Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Ingen ökenspridning – en positiv nyhet som mötte motstånd

Publicerat tisdag 10 maj 2016 kl 06.00
"Vi möttes av väldigt stor skepsis på 80-talet"
(1:56 min)
ökenlandskap
Under 1960-talet fanns en idé att Saharas öken spred sig söderut. Så var inte fallet. Foto: Wonker/Flickr/CC BY 2.0

Forskning som visade att det inte fanns någon storskalig ökenspridning mötte motstånd under flera decennier. Det visar en vetenskapshistorisk återblick.

Under 1960-talet började idén om ökenspridning på allvar etablera sig som ett allvarligt hot mot mänskligheten i samband med svåra tork- och svältkatastrofer i Afrika.

Det verkade som om Saharas öken spreds med hög fart söderut. På den här tiden var det dock inte så lätt att få en överblick över storskaliga naturförändringar, men med satellit-tekniken i början av 1970-talet skulle detta förändras.

Forskaren Ulf Helldén och hans kollegor fick tillgång till satellitbilder som visade att Saharas öken inte spred sig. Tvärtom krympte den. Det kan ju framstå som en god nyhet, men forskningsresultaten möttes med negativa reaktioner.

– Man skulle förvänta sig att alla som håller i pengabörsen borde bli glada och nöjda när man presenterade så positiva resultat att det inte finns någon ökenspridning, och att vi kan sluta plantera träd för att stoppa öknarna, sluta investera pengar för att bekämpa ett fenomen som inte finns, säger Ulf Helldén, pensionerad professor emeritus vid Institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap på Lunds universitet.

– Men de blev man inte, fortsätter han.

I stället möttes forskarna av stor skepsis i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Motståndet mot de nya forskningsresultaten kom bland annat från FN-systemet och den så kallade G77-gruppen som bestod av 77 utvecklingsländer.

Det framstod som om företrädare för G77-gruppen ville ha kvar den alarmistiska bilden av ökenspridningen, för att den var ett redskap för att kanalisera biståndspengar till utsatta länder. Det menar Inge Gerremo som för Sveriges räkning förhandlade den så kallade ökenkonventionen på 1990-talet. 

– Ja, så upplevde jag det, säger han.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".