Ny praxis vid bedömning av narkotikabrott

Kokainbeslag. Foto: Scanpix
Kokainbeslag. Foto: Scanpix.

Ribban har höjts för vad som räknas som grovt narkotikabrott. Det blir nu skillnad på om man säljer narkotikan eller har den för eget bruk, enligt flera prejudicerande domar från Högsta Domstolen. Det senaste, och förmodligen sista, fälldes i dagarna.  Detta är ett steg i rätt riktning anser Börje Olsson, sociolog vid Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning på Stockholm Universitet,

Publicerat lördag 22 december 2012 kl 07:16

– Det är alldeles uppenbart så att under de senare åren har man börjat ifrågasätta vissa saker i svensk narkotikapolitik. Till exempel det att vi utmäter ganska stränga straff för ganska små mängder narkotika, om det nu är försäljning eller innehav. Och att man ganska schematiskt har gjort det. Man har färdiga tabeller och så utmäter man straff utan att titta på vem det är som har gjort det och under vilka förhållanden, säger Börje Olsson.

Svenska domstolar lämnar nu en schabloniserad användning av tabeller bakom sig där, förenklat, missbrukare, smugglare och försäljare av narkotika fick lika stränga straff för likartade innehav. Nu kommer till exempel de som inte tjänar pengar på droger att bedömas mildare, precis som de flesta länder som är juridiskt jämförbara med Sverige gjort länge. På ett formellt plan, om man tittar på hur till exempel lagstiftningen är formulerad, var Sverige redan tidigare rätt så likt många andra länder, säger Börje Olsson.

– Det som har skilt och fortfarande skiljer en hel del, det är själva straffsatsen och straffutmätningarna. I Sverige får man till exempel i regel hårdare straff för en mindre narkotikaförseelse. En annan skillnad är också hur polis agerar i Sverige eftersom vi har en kriminalisering av själva bruket, och det finns en grundläggande filosofi bakom svensk narkotikapolitik - att man kan just angripa missbrukarledet - den enskilde missbrukaren. Det innebär också att väldigt mycket polisresurser riktas mot missbrukarna. Så i det tror jag framför allt att Sverige skiljer sig från andra länder.

Precis som Sverige länge har haft en restriktiv alkoholpolitik, har vi också haft en annorlunda syn på narkotikaanvändning. Och det kan delvis relateras till det sätt som narkotikan från början kom in i landet, säger Börje Olsson.

– Det svenska narkotikaproblemet växte fram runt amfetamin och en redan etablerad kriminell subkultur. Alltså det var inte folk som var sjuka eller hade psykiatriska problem och började självmedicinera sig med heroin till exempel, utan här var det för att festa och vara alert på amfetamin. Det gjorde att vi såg sociala problem runt narkotikan ganska tidigt. Och gentemot de kriminella har vi redan haft en moralisk fördömande hållning och den flyttade vi på narkotikan också som företeelse.

I Europa fanns det snarare medicinska förklaringar bakom narkotikaproblematiken. Där handlade det mer om individualiserade problem och blev snarare en fråga för läkare, säger Börje Olsson. Här i Sverige försökte vi däremot hantera det rättsligt, moraliskt och socialt - dessutom i tider då välfärdmodellen växte sig stark på 60- och 70-talen då det fanns resurser och ambitioner att rädda alla alkohol- och drogmissbrukare.

– Det omvärderade man runt 1980 och sa istället att ”Nej, det är så lönsamt i den här branschen att lyckas vi ta någon av de här stora så ersätts de omedelbart av någon ny. Så istället är det bättre att vi riktar in oss på efterfrågan, alltså på den enskilde missbrukaren. Kan vi få dem från marknaden, om ingen efterfrågar narkotika, då kan ingen handla eller sälja i stor skala heller”, säger Börje Olsson.

Men nu, sett i backspegeln, känns det ändå inte som en helt lyckad modell, säger Börje Olsson från Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning på Stockholm Universitet.

– Det är svårt att hävda att den modell vi använt oss av har lett till några påtagliga förbättringar av att det problematiska narkotikaanvändandet succesivt har ökat. Vi har en relativt mycket hög narkotikarelaterad dödlighet och det har ju förvärrats under hela den här perioden som man har försökt föra en mera restriktiv politik. Och så tror jag att man också måste se det mot bakgrund av den rådande ekonomiska krisen. Det är väl helt enkelt så att vi inte har råd att ha den höga ambitionen som vi möjligen har haft tidigare. Situationen ser sämre ut generellt i samhället .

Så en ny praxis vid bedömning av narkotikabrott betyder inte, säger Börje Olsson, att Sverige går mot en narkotikaliberalisering. Sveriges syn på saken är i allt väsentligt densamma. Här finns inga offentliga diskussioner om till exempel liberaliseringen av marijuana så som i vissa delstater i USA eller i Danmark. I svenska ögon är fortfarande marijuana inkörsporten till starkare narkotika.

– Vi börjar med marijuana och så slutar det så småningom med heroin. Det är grundtanken i svensk narkotikapolitik och den försöker man fortfarande hålla fast vid officiellt. Och därmed så kan man inte heller börja tänka att vi skulle betrakta cannabis som en ”soft drug” som man gör i många andra länder, utan vi betraktar alla som mer eller mindre lika farliga, eller vi måste åtminstone satsa på att kontrollera allihopa lika mycket, säger Börje Olsson, från Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning på Stockholm Universitet.

Nyckelord

Brott

Dela