Spegel, spegel
FAMILJEFILM
Att modernisera och vrida och vända på klichéerna i de klassiska gamla sagorna kan vara en riktigt bra idé. Titta på bara på de första två Shrek-filmerna som exempel. Men så finns det skräckexempel också. Spegel, spegel är ett sådant.
Spelfilmsversioner av de gamla sagorna är en trend just nu. Rödluvan och Törnrosa har redan filmats och bara i år kommer två ny veriationer på Snövit-temat. Spegel, spelgel är den första av de två och så mycket ska sägas att den, med Twilightstjärnan Kristen Stewart som kommer senare i år, får vara rejält dålig för att misslyckas med att vara den bästa av de två.
Spegel, spegel är nämligen i stort sett i varje avseende en misslyckad film. Rollbesättningen känns misslyckad, blandningen av studiouppbyggda och datoranimerade bakgrunder är tunna och manuset rent utsagt dålig. Det är en överlag andefattig och fånig film, överspelad och trist. Dessutom kan den svenska dubbningen vara den sämsta jag någonsin hört.
Annars är själva grundidén att berätta om bröderna Grimms saga ur den onda drottningens perspektiv inte alls dum. Synd bara att ingen av de inblandade kunde se till att ta vara på den.
Den enda gången då det verkligen bränner till är under eftertexterna då regissören Tarsem Singh släpper loss ensemblen i ett färgsprakande Bollywoodinspirerat sång- och dansnummer. Men det är så dags då.
