Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Vågar inte samlas i Pride-paraden

Publicerat onsdag 24 juli 2013 kl 11.17
"Många är tvungna att leva dubbelt "
(4:40 min)
Ardeshir Bibakabadi framför en regnbågsflagga. Foto:Björn Larsson Rosvall/ Scanpix
Ardeshir Bibakabadi är ordförande för föreningen Homan. Foto:Björn Larsson Rosvall/ Scanpix

Att delta i Stockholm Pride och att följa med i den avslutande paraden, har blivit en kul och okontroversiell grej. Organisationer, partier och myndigheter sätter en ära i att vara på plats. Men det finns de som kan räkna med allvarliga konsekvenser när de öppet visar sig som homosexuella. Det säger Ardeshir Bibakabadi, som är bög - och troende muslim.

Ardeshir Bibakabadi kommer till Stockholm Pride nästa vecka som ordförande för föreningen Homan, som ger hjälp och stöd åt HBT-personer som kommer från länder och kulturer där homosexualitet inte är accepterat eller till och med förbjudet. På ett eller annat sätt ska han själv gå med i Pride-paraden. Men någon hel "avdelning" med endast hbt-personer med utländsk bakgrund blir det inte i paraden, säger han. Det är tiden inte mogen för.

– Om man går på det viset tror jag att man säkert blir attackerad. Och det är därför vi inte vågar att organisera oss ihop. Om 40, 50 personer, muslimer eller andra, går ihop och säger, vi invandrare i Sverige, vi vill ha frihet, vi vill ha våra rättigheter - då blir vi säkert attackerade, av andra invandrare, eller nynazister eller så, säger Ardeshir Bibakabadi.

Organisationen Homan har funnits i mer än tio år som ideell organisation. Sedan tre år tillbaka får den dessutom offentliga pengar och Ardeshir, som kom till Sverige från Iran 1985, är nu projektanställd av kommunen i Göteborg. Alla är välkomna till Homan, understryker han. Till stora delar fokuserar man dock på nyanlända och på människor med muslimsk tro. Att vara homosexuell med rötter i till exempel Mellanöstern kan vara livsfarligt, även här i Sverige, betonar Ardeshir. I hederns namn kan man bli hotad av den egna familjen. Men inte bara det. Ofta ligger man även i strid med sig själv.

– Man tar med sig sin gamla tradition, machokulturen, även hit, och tycker att homosexualitet tillhör en västerländsk kultur, inte vår kultur. Många människor som kommer från andra länder har väldigt svårt med sin orientering och är tvungna att mer eller mindre leva dubbelt. Det är därför jag tycker att den här föreningen, Homan, är väldigt viktig - för att kunna synliggöra oss, visa att vi verkligen finns här, att man inte ska förakta oss. 

Under Pride-festivalen ska Ardeshir bland annat informera om hur Homan kan hjälpa hbt-personer med utländsk bakgrund, med HIV-prevention och stöd vid fall av hedersvåld till exempel. Kanske får några besökare rentav lust att komma till Homans lokaler i Göteborg för att "prata av sig", möta människor i samma situation som sig själv eller utbyta erfarenheter över religions- och nationsgränser. Och på årets Stockholm Pride hoppas Ardeshir Bibakabadi på intressanta samtal. Men hans förväntningar är inte skyhöga - tillställningen i Stockholm riktar sig alltför mycket till de "redan frälsta" tycker han. 

– Stockholm Pride är mycket kommersiellt. Det kostar mycket pengar att komma in i parken. Det är inte som i andra länder, som i Tyskland eller i Frankrike, eller i Köpenhamn, där du kan gå in i parken utan att det ska kosta dig skjortan. Och den riktar sig ju bara till dem som redan är informerade, som redan har kommit ut som homosexuella och har kommit in i samhället. Det är inte till för till exempel flyktingar, som inte har så mycket pengar. Personligen tycker jag inte att Stockholm Pride är en förebild för att knyta människor samman och hjälpa alla. 

En gång i tiden levde Ardeshir Bibakabadi själv i rädsla och förnekelse. För att hålla skenet uppe var han länge gift med en kvinna. Nu visar han öppet vad han står för, medan många andra bara vågar dyka upp på föreningens möten då och då i smyg och ibland under falskt namn. Men var får han sitt mod ifrån? Han drivs av en obändig vilja att kämpa för rättvisa säger han. Och han minns faktiskt "bara" att han utsatts för dödshot två gånger. 

– Under alla år som jag har jobbat med Homan-föreningen, med de homosexuella frågor som berör oss muslimer, har jag fått ganska mycket respekt. Jag har visat att jag menar vad jag säger, och jag är inte rädd för döden. Jag tror på Gud, jag tror att jag är skyddad och jag får fram de budskap jag vill få fram, säger Ardeshir Bibakabadi.

Anne Rentzsch

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".