Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Var katalogen över världens alla hemsidor tidernas sämsta köp?

Publicerat fredag 3 juni 2016 kl 10.17
collage gammal dator, hemsida, mobiltelefoner och cd-romskiva.
Foto: MKFI/Public Domain, Oipr/CC BY-SA, 3.0, Marus/Public Domain och SR

Serien om internets barndom har engagerat många som hört av sig med egna berättelser om internets första tid. Här har vi samlat några.

Vad minns du? Mejla oss på vet@sverigesradio.se eller på sociala medier #mittinternet.

Anders Edenroth:  Jag är en av sångarna i vokalgruppen The Real Group. Under en Sverigeturné i början på 90-talet berättade min kollega Peder Karlsson om en ny kommunikationsmetod som han hävdade var framtiden - email.

På kvällen efter en konsert i Kalmar skulle han visa mig hur förträffligt det fungerade. På den tiden använde man ju telefonuttag och det skulle alltid vara det första uttaget i kedjan vilket satt under kontorsbordet i receptionen. Sladden var så kort att vi båda fick krypa in under bordet. Vi ägnade sedan ett par timmar åt abstrakt kodknackning (det fanns ännu inga emailprogram). Till slut fick vi iväg ett epostmeddelande ”Hi, how are you?” till en vän i USA. Han svarade efter en stund ”I am fine”. Det var resultatet av flera timmars krypande.

Jag var måttligt imponerad.


Jan Flygare: Jag kom först i kontakt med Internet någon gång på våren -94 då vi lyckades koppla upp oss på jobbet (vet inte hur…)

Mitt mest otroliga minne av Internets barndom är att jag på bokmässan samma år köpte en tjock ”telefonkatalog” över alla hemsidor! ”The complete guide to Internet” eller något liknande, hette den.

Visserligen var det en väldigt tjock bok, men jag är övertygad om att den var helt passé redan när den gavs ut. Den kom heller inte ut i 1995 års upplaga!

Tyvärr har jag inte kvar boken.

Ett annat tidigt minne är att man ringde varandra och talade om att man precis hade skickat ett mail! DS



Jenny Dahlerus: Jag minns väldigt väl första gången jag surfade på internet. Efter gymnasiet, 1995, åkte jag till London och jobbade på en pub. Under min skoltid var internet inget man använde sig av, men jag hade hört talas om det och var nyfiken. Så väl i London fick jag höra tala om att det fanns internetcaféer som man kunde gå på och mot en avgift få använda en dator med internet.

Jag minns inte exakt när det var, men jag antar att det var efter Altavistas lansering så någon gång i december 1995 eller i början av 1996 besökte jag ett internetcafé vid Tottenham Court Rd. Jag minns det som en ruggig och regnig dag, men det är ju inte så ovanligt i London... Väl där fick jag min plats vid en dator och gjorde min första sökning på world wide web.

Jag var väldigt intresserad av Egytens forntid så min första sökning var ungefär "ancient egypt" och jag förbluffades av alla sökträffar och all information som fanns att inhämta, det verkade i stort sett ändlöst. Just där och då kunde jag dock inte föreställa mig vilken betydelse det hela skulle få.

Även om internet och sökningar på detsamma efter information idag är en del av mitt vardagliga liv så kan jag fortfarande fascineras över all information som finns att ta del av bara några tangenttryckningar och klick bort. Det är så fantastiskt att till och med kunna bära med sig detta i fickan i mobiltelefonen och söka upp allsköns nyttig (och onyttig) kunskap i tid (och otid).



 Anders Melander: Min första dator var en mobiltelefon. 1998 köpte jag på rea ett restexemplar av Nokia Communicator 9000.

Förutom komplett qwerty-bord, widescreen-display och den fiffiga möjligheten att komponera sin egen monofoniska ringsignal med hjälp av konventionell notskrift erbjöd den här luren 9,6 kb/s internetuppkoppling och fax.

Jungfruturen bestod i att (försöka) köpa en julklapp till pappa. Via internet letade jag upp diverse nätantikvariat i USA och hittade på så vis ett exemplar av favvodeckaren från 40-talet som pappa hade lyckats slarva bort och som inte längre fanns i handeln.

Boken kostade 3 dollar och portot 5. Några veckor senare - i god tid före jul - anlände den med posten. Mitt första internetköp.

Pappa blev glad, förstås, och senare också imponerad av den märkliga lilla blackboxen som gjort julklappen möjlig.

Dock gjorde själva internetfenomenet inget djupare intryck på honom - det pappa istället ville få demonstrerat om och om igen var faxen. En enkel teckning, skickad till telefonen från en stationär fax, var det underverk han förtjust bad mig förevisa familj och bekantskapskrets.


John-Erik Johansson: Det var 1986 som jag fick internet och e-post, gesund@algonet.se. Första kvällen sökte jag på Grönland, kanske med Alta Vista. Hittade en lista på vilka som hade en e-postadress. Såg att det fanns en lantbrukskonsulent och blev förvånad, inte trodde jag att det fanns jordbruk och bönder på Grönland och kollegor till mig!

Skickade mitt första mail till den adressen med min undran. Fick nästa dag ett långt svar på två sidor som tog mig ur min villfarelse. Det var roligt. Dumt nog svarade jag aldrig och tackade för mailet. Sen dess har jag ägnat många timmar med att studera Grönland genom Google Earth. Det finns även lite skog där har jag sett.

Själv har jag hållit på med fickdatorer sedan de började finnas. Min första var en Texas med 28 programsteg. Det räckte för ekvationen som kunde beräkna en balanserad foderstat till våra kor. Fortsatte sen med Casios datorer. Den sista hette PB-1000 och det var i slutet av 1980-talet. PB-1000 hade ca 28000 byte för programmet. Min ide var att bli oberoende av foderlistorna från stordatorn som SHS hade i Hållsta. Programmet kallade jag för Rosita efter en ko som vi hade och sålde det till andra bönder, men nu har jag kommit från ämnet.


