Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
#familjutomlands

Berättelser från anhöriga som har #familjutomlands

Publicerat onsdag 25 november 2015 kl 16.55
"Jag var här och kunde inte göra någonting"
(3:25 min)
Värmeljus i förgrunden, och två händer som håller i varandra i bakgrunden. Marika Pietilä / Sveriges Radio Sisuradio
Foto: Marika Pietilä / Sveriges Radio Sisuradio

Här är några av de berättelser som Radio Swedens språkredaktioner fått in under veckan.

Radio Sweden och Sisuradio samlar på berättelser från anhöriga som behöver hjälpa en nära släkting i ett annat land under rubriken #familjutomlands den 23-26 november 2015. Läs mer

Minna bor och jobbar i Stockholm. Hennes pappa är sjuk och hennes bror har autism och de bor i Iran.

Hon tar ledigt några gånger per år och tar hand om dem i Iran. Men det är inte lätt att lämna dem varje gång och hon försöker att visa inte att hon är ledsen.

– Senaste gången jag var i Iran var min bror så ledsen när jag åkte därifrån. Jag försökte att inte visa att jag var ledsen och det var först när jag lämnade dem på flygplatsen som jag började gråta och sen grät jag hela vägen till Sverige. 

Minnas arbetsplats hjälper henne att ta extra ledighet för att träffa sin familj några gånger per år, men hon säger att hon inte tror att det kommer fungera långsiktigt och att hon kommer tvingas att lämna sitt liv och sin framtid i Sverige och åka tillbaka till Iran.

– Om de kan inte komma till Sverige i framtiden, får jag lämna Sverige mot min vilja, jag har inget annat val. 

Moush Angre har bott i Sverige i åtta år. Hennes pappa bor kvar i Mumbai i Indien, och tillsammans med sin syster skickar Moush regelbundet pengar till pappan, eftersom det inte finns något pensionssystem där som i Sverige. För ett par år sedan fick han en liten stroke, och det var en jobbig upplevelse att inte kunna vara på plats och hjälpa honom, säger Moush.

– Det var jättesvårt. Jag var här och kunde inte göra någonting, han låg på intensivavdelningen. Jag jobbade och hade en deadline och kunde inte bara lämna allt och ta ett flyg och åka dit. Som tur är var min syster hos pappa när det hände. Men jag är rädd att det ska hända igen. Jag vill inte uppleva en sån situation igen. Personligen skulle jag vilja ta hit honom till Sverige.

Najat åker regelbundet till Marocko för att ta hand om sin sjuka mamma. Hon säger att hon är ledsen över att hon inte kan få ersättning eller stöd från Sverige för att vårda sin sjuka närstående, trots att hon bor och betalar skatt här.

– När jag kom till Sverige började jag jobba efter sex månader. Jag betalar skatt som alla svenskar. Men när man kollar på systemet och ser att det finns personer som får stöd eller ersättning när de vårdar sina anhöriga, men inte vi invandrare som har släkt i hemlandet, blir man ledsen. Trots att man har jobbat 9 år i rad och betalar skatt.

Nawroz mamma bor i Kurdistan i Norra Irak. När hon var sjuk påverkade det Nawroz tillvaro så mycket att det fick konsekvenser för hans möjligheter att stanna kvar i Sverige.

– Min mamma var sjuk, jag kunde inte koncentrera mig på jobbet. Under typ två månader jobbade jag mindre än vad lagen för arbetsuppehållstillstånd kräver, så jag fick inte fortsätta jobba. De förnyade inte mitt uppehållstillstånd heller, så efter så många års liv och jobb här i Sverige, gick allt som jag hade byggt upp i rök, jag förlorade allt, allt.

Nawroz bor fortfarande i Sverige, men har sökt uppehållstillstånd på nytt och väntar på svar.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".