Stenberg som tidigare utrett barnvräkningarna för regeringens räkning.

Eftersom Socialtjänsten i kommunerna har ansvar för de här barnen försöker man lösa det på bästa möjliga sätt och kommunerna brukar också hitta ett boende åt familjen. 

Men förutsättningarna varierar. Det bästa allternativet skulle självklart vara om man kan låta familjer stanna och hjälpa dem på plats, säger Sten-Åke Stenberg. Men eftersom det finns flera inblandade parter, och en av dem är hyresvärden som inte har något ansvar för dessa barn, är det omöjligt att alltid åstadkomma en sådan lösning. Dessutom skulle konsekvenserna av en nollvision, som skulle omöjliggjöra vräkningar, vara förödande för just de utsatta barnfamiljerna, säger professor Sten-Åke Stenberg.

– Om man skulle helt förbjuda det så att säga vi skapar t ex en lag som inte går att skapa men låt oss säga det som förbjuder barnvräkningar då skulle det bara leda till att barnfamiljer och människor som har ont om pengar inte får en hyreskontrakt för att hyresvärdaran skulle naturligtvis,  självklart , skydda sig mot de risker som det innebär att  ta in människor som har dåliga inkomster i sina lägenheter genom att öka kraven på olika sätt man kan t ex begära förskottsbetalningar av ett antal hyror eller öka kraven på olika sätt helt enkelt. Förbjuder man vräkningar då får inte de här människorna bostad överhuvudtaget. Och det är inte heller bra.

Hälften av alla kommuner vräker inga barn. Och det innebär att det här är möjligt att göra i varje kommun, säger minister Maria Lasson till Dagens Nyheter. Men professor Sten-Åke Stenberg tror alltså att det inte är möjligt att åstadkomma i dagens läge.

– Ja, först varierar ju kommunerna beroende på vilken befolkningssammansättning man har så att om man inte har stora bostadsområden med hyresrätter  utan är kommuner som har små hus och liknande så är det naturligtvis så att där blir inte särskilt många vräkningar i en sådan kommun och därmed inga barn vräkta heller. Sedan kan var olika bra i de olika kommunerna på att förbygga vräkningar. Och att på ett tidigt stadium ta kontakt med familjer som hotas av vräkningar på grund av att de har hyresskulder. Och försöka lösa problemet innan det har gått så långt och det varierar över landet hur bra man är på det. Kommunerna har olika förutsättningar - det är inte konstigt att det vräks färre barn i Danderyd än det görs i Botkyrka.

Men det går att komma åt problemet, säger Sten-Åke Stenberg, och man kan göra det på olika sätt. Man kan stärka skyddet för barn i sociallagstiftningen. Man kan och bör ta itu med människors familjesituation, sätta in åtgärder som stödjer - och kanske i någon mån kontrollerar - att en utsatt familj prioriterar rätt i sin ekonomi till exempel. Han och tre kollegor presenterade våren 2011 förslag på en rad åtgärder. Men inget har genomförts. Istället har regeringen utsett en samordnare som talar direkt med kommunerna. Inte alls fel, anser Sten-Åke Stenberg. Men minnet är kort och omsättningen är stor bland kommunens personal. Och därför måste man på ett bättre sätt försäkra sig om att åtgärderna verkligen fungerar i framtiden, menar professor Sten-Åke Stenberg.

– Maria Larssons initiativ är ju gott. Men hon verkar inte vilja fullfölja den fullt ut då. Hon uttalar sig i DN att det tar så lång tid att ändra lagar : flera år. Och med tanke på att barn har vräkt i det här landet i över 100 år så känns det inte två år som en större tid och är en ganska dålig motivering för att inte se över regler och lagar på det här området också.  

Skriv ut

Dela