Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Kritik mot svenska staten inför granskning av mänskliga rättigheter

Publicerat fredag 23 januari 2015 kl 06.00
"Väldigt stora brister vad gäller minoriteternas rättigheter"
(4:38 min)
FN-flaggan. Foto: Janerik Henriksson/TT
FN-flaggan. Foto: Janerik Henriksson/TT

På måndag granskas Sverige i FN:s råd för mänskliga rättigheter. I kontrast till den bild som regeringen ger är flera organisationer kritiska mot tillståndet i Sverige.

Gustaf Lind är svensk ambassadör för mänskliga rättigheter och med i den svenska delegationen, och han säger att Sverige jobbar hårt med den här frågan.

– Vi jobbar ju väldigt ambitiöst med mänskliga rättigheter. Och det är tydligt i regeringsförklaringen och i regeringens ambition att de ska vara väldigt viktiga, både inrikes och utrikes. Det här är en fråga som på något sätt karaktäriserar Sverige.

På måndag förmiddag sätts det svenska arbetet under lupp i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Det är andra gången det sker, och det är för att återrapportera efter granskningen 2010 som en svensk delegation, ledd av kabinettssekreteraren på UD Annika Söder, beger sig till Genève i Schweiz, där FN-rådet sitter. Inför mötet har regeringen också skrivit en 25-sidig rapport om vad man har gjort de senaste åren.

Samtidigt har en rad svenska organisationer skrivit så kallade skuggrapporter, där de lyfter fram brister i arbetet med mänskliga rättigheter. En av dem är Civil Rights Defenders, där Johanna Westeson är människorättsjurist.

– Det handlar om etnisk diskriminering, där det finns stora brister. Hatbrott, det finns väldigt stora mörkertal i hatbrottsstatistiken och väldigt få hatbrott som leder till någon sorts rättslig åtgärd. Det finns problem med tillämpningen av asylrätten. Problem på låsta institutioner, där Sverige också fått internationell kritik för långa häktestider och isolering. Och sedan har vi väldigt stora brister vad gäller minoritetsrättigheter, säger Johanna Westeson.

Det handlar bland annat om behandlingen av romer. Efter att ha diskriminerats i hundratals år behövs mycket mer resurser, till Diskrimineringsombudsmannen, till att hjälpa in romer på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden, till att polisen ska bli bättre på att utreda hatbrott mot romer, säger Johanna Westeson på Civil Rights Defenders.

Men under utfrågningen på måndag är det bara medlemsstater i FN som får ställa frågor till den svenska delegationen och sedan komma med rekommendationer om vad Sverige borde göra för att förbättra arbetet med mänskliga rättigheter. De här rekommendationerna är inte rättsliga bindande, men svenska staten försöker ändå att tillmötesgå dem, säger Gustaf Lind. Av de 150 rekommendationer Sverige fick efter granskningen 2010, sa regeringen ja till 106.

Och det faktum att Sverige måste rapportera sitt arbete med mänskliga rättigheter till det här FN-rådet driver också på arbetet härhemma, säger Gustaf Lind.

– De här förhören gör nytta för svenskt arbete för mänskliga rättigheter. Det är en form av genomlysning av svensk politik för mänskliga rättigheter.

Men den uppfattningen delas inte av den samiske folkrättsjuristen Mattias Åhrén.

– Det brukar inte komma mycket ut av de där. Det är begränsningar när stater ska granska stater om hur de gör med mänskliga rättigheter. Det blir normalt inte så tufft. De bestämmer villkoren själva, så att säga.

Anser du att den förra granskningen på något sätt inneburit några förändringar?

– Nej. Inga.

Du har inte sett något annat förhållningssätt från svenska statens sida?

– Nej.

För att få gehör för samiska rättighetsfrågor är det bättre att till exempel vända sig till FN:s rasdiskrimineringskommitté, där det sitter experter istället för företrädare för stater, menar han.

Johanna Westeson på Civil Rights Defenders tycker inte heller att särskilt mycket har hänt sedan det förra förhöret 2010. För att arbetet med mänskliga rättigheter ska ta viktiga steg framåt i Sverige krävs att organisationer som jobbar med de här frågorna ligger på regeringen efteråt, säger hon.

– Granskningen, det här förhöret den 26 januari, betyder ganska lite i sig självt, skulle jag vilja hävda. Sveriges regering kan åka dit, de kan få rekommendationer som de kan anta eller avvisa, och sedan behöver det inte hända så väldigt mycket mer. Men om vi som civilsamhälle, och rättighetsintresserade grupper, och individer, sedan verkligen följer det här, och ställer Sverige till ansvar för det man verkligen har sagt sig vilja åtgärda, då tror jag att det kan komma ha en verkligt positiv effekt, säger Johanna Westeson, människorättsjurist på Civil Rights Defenders.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".