Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Studenter i Sveriges väntrum förödande för forskningen

Publicerat fredag 7 april kl 14.45
Ulrika Björkstén om långa väntetider för uppehållstillstånd
(3:58 min)
Ulrika Björkstén.
Ulrika Björkstén är chef för Vetenskapsradion. Foto: Stina Gullander/ Sveriges Radio

I veckan har vi rapporterat om extrema väntetider för att få uppehållstillstånd för utländska medborgare som vill studera och forska vid svenska universitet. Det fick Vetenskapsradions Ulrika Björkstén att tänka på sin egen tid som utländsk student.

Krönika: Detta är en personlig betraktelse. Åsikter som uttrycks är krönikörens egna.

När jag var ung utländsk student i Lausanne brukade vi skämta om att den schweiziska utlänningspolisen var den mest vetenskapligt allmänbildade poliskåren i världen.

Under sex år, från grundutbildning till doktorsexamen, fick jag varje år en kallelse där jag ombads infinna mig på utlänningspolisens särskilda kontor i staden och presentera studieintyg, samt en kort redogörelse för hur mitt avhandlingsarbete fortskred.

Att försöken med att skapa solceller av järnoxid – alltså  helt enkelt rost – visat sig vara ett misslyckande försökte jag förstås förbigå i en bisats och i stället breda ut texten om hur lovande det nya materialet – zinkoxid – visat sig vara, och att självklart skulle jag hålla tidsplanen för avhandlingen.

Men egentligen visste jag att jag inte behövde vara orolig. Miniseminariet med tjänstemannen bakom sin lucka avslutades efter några minuter ofelbart med att han nickade, sträckte ut handen efter en tung fjäderupphängd stämpel och – kablong – så var ytterligare ett års uppehållstillstånd i hamn. 

Ja, alltihop kändes ganska lustigt. Vad brydde sig utlänningspolisen om elektroners rörelser genom olika oxider, och hur mycket förstod de av mina förklaringar? Knappast något är min gissning, men det var en byråkratisk ritual som nästan blev en trevlig tradition. "Jag fick min stämpel idag" kunde man säga på kvällen till vännerna över en flaska av det karakteristiska vita vinet från regionen.

Att vi någonsin skulle bli kallade till förhörsseminarium utan att gå därifrån med uppehållstillståndet stämplat föll oss inte in. Trots de komiska inslagen i processen litade vi på att det hela sköttes effektivt och korrekt.

Men allt annat än roligt är det för de utländska studenter som nu bestämt sig för att satsa på Sverige. Kursavgifter betalas in, ekonomiska garantier lämnas, försäkringar tecknas, dokumenten skickas in, planer görs upp, andra planer i andra länder ställs in - och så hamnar man i Sveriges väntrum.

Den som kommit in på en utbildning ser kurstiden rinna iväg utan att kunna delta, 2, 3, 4, 8, 10 månader.

Den som redan befinner sig i Sverige och väntar på förlängning hamnar i stället i husarrest, kan inte lämna landet för att delta i konferenser eller åka hem på semester, också det i en period som kan närma sig ett år.

Och för den som anmält sig till, och blivit antagen till, en tvåårig mastersutbildning kan beskedet efter ett år plötsligt bli utvisning. Inte för att man misskött sina studier, utan kanske för att det i de många turerna fram och tillbaka tillkommer olika dokumentationskrav, gamla dokument hinner bli för gamla och nya försäkringar, försörjningsintyg med mera måste skaffas fram i en cirkelgång som aldrig tycks ta slut.

Vilken ung människa har råd att kasta bort uppemot ett år av sitt liv för att få möjlighet att eventuellt, kanske till slut ta upp sin studie- eller forskarplats? Särskilt som vederbörande blir allt mer medveten om att cirkusen kommer att börja om inom mindre än ett år då tillståndet ska förnyas?

Eller är planen att svenska universitet ska klara sig utan utländska studenter och forskare? Det skulle i så fall göra Sverige unikt bland de länder som gör anspråk på att ligga i kunskapsfronten –  frontforskning och spetsstudier är sedan länge helt gränsöverskridande verksamheter.

Vill Sverige vara med i den klubben måste den som ung och kunskapshungrig kunna söka sig hit utan att sätta sitt liv på paus.

Vetandets värld: Sena uppehållstillstånd bromsar svensk forskning

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".