Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
En personlig talkshow om aktualiteter och nyheter. Med Thomas Nordegren och Louise Epstein.
(1:54 min)
Är det okej att tillrättavisa andra vuxnas barn?
Publicerat torsdag 23 mars kl 13.33
1 av 2
Får man säga till andra vuxnas barn? Vi ställer frågan till dig som lyssnar! Foto: Ronnie Ritterland / Sveriges Radio
2 av 2
Får man säga till andra vuxnas barn? Vi ställer frågan till dig som lyssnar! Foto: Ronnie Ritterland / Sveriges Radio

Får man tillrättavisa andra föräldrars barn? Gör det någon skillnad om man är bonusförälder eller en helt vanligt främmande?

Vi har fått många lyssnarreaktioner när vi i förrgår talade om rollfiguren Eddie i TV-serien Bonusfamiljen som just nu går på SVT.

Hur mycket får man som styvförälder uppfostra jobbiga bonusbarn? En av dem som skrivit serien Clara Herngren är gäst i dag.

Får man tillrättavisa andra föräldrars barn? Här kan du läsa några av lyssnarnas svar på frågan:

Det handlar om självbevarelsedrift!

"Är i Perth nu och träffar mitt första barnbarn Poppy. Trump på teve här är detsamma som hemma, men inte om barn, bröllop och föräldrarledighet. En dagisplats kostar 100.000 kr netto per år. Tillrättavisa andras ungar gör man här av självbevarelsedrift". / Staffan

Tänk på att det kan vara en funktionsnedsättning!

"Det kan ju också vara så att pojken hade någon form av handikapp. Jag har ett barnbarn som är autistiskt och särskilt när familjen är utomlands verkar folk tycka att de ska ge honom ett kok stryk. Det har hänt att min dotter bara fått lämna alla saker i kassakön o snabbt ta sig till bilen med sonen". / Kerstin

Den andra pojkens mamma jagade mig och min son!

"Minns en episod från Junibacken då alla barn skulle fnatta runt och leta efter Pippis guldpengar i Villa Villerkulla. Efter ett tag hörde jag gråt och gick in och fann min son snyftandes i ett hörn. Han pekade på en annan lite äldre pojke och sa ”Den pojken tog alla mina guldpengar”. Jag ångade fram mot pojken som tagit min sons gyllene chokladpengar och sa med lite för hög och hård röst: ”DU FÅR INTE TA DEN LILLE POJKENS GULDPENGAR!”. Pojken såg plötsligt lika liten och ledsen ut som min son och underläppen började darra innan han gallskrek: ”MAMMA!”.
Genom ett av fönsterna kunde jag se hur pojkens mamma fick samma svarta blick som jag nyss hade haft och hur hon satte av mot oss, medan hon ropade: ”PONTUS! MAMMA KOMMER!”
Jag och min son lyckades nappa åt oss en rimlig del av guldpengarna innan vi flydde ut och satte oss i säkerhet nere i Pettsons verkstad". / Carl Fredrik

Respekt och kärlek viktigare än blodsband

"Min man är lika mycket förälder som jag fast han inte är barnens biologiska pappa. Det hade varit helt absurt om inte han hade "fått" uppfostra dem för att det skulle vara enbart mitt jobb. Inte en enda gång har jag hört barnen säga "Du är inte min pappa". Respekt och kärlek är så mycket viktigare än blodsband". / Villemo 

Mycket snack och lite verkstad!

"Alla verkar så överens här att hela byn får hjälpa till att uppfostra barnen, men jag tycker inte alls att det ser ut så i praktiken. Känner mig ofta som den enda sura vuxna på plats". / Maja

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".