"EU försvårar politisk lösning av vargkonflikt"

Publicerat fredag 8 februari 2013 kl 17:16
Varg
Den går en klyfta genom Sverige i synen på vargen. Det är glesbygd mot tätort. Jägare mot rovdjursvänner. Foto: Jonas Ekströmer/Scanpix

Vargdebatten har tagit ny fart, efter den senaste kontroversen om vinterns riktade jakt, som först tilläts och sedan avbröts. Men grundkonflikten har varit densamma ända sedan vargen återetablerade sig Sverige på 1980-talet. Det är en konflikt som är lika djup som den är svårlöst, och som försvårats av EU:s regler, säger vargexperten Henrik Ekman.

– Problemet ligger i den här krocken mellan ett vetenskapligt grundat, men fyrkantigt, regelverk, och vargfrågans karaktär av politik och känslor, säger journalisten författaren Henrik Ekman, som skrivit boken "Vargen - den jagade jägaren".

Det går en djup klyfta genom Sverige i synen på vargen. Det är glesbygd mot tätort. Jägare mot rovdjursvänner. Längst ut på ena kanten står personer som vill utrota vargen helt och hållet, på den andra personer som tycker att vargen ska få breda ut sig naturligt, och att dagens vargstam på uppemot 300 djur, ska få växa till det mångdubbla.

De flesta forskare anser att den kraftigt inavlade vargstammen bör omfatta minst 500 djur för att bli livskraftig. Jägareförbundet däremot vill inte ha fler än 150 vargar. Och regeringen har nu lagt sig nära jägarnas mål, och förespråkar ett tak på 180 vargar i landet, samtidigt som man vill vidta åtgärder för att stärka stammen genetiskt.

I forskarnas ringhörna befinner sig nu också EU-kommissionen. Vargen är skyddad enligt EU:s så kallade habitatdirektiv, och kommissionen har flera gånger hotat dra Sverige inför EU:s domstol om man inte slutar tillåta jakt på den.

Det här försvårar konflikten ytterligare, anser Henrik Ekman.

– Jag tror att det skulle vara möjligt att nå nån slags kompromiss, en ganska bred kompromiss, kring nånstans kring 200-300 vargar. Under en period, tio år eller nåt sånt där. Den breda kompromissen tror jag vore möjlig, men det skulle förutsätta jakt, och så som EU:s regelverk ser ut, och hur habitatdirektivet ser ut, så är en sådan vargstam för liten för att tillåta jakt. Så kompromissen är omöjlig med EU:s regelverk, säger han.

Av vetenskapliga och inte minst juridiska skäl går det inte att ha en så liten vargstam som till exempel Jägareförbundet föreslår. Av politiska skäl är det omöjligt att låta vargstammen bli så stor som forskarna anser är nödvändigt. Det finns helt enkelt ingen acceptans för det i länen där vargarna finns: Värmland, Dalarna och Västmanland till exempel.

Och om man ska förstå varghatet i delar av Sverige, så ska man inte stirra sig blind på hur farlig vargen är för människor.

– Det finns exempel utomlands, i Nordamerika finns det exempel på vargangrepp och exempel på att vargar har dödat människor. Det finns berättelser från Ryssland och så... Men i Sverige får man gå tillbaka till 1820-talet då en varg dödade barn norr om Dalälven. Men det var en varg som hade vuxit upp hos människor, så det var en väldigt annorlunda situation. Men sen vargarna kom tillbaka har det ju, vad jag vet, inte varit någon incident alls. Utan det har varit i djurparker, säger Henrik Ekman.

Så sent som förra året dödades en djurskötare på Kolmårdens djurpark av en flock vargar, men i det vilda håller sig vargarna långt borta från människor.

Istället handlar motviljan ofta om en känsla av minskad livskvalitet, framför allt bland många jägare. I ett vargrevir kan bytesdjuren, framför allt älg och rådjur, minska kraftigt. Och det blir nästan omöjligt att släppa hundar i skogarna under jakt i ett vargrevir. Det finns många exempel på hur jakthundar attackerats och dödats av varg.

Många är också de fårfarmare som fått mängder med får dödade av varg, och det långtifrån de traditionella varglänen. Under hösten och vintern har vargar angripit tamdjur i Skåne, Småland och Halland.

Men ska det finnas varg får vi också vänja oss vid det här, säger Henrik Ekman.

– Vargen väljer själv, och är väldigt duktig på de landskap där det är mest skog och minst vägar och minst folk. Där hittar vi vargreviren. Och har vi vargar så kommer vi också ha unga vargar som vandrar. Valparna i en kull växer och på våren vandrar de ut. Och då är det bara att titta på en Sveriges karta, de går ner... Stockholm har ju besök gång på gång, Mälaren är ju för stor, men här kommer man över och så vandrar man ner genom Sörmland och Östergötland och hamnar i Skåne, och där brukar de vända och gå norrut igen. Tills de hittar nånting som är bra, säger han.

– På vägen orsakar de problem. Det är där de stora förlusterna av tamdjur sker. I somras var det en varg i Östergötland som rev cirka 50 får på ett ställe. Den bodde ju inte där, den var på genomresa. Men där fanns inget skydd och de blev helt överraskade.

Och Sverige är inte unikt med sina djupa motsättningar kring vargen. Samma mönster återfinns i många andra länder.

– Vargen väcker känslor, och de känslorna är väldigt likartade i land efter land efter land där vargen kommer tillbaka. Det är mycket mindre dramatiskt där den har funnits hela tiden. Men vargen är på väg tillbaka. Den ökar i Nordamerika, den vandrar in i Usa från Kanada, den vandrar in i Tyskland från Polen och till oss från Finland/Ryssland, och den vandrar in i Frankrike från Italien. På bred front ökar vargen. Och då är det väldigt intressant att se att konflikterna och motsättningarna är ungefär de samma överallt där vargen kommer tillbaka. Där vargen funnits hela tiden är det ganska lugnt, konstaterar Henrik Ekman.

 Är det bra betyg för naturen att vargen kommer tillbaka?

– Jag skulle säga att det är en spegling av hela vårt sätt att bruka jorden, och att bruka skogen och bosätta oss har förändrats. Vargen kommer tillbaka därför att det har på nytt blivit plats för vargen. Vi tryckte bort vargen när vi skulle odla varje markbit, när våra djur betade över allt. Då utrotades vargen i land efter land. Nu har vi lämnat det, nu flyttar vi in till städerna, vi föder upp djur på ett annat sätt. Då kommer vargen tillbaka, säger Henrik Ekman, journalist, naturfotograf och författare till boken ”Vargen – den jagade jägaren”.

Skriv ut

Dela