För lite vit substans hos isolerade möss

Publicerat: måndag 17 september 2012 kl 06:32 , Vetenskap & miljö 4 kommentarer

Att social samvaro är viktig för människor är sedan tidigare känt. Nu har forskare lyckats visa vad som händer i hjärnan när möss blir isolerade. Möss som blivit isolerade tidigt har mindre av den så kallade vita hjärnsubstansen och denna kunskap kan förklara hur och varför människor påverkas av isolering.  

Brist på social stimulans i unga år påverkar både apor och människors kognitiva och beteendemässiga förmågor. Barnhemsbarn som inte fått stimulans, får mindre av den vita substansen som är viktig för nervernas kommunikation i hjärnan, det har tidigare rapporter visat.

I en ny studie som publiceras i Science föreslår forskare vid Harvard medical school i USA en möjlig molekylärbiologisk förklaring till varför social samvaro är så viktig för hjärnans utveckling och för att fungera väl senare i livet.

Musungar som isolerats vid några veckors ålder, precis när de slutat att dia, har också mindre av den vita substansen har det visat sig. Forskarna har nu hittat en molekyl som styr tillverkningen av det skyddande hölje runt nerverna som är utmärkande för just den vita substansen. Hos musungar som isolerats finns det för lite av den här molekylen och det anses vara förklaringen till att det bildas för lite vit substans i deras hjärnor. Signalöverföringen i hjärnan blir då lidande. Sämre social förmåga och sämre minne har observerats hos dessa möss.

Hugo Lagercrantz, barnläkare och professor vid Karolinska institutet säger att fenomenet är känt, men den molekylära förklaringen till hur understimulans påverkar hjärnan är ny.

– Artikeln visar att det finns en kritisk period då man måste stimulera barnet. Har man passerat den är det mycket svårare. Till exempel de rumänska barnhemsbarnen som adopterades och kom de för sent var det svårt att reparera skadan. Men det kan ju möjligen vara så att man kan öppna det här "fönstret igen" med läkemedel, det finns studier som har visat det, men på djur, inte på människa.

– En styrka i studien är att de både såg beteendemässiga effekter, inte bara biokemiska effekter.

Referens:

Makinodan, M et al A Critical Period for Social Experience-Dependent Oligodendrocyte Maturation and Myelination Science Vol 337: 2012