Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Osynlighetsmantel kan bli verklighet

Publicerat fredag 19 mars 2010 kl 06.00
1 av 2
Det är inte alla mantlar som gör en osynlig.
2 av 2
Ritning av nanostrukturen - knölen i guldytan och den skräddarsydda osynlighetsmantelns struktur under. (Klicka på bilden för förstoring.)

I en ny studie som presenteras i tidskriften Science i dag, visar forskare hur de har lyckats få en guldknöl att till synes försvinna – i alla fall vid vissa våglängder av ljus. Men vägen till en osynlighetsmantel á la Harry Potter är fortfarande lång.

En slät yta av glimmande guld – ser det ut som. I själva verket finns det en knöl på guldytan, en knöl som optikforskarna i Tyskland till synes har trollat bort bilden av. När knölen täckts med forskarnas sinnrikt konstruerade material tror sig betraktaren se bara den släta guldytan.

Nu är det inte synligt ljus man trollat med på det här viset, utan något längre våglängder av samma elektromagnetiska strålning. Men låt oss ändå beskriva det som att se -- det är enklast så.

Tidigare har man lyckats få till osynlighet i två dimensioner, ungefär som att man ställer en osynlighets-cylinder över det man ska dölja. Man ser rakt igenom det som cylindern gömmer, men bara man höjer eller sänker sig en aning så kan man kika in och se det hemliga.

Men nu har man i princip lyckats i tre dimensioner.

– Det som de nu har gjort är att den där rullen är ersatt med en sfär – i princip. Det är inte riktigt en sfär men något som representerar en kon med 60 graders vinkel, så att man kan höja sig lite och osynligheten fungerar fortfarande. Men höjer man sig 70-80 grader ovanför horisontalplanet kan man börja snegla in igen, säger Carl-Gustaf Ribbing, professor emeritus i fasta tillståndets fysik vid Uppsala Universitet.

Vad ska man då ha det här till egentligen? Ja i dagsläget så har man inte riktigt något bra användningsområde, men kanske framöver. De våglängder man nu lurar runt hinder i nästan tre dimensioner är till exempel samma våglängder som de optiska signalerna i våra internetkablar har.

– Allting man kan göra med de ljus av de här våglängderna i små dimensioner och med små energiförluster är potentiellt intressant, säger Carl-Gustaf Ribbing.

Camilla Widebeck
camilla.widebeck@sr.se

Referens:
"Three-Dimensional Invisibility Cloak at Optical Wavelengths," by T. Ergin; N. Stenger; P. Brenner; M. Wegener at Karlsruhe Institute of Technology in Karlsruhe, Germany; J.B. Pendry at Imperial College London in London, UK. Science Express March 2010 10.1126/science.1186351

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".