Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Svensk flyktingpolitik under kriget inte särskit generös

Publicerat torsdag 30 november 2006 kl 07.58
De vita bussarnas hjälteinsatser inte hela sanningen om svensk flyktingpolitik under andra världskriget.

Den svenska flyktingpolitiken under andra världskriget var inte så liberal som historieskrivningen hittills gjort gällande. Det framgår av en ny avhandling från Stockholms universitet där hostoriker visat att svenska myndigheter gjorde tydlig skillnad mellan olika flyktingar - etniska nordbor särbehandlades medan till exempel judar diskriminerades.

– Det är ju uppenbart att både i praktik och i debatt så gjordes en särskiljning mellan etniska nordbor och andra flyktninggrupper, säger historikern Mikael Byström vid Stockholms universitet.

Ändrad historieskrivning
Fram till andra världskrigets utbrott var svensk flyktingpolitik mycket restriktiv, präglad av rasbiologiska idéer, antisemitism och främlingsfientlighet. Men från och med 1942, när världskriget förråades och nazisternas jakt på judar intensifierades, har historiker menat att den svenska flyktingpolitiken blev mer liberal. På kort tid tog Sverige emot 200 000 flyktingar från det krigsdrabbade Europa, men i Mikael Byströms avhandling framkommer nu att svenska myndigheter gjorde stor skillnad på vilka flyktingar som var välkomna och vilka som inte var det.

Norrmän, danskar och finländare ansågs som brödrafolk och mottogs med öppna armar, medan balter, polacker och tyskar till exempel såg som hot mot det svenska samhället. De fick en fristad i Sverige, men behandlades ofta illa, internerades och skickades tillbaka direkt efter kriget, på den enda grunden att dom inte ansågs svenska nog.

Även judar behandlades illa
Också dom danska judarna betraktades med misstänksamhet, berättar Mikael Byström, eftersom dom ansågs ovilliga att rätta in sig i det svenska samhället.
– Man menade att Judar i allmänhet inte kunde tänka sig att ta vilket arbete som helst eftersom de var ”intellektuella” som det hette, och sedan var man ju orolig för vad som skulle hända om judarna inte skulle återvända när kriget var över. Dels för att en svensk ju alltid skulle sättas först, dessutom fanns ju här tendensen till åsikter att judarna var ”av ett annat slag” som skulle vara svårare att integrera i den svenska folkkroppen.

 

Reporter: Tobias Svanelid
tobias.svanelid@sr.se


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".