Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Husby: "Vi ska inte kämpa mot varandra"

Publicerat fredag 31 maj 2013 kl 12.30
"För mig är Husby kanske inte ett paradis, men det är bra"
(6:45 min)
1 av 3
Soraia Guled från tjejnätverket StreetGäris. Foto:GabrielStein/Sveriges Radio
2 av 3
Fahd Luyombya, socialarbetare i Husby & reporter Warsame Elmi. Foto: Gabriel Stein/SR
3 av 3
Abraham Gebreyuet har bott i Husby sedan 1983. Till höger reporter Gabriel Stein. Foto: Warsame Elmi/Sveriges Radio.

Den senaste tidens oroligheter i svenska förorter - med bilbränder, stenkastning och bråk - debatterades i riksdagen på fredagen. För många har bilden av det välmående Sverige skakats om i grunden, och inte minst har den djupa klyfta blivit synlig som finns mellan polisen och många ungdomar i förorten. SR International åkte till Husby, där allting började, för att försöka hitta konfliktens orsaker och möjliga lösningar.

– Under en veckas tid har jag sett alla skylla på alla. Politikerna skyller på varandra. Svenskarna skyller på invandrarna, invandrarna skyller på svenskarna, ungdomarna skyller på polisen, polisen skyller på föräldrarna, föräldrarna säger att det är skolans fel. Men det är ingen som tar ansvar och säger att det är vi som är felet, och hur ska vi gå vidare?

Det säger Fahd Luyombya som vi möter den här soliga dagen vid fontänen på Husby torg, där nästan ingenting skvallrar om att den här stadsdelen nyligen varit nyhetsstoff runt hela jordklotet. Några sönderslagna fönsterrutor har tejpats på biblioteket, men annars är allt som vanligt. Folk sitter och hänger, äter glass, pratar.

Men att det finns stora spänningar under ytan råder det inget tvivel om. Det har förra veckans händelser gjort klart för alla. Vid upprepade tillfällen har polisen blivit utsatt för stenkastning av ungdomar. Och polisen å sin sida har anklagats för alltför våldsamma ingripanden, åtminstone under de första dagarnas oroligheter och bilbränder. Många har också vittnat om hur poliser uttalat sig rasistiskt och nedsättande om ungdomarna här. Men klyftan mellan ungdomar och polis går djupare, och mycket längre tillbaka i tiden, än så, säger Fahd Luyombya. Han var med och startade ungdomsgården Reactor här för några år sedan. Nu jobbar han på ett företag som anlitas för att hjälpa ungdomar på glid.

– De ungdomar jag jobbar med har inget förtroende för polisen.

Vad tror du problemet är? Vad gör polisen för fel?

– Polisen gör alltid sin polistjänst, och ibland kan de ta till övervåld och ibland kan de ta till väldigt onödiga saker. Och jag tror att det är det som väcker de starkaste reaktionerna. Det är att jag sköter mig, jag gör rätt för mig, varför ska jag hela tiden behöva bli uttittad och utpekad som om jag vore kriminell?, säger Fahd Luyombya.

En av dem som varit ute och nattvandrat för att lugna ned stämningen i och runt Husby är 18-årige Hussein Al Asadi från grannförorten Tensta. Han tycker att man får förstå den frustration som riktas mot polisen.

– Polisen har trakasserat dessa ungdomar. De har trakasserat folk som inte gör dem något. De har trakasserat ungdomarnas föräldrar. Folk har fått nog, säger han.

Men man gör det för lätt för sig om man bara målar i svart och vitt, tycker Dennis Torrico, som jobbar som fältassistent i Husby. Bland de närpoliser som är stationerade i området finns det tydlig vilja att söka en dialog med ungdomarna i Husby, säger han.

– Min uppfattning är att närpolisen vill ha en god relation med invånarna i Husby.

Och ändå så finns det anklagelser om att polisen har betett sig konstigt och kallat folk en massa saker och många menar att polisen är våldsam... Vad tycker du själv om det?

– Jag vet inte. Men vad jag vet, när det varit som värst, då har det varit kravallpoliser. Men återigen, min bild är att närpolisen vill ha ett gott samarbete med en väldigt god relation med Husbyborna, säger Dennis Torrico.

Marie Hummer är chef för det närpolisområde där Husby ingår. Hon har jobbat som polis i tjugo år, och under den här tiden har hon sett två olika utvecklingar i de här förorterna. Dels ett ökat engagemang för polisen bland de flesta boende, dels en ökad fientlighet bland dem som ogillar polisen.

– Det är en råare ton bland dem som inte tycker om oss. Det är coolt att hata polisen. Men sen när man frågar lite närmare, vad är det du hatar, så har jag inte hört några jättebra svar på det.

Samtidigt säger Marie Hummer att också hon har hört uppgifterna om att det förekommit både övervåld och rasistiska kommentarer från poliser i Husby. Om rapporterna stämmer är det oacceptabelt, säger hon, och hon uppmanar dem som skulle ha blivit utsatta att anmäla det.

Men snart måste alla sluta med att peka finger åt varandra och börja jobba tillsammans, säger Soraia Guleed, i tjejnätverket StreetGäris som har engagerat sig mot våldet och bland annat demonstrerat här ute på torget i Husby. Streetgäris betyder "gatutjejer" ungefär, och Soraia Guleed är oroad över att samhället håller på att glida isär.

– Jag tror inte det handlar om rätt eller fel här. Jag tror att det finns människor som har gjort dåligt ifrån sig, i polisen men även i övrigt i samhället. Jag tycker inte om att det börjar bli en debatt om vi mot dom. Det är vi allihop som ska kämpa mot något här, inte mot varandra liksom, säger Soraia Guleed.

Och Fahd Luyombya som jobbar med ungdomar på glid är inne på samma linje. Alla måste sluta anklaga alla andra och börja ta ansvar och starta en dialog, ett forum där också ungdomarna kan komma till tals och där polis och samhälle lyssnar på dem. Han tycker också att polisen till exempel borde satsa på personal som kan förorten och gärna också kommer därifrån.

– Om jag som ungdom ser en polis som jag har sett i området, och han ska göra sitt jobb, då har jag en annan förståelse, då kanske jag inte ber honom dra åt helvete. Då kanske han förstår mig när jag säger att jag inte tycker om att du visiterar mig när jag är framför allihopa, utan du skulle kunna sköta det snyggt. Så jag tror definitivt att många fler som vill jobba i området ska vara härifrån, alltifrån de som ska fatta beslut till de som går på marken, polisen alltså, säger Fahd Luyombya. 

Och närpolischefen Marie Hummer håller med om det är viktigt med lokal kännedom om man ska kunna göra ett bra jobb här. Hon tycker att modellen med närpoliser visat sig fungera bra, och att den borde utvecklas.

– Jag ser det som väldigt viktigt att närpolisen får finnas kvar och att man förstärker närpolisen, för det arbete som vi utför, det är jag helt övertygad om att det kan göra skillnad.

På torget i Husby släntrar Abraham Gebreyuet förbi i en snygg kostym. Han har bott i Husby sedan 1983 och känner inte igen bilden som nu ges av Husby i olika medier. Han tycker att det är sorgligt vad han nu hör andra Husbybor berätta.

– De säger att det är hemskt att vi bor här i Husby. Och det blir problem när vi söker jobb, säger de. Och det där måste vi kämpa emot. För Husby ligger i Stockholm i Sverige. Men alla tror att Husby är ett ghetto. För mig är Husby kanske inte ett paradis, men det är bra tycker jag. 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".