Ekonomipriskommittén bemöter kritik

Publicerat: onsdag 17 oktober 2012 kl 21:25 , Vetenskap & miljö

Ekonomipriset till minne av Alfred Nobel gick i år återigen till nationalekonomisk forskning baserad på matematiska modeller. Kritiker inom ämnet menar att ekonomipriset bidragit till att nationalekonomi blivit mer lik naturvetenskap i sitt arbetssätt, och på så vis inriktat sig mer mot komplicerad matematisk metod, vilket har gjort att ekonomerna bland annat missat erfarenheter från andra samhällsvetenskaper som historia och antropologi. Men det är ett grundlöst och felaktigt antagande, menar Tore Ellingsen, professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, och ledamot i Ekonomiprisets kommité.

– Att det skulle vara för att härma naturvetarna håller jag helt enkelt inte med om. Vi vill förstå världen och det är inte mindre relevant att vara grundlig i sitt tänkande när man ska studera samhällen.

Ja och den här grundligheten, det vill säga en allt mer teoritiserande och matematisk forskning, började redan långt innan ekonomipriset instiftades 1968 enligt Tore Ellingssen.

– Mycket av kritiken om överdriven formalisering gällde mer på 70- och 80-talen, antagligen då våra kritiker senast studerade nationalekonomi, säger han.

Formaliseringen i sig utesluter inte exempelvis histioriska fakta enligt Tore Ellingssen, utan den matematiska modellen är något som alla studieområden inom ekonomi bör eftersträva, och komma till efter ett tag, eftersom det endast klargör teorierna.

På senare år har den stora trenden inom nationalekonomin snarare varit att närma sig verkligheten genom att stoppa in statistik och data från samhället i de matematiska modellerna:

– Och sedan som årets pris också visar, att det finns växande möjligheter, att det inte bara går att koppla teori till data, utan också koppla teorin till mer konstruktiva bidrag som får praktisk användning.

Årets Ekonomipris är enligt priskommitén det bästa exemplet hittills på när nationalekonomisk teori har fått en praktisk användning - priset gick till utvecklingen av matematiska modeller för matchning som idag används i ett antal amerikanska delstater för att till exempel se till att donerade njurar kan matchas ihop med lämliga patienter på bästa sätt.