 Joakim Siegers: Mina minnen av internet och liknande började egentligen innan internet började komma på allvar. Hade en Atari ST och använde den med riktigt långsamt modem att koppla upp mig mot en BBS.

Via den fick man en mejladress bland annat men vad spelade det för roll när jag inte hade någon att mejla till på den tiden :)

Runt 94 skaffade jag mig min första PC och när väl internet kom så var man ju tvungen att köpa och installera nätverkskort/modemkort i datorn och skaffa sig ett litet snabbare modem.

Ett tag hade jag en internetleverantör som man inte betalade för utan man fick reklam då man kopplade upp via deras lilla program.Dock var det lätt att lura programmet och slippa reklamen. Telefonräkningen var fortfarande tvungen att betala och den kunde gå på flera tusen vissa kvartal.

I början kommer jag ihåg att jag och en arbetskompis chattade mycket på en vad jag tror vad en italiensk chat som hette något med chapolina. Fanns många från USA och Kanada där som man pratade väldigt mycket med vad jag minns.

Sedan när internet communities började komma fram så hängde jag på Kamrat, vilda webben och Helgon bland annat. Man träffade folk och fetade, hade allmänt kul eftersom det fortfarande var en rätt liten grupp som använde dessa sidor.

Tja så såg det ut för mig :)


Tommy Isaksson:

Jodå, jag har egna minnen. Jag var på den tiden anställd på högskolan och jag började arbeta med barn och datorer som skannade bilder, skickade e-post till barn i England mm i mitten av 1980-talet.

Vi använde EARN, modempooler etc etc


Margaretha Möller: Innan det fanns kurser om Internet på IHH i Jönköping fanns utrustning på plats som gjorde det möjligt att skicka e-post och att använda nätet. Det låg på den enskilde studenten att ta vara på möjligheten.

Jag ville undersöka om det fanns skillnader i kvinnors och mäns nyfikenhet och lust att använda Internet och skrev en kandidatuppsats inom informatik med titeln "Att surfa på Internet-vågen - också en damsport? - Internet-användning och attityder till informationssamhället bland studerande på högskolan i Jönköping våren 1995."

Jag skrev "Att via högskolans i Jönköping datorsystem komma in på Internet för att titta sig omkring är mycket enkelt. Det räcker med att klicka på några ikoner. Likaså är det smidigt att skicka och ta emot e-post med hjälp av Pegasus-programmet. Det är förvånande enkelt med tanke på att det handlar om att få kontakt med ett tekniskt komplicerat system med global räckvidd. För studerande på högskolan kostar det inget att använda Internet." (s. 38) 

Examinator och handledare var Carita Åbom. Uppsatsen var klar i september 1995.

Det blev faktiskt en mycket intressant uppsats (om jag får säga det själv). Och skillnader fanns som jag också diskuterar i uppsatsen.


Karl-Erik Ericsson:  Jag arbetade på ENEA under åren 1969 till 2004, dvs under tid då maile började navändas och vårt företag ENEA under en tid utgjorde noden i Sverige.

Min första mailadress såg ut som "mcvax!decvax!enea!kee" och skapade april 1983 av Björns Eriksen på ENEA. Han var då mail och Internet (som ännu inte var IP-adresserat so idag för mail) manager i Sverige. Vår nod arbetade tillsammans med KTH: nät som ju alla bör veta.

I begynnelsen skickades vår epost (ursäkta svenskan) vi uppringt modem till noden i Amsterdam. Vidare kunde vi kommunicera med DEC (Digital Equipmen Company – glömt i dag men stora då med PDP- och VAX- datorer) u USA och Sundbyberg (!) dit mitt första mail gick.

Jag bifogar några exempel på de första mailen där jag var inblandad från 1984 då jag började använda mail.

Det jag mest vill berätta är min aha-upplevelse i april 1985 i Cannes. Jag besökte DEC-ville och då hade DEC kommit med sin UNIX-variant (som var en grundförutsättning) som hette Ultrix. Med dess mailhanterare kunde jag stå i direkt förbindelse med mina kollegor i Täby och tänkte att det här kan nog bli något användbart. Notera att det då var två år sedan det första mailet anlände till ENEA (se Vetenskapsprogramet om detta som säkert finns i SVT:s arkiv med mig om guide).

Vad som hände var att det tog nästan tio år innan kostnaderna för erforderliga datorer hade sjunkit i pris så att många människor kunde nå Internet. Det krävs ju en kritisk massa för att mail ska fungera som allmänt kommunikationsmedel.

Mailadresserna på Internet anpassades till kee@enea.se och före detta stod .enea synonymt med .se.


P-D Liljegren: Som van datoranvändare som firar 40 år som programmerare minns jag flera dråpliga händelser, t.ex. den här konversationen mellan mig och min yngsta bror (som nu undervisar vid KaU i webbutveckling, gränssnitt etc.)

Någon gång i mitten av 1990-talet började "Internet" slå igenom så att jag faktiskt undrade om det var det jag höll på med och frågade min bror:

– Du, det här Internet som alla snackar om så mycket nu, är det samma grej som vi höll på med för länge sedan?

– Ja, det kan man väl säga. Det är i princip samma samma sak men de har hottat upp det lite, svarade min yngre och mer välinformerade bror.

År 1997 arbetade jag som gymnasielärare i Göteborg och lät mina elever göra en statistisk undersökning om folk i ett storköp kunde tänka sig att handla mat via Internet. Intresset för detta var inte överdrivet stort, något som förvånade mig.

 

 



 


 



Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".