Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Permafrost i Arktis tinar snabbare än väntat

Publicerat torsdag 22 juni kl 11.00
"Risk att pågående klimatuppvärmningen förstärks"
(2:12 min)
Borrplattform i Arktis
1 av 5
Med hjälp av den här borriggen på isen i Laptevhavet i östra Sibirien togs sedimentkärnor upp från havsbotten. Foto: Igor Semiletov
Örjan Gustafsson porträtt
2 av 5
Örjan Gustafsson är professor vid Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi. Foto: Pelle Zettersten/SR
Cirka 1,5 meter lång borrkärna med cirka 15 centimeter diameter
3 av 5
Permafrostkärna från havsbotten. Foto: Igor Semiletov
Metanbubblor i Laptetvhavet
4 av 5
Bubblor av metan tar sig upp från havsbotten till ytan och frigörs i atmosfären. Foto: Igor Semiletov
grafik
5 av 5
Permafrost och metan i Sibiriska Arktis grundhav Foto: Henry Holmstrand

Permafrosten på havsbotten i stora delar av Arktis tinar snabbare än vad man tidigare vetat om. Läckaget av den starka växthusgasen metan som finns infruset i permafrosten riskerar därmed att spä på växthuseffekten.

Forskare vid Stockholms universitet har tagit upp borrkärnor från sediment i havsbotten i det Östsibiriska havet och jämfört dem med sedimentkärnor som togs upp i samma område för 30 år sedan. 

De kan nu dra slutsatsen att permafrosten, alltså jord och sediment som är fruset året runt, på havsbotten tinar med i genomsnitt 14 centimeter per år.

Om det gäller hela det här jättelika området som är flera gånger större än Sveriges yta är dock osäkert eftersom antalet borrningar är begränsade.

Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications i dag.

– Det finns en risk att systemet med fruset kol runt Arktis tinas upp och aktiveras så att det leder till sådana halter av koldioxid och metan i atmosfären att det får en förstärkande effekt på den pågående klimatuppvärmningen, konstaterar professor Örjan Gustafsson som är en av författarna bakom studien.

Före istiden låg det här grunda havsområdet på land men svämmades över när inlandsisen smälte och havsnivån steg. Organiskt material från växtdelar i permafrosten översvämmades och utgjorde plötsligt havsbotten.

Bakterier har under lång tid omvandlat växtdelarna till metan som, när permafrosten nu tinar, sakta men säkert läcker ut och bubblar upp från havsbotten till ytan där det frigörs till atmosfären. Det är en naturlig process som pågått i långsam takt sedan istiden, men som de senaste decennierna accelererat, delvis på grund av den globala uppvärmningen.

– Den globala klimatuppvärmningen är extra stark över Arktis, och extra stark över östra Arktis där de här proverna är tagna ifrån. Så det påskyndar dessvärre den här upptiningen, säger Örjan Gustafsson.

Örjan Gustafsson menar att vi nått en tröskeleffekt, en brytpunkt i historien där avsmältningen går så snabbt att det sätter igång andra processer som medför att ännu mer metan kommer att frigöras. Hur mycket, och vilken effekt, det kommer att få på klimatet går inte att säga i nuläget.

Men om de sprickor som bildats i permafrosten och i havsbotten blir större kan dessutom de stora mängder metan som finns som naturgas under permafrosten läcka ut.

– Metanflödena från området kan inte minska i närtid som vi ser det. Den kommer öka, frågan är bara hur mycket och det är det vår forskning syftar till att ge svar på.

Referens: Natalia Shakhova et al, Current rates and mechanisms of subsea permafrost degradation in the East Siberian Arctic Shelf, DOI: 10.1038/ncomms15872

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".