Damen som rastar sin cykel
Så såg jag henne då igen! Andra arbetsdagen efter semestern dyker hon upp - lika säkert som att det är 9 grader varmt en svensk sommarmorgon. Det handlar om damen som rastar sin cykel. På väg till och från jobbet ser jag henne ofta eftersom vi verkar ha ungefär samma tider. Hon har alltid ryggsäck på ryggen och har alltid med sin cykel. Som hon leder. Bredvid sig. På trottoaren.
För en konstant stressad småbarnsmorsa som ska ta sig från punkt A till punkt B snabbast möjligt är detta helt obegripligt. Vill man gå så går man. Vill man cykla så cyklar man. Men varför går man med sin cykel? Ska den rastas? Behöver den få se lite nytt i världen i ett lugnare tempo?
Jag är så nyfiken så jag spricker men kommer aldrig samla tillräckligt med mod för att fråga.
