Dramaten någon annanstans i Sverige
DRAMA
Hans Gunnarssons novell Februari blev i Mikael Håfströms regi till den utmärkta filmen Liva livet. När Kjell-Åke Andersson nu tio år senare gör film av Gunnarssons roman Någon annanstans i Sverige blir resultatet ett helt annat.
Hans Gunnarsson har som författare ett bra öga för det vardagliga och ett bra öra för naturlig tonträff. När Kjell-Åke Andersson med hjälp av en helt koppel i olika grad kända skådespelare med rutin från både film och scen gör film utifrån Gunnarssons manus händer något med den där tonträffen och autenticiteten. Och detta något är definitivt inte bra.
Det mesta i filmen Någon annanstans i Sverige klingar nämligen falskt. Att se dessa välmeriterade och kända skådespelare i förtvivlat typecastade roller (Helena Bergström gråter, Mikael Persbrandt är förbannad och Peter Andersson är sådär kärvt obehaglig som bara han kan vara...ja, ni fattar)försöka gestalta det Göran Hägglundska verklighetens folk är i det närmaste plågsamt.
Annars finns det potential i Hans Gunnarssons Short Cuts-influerade manus som sammflätar ett antal olika individers öden i ett fiktivt glesbygdssamhälle. Filmen inleds med ett polisförhör efter några tragiska och våldsamma händelser, sedan får vi i tilbakablickar se vad som egentligen hände.
Om det var tänkt att det skulle vara någon spänning involverad i att få reda på vad som hände så misslyckas det kapitalt. Det tar inte lång stund att lista ut det, allt är liksom uppenbart nästan med en gång. Förmodligen låg Kjell-Åke Anderssons ambition snarare i att göra någon sorts studie av tillståndet i vårt land och i den svenska folksjälen.
Vid några få tillfällen brinner det till och då känns det som att man är något intressant på spåret, men sedan slarvas det hela bort i ett hav av teatralitet och scenisk ångest. Dessutom innehåller berättelsen några sidospår och karaktärer som absolut inte håller och därmed blir ofrivilligt och malplacerat komiska. Att det hela dessutom känns rejält överpretentiöst gör inte direkt saken bättre.
Någon annanstans i Sverige är tyvärr ett riktigt bottennapp. Vilket är tråkigt att konstatera med tanke på vilken kapacitet Kjell-Åke Andersson egentligen har. Trots allt pratar vi om mannen som på 90-talet gjorde den utmärkta Min store tjocke far och den lysande Juloratoriet. Den nivån har han inte varit i närheten av sedan dess.
