Krokiga vägar till vetenskap och forskning
På mikrobloggen twitter har en mängd forskare och andra som arbetar med vetenskap delat med sig av sina personliga upplevelser under rubriken #IamScience. Det är ett försök att både bredda bilden av vilka som sysslar med vetenskap, och att inspirera dem som känner sig avskräckta eftersom de kanske inte passar in i den traditionella ramen för vad en forskare ska vara.
Vetenskapradion har pratat med den amerikanske marinbiologen och vetenskapsjournalisten Kevin Zelnio som startade trenden för två veckor sedan.
Här är Kevin Zelnios blogginlägg om sin egen väg in i vetenskapen
Efter vår rapportering var det många som hörde av sig med personliga berättelser. En doktorand inom samhällsvetenskap, som vill vara anonym skriver så här:
"Min väg var annorlunda, visserligen med en akademisk far och upp till högstadiet en duktig elev men oerhört utsatt så hittade en identitet i punken och den anarkistiska rörelsen. Det fick mina betyg att sjunka drastiskt speciellt då droger, våld och sexhandeln kom in i det hela. Psykisk status föll som en sten och i slutänden blev jag häktad som inblandad i diverse brott men bedömdes som att vara i allt för dåligt skick för att dömas till fängelse och blev tack vare en psykiatriker på rättspsyk "deporterad" till ett behandlingshem i småland. Under min första tid dog de flesta av mina tidigare vänner och skapade känslan av att vägen tillbaka var stängd"
... "Då jag fick barn bestämde jag mig för att kunna se honom växa upp och alltså byta karriär. Tack vare högskoleprovet fick jag möjligheten att plugga vad jag ville. Läste in behövliga kurser och fick en doktorandplats där jag fortfarande är verksam."
En annan som kontaktade oss var Ulla Ekström von Essen som är docent i idehistoria vid Södertörns Högskola. Hon var "värsting" under tonåren, blev musiker och sysslade med musik under mer än tio år innan hon slutligen sökte sig till KomVux och universitetet.
En av de som skrev på twitter var biologen Johan Ahlgren som är doktorand vid Lunds Universitet. Han hoppade av gymnasiet och jobbade som diskare och lagerarbetare under flera år för att kunna åka skateboard och snowboard. Men sen kom han till en vändpunkt.
Gudrun Wicander, som är forskare vid Stockholms Universitet skriver så här:
"Jag var klar tandläkare som 24-åring. Jobbade både inom Folktandvård och privat i 20 år Ville gärna hjälpa ’behövande’ och jobbade som volontärtandläkare med fattiga judiska barn i östra Jerusalem, med eskimåer i Alaska och med Hopiindianer i norra Arizona. Tvingades av olika skäl att sluta som tandläkare vilket var ett stort trauma med nybyggd praktik, små barn, nyköpt renoveringsprojekt mmm.
"Hamnade på Karlstad universitet och Systemvetenskap tillsammans med 50 stycken 20-åringar och jag kunde inte ens starta en dator."
"Efter 10 års kämpande disputerade jag 111111 med en avhandling om mobiltelefoni i utbildningssektorn i Tanzania som bla diskuterar SMS och korruption. Jobbar nu på Stockholms universitet där jag bla jobbar med ICT projekt i Kambodia"
#IamScience har dessutom lett till mängder av sidoprojekt, till exempel sidan This is what a scientist looks like dit forskare kan skicka in bilder av sig själva för att bryta upp bilden av hur forskare ser ut.
Vill du berätta?
Vetenskapsradion samlar berättelser om otraditionella vägar till forskning och vetenskap. Hör gärna med dig med din histora. Förutom att twittra kan du kan maila till vet@sverigesradio.se eller skriva på vår facebook-sida.
