Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Socialt hormon styr över hundkontakt

Uppdaterat torsdag 14 september kl 06.00
Publicerat torsdag 14 september kl 06.00
Snälla matte, hjälp mig att lösa det här problemet!
(2:03 min)
Sofia Pettersson på huk med lite motvillig hund
1 av 2
Sofia Pettersson försöker ta ett salivprov på sin hund Jumper. Foto: Lena Nordlund/SR
Hunden Jumper med svart och brunt huvud, och vit och svart kropp
2 av 2
Hunden Jumper. Foto: Lena Nordlund/Sveriges Radio

Hur mycket hundar samspelar med människor kan vara en fråga om hur känsliga de är för anknytningshormonet oxytocin, visar forskning vid Linköpings universitet.

Skillnaden i känsligheten för oxytocin sitter i generna visar forskningen vid Linköpings universitet.

Hunden Jumper är en hund som har ingått i studierna av hur sociala olika hundar är. Jumper försöker lösa det olösliga problemet med att få tag på hundgodis i en ask som är omöjlig att öppna, och doktoranden Mia Persson förklarar upplägget på studien.

Hon berättar hur hon har mätt lång tid det tar innan hundar söker kontakt med sin ägare för att få hjälp. Sedan har hon sett hur det hänger ihop med oxytocinhormonet som brukar kallas anknytningshormon, och är viktigt i sociala relationer.

Hur benägen en hund är att söka hjälp ser forskarna som ett mått på hur beredd den är att samarbeta med människor. Här finns det stora individuella skillnader från hund till hund. Variationen är stor också inom en och samma ras.

Linköpingsforskarnas studie visar att det kan bero på en genetisk skillnad i hur känslig hunden är för hormonet oxytocin. Det beror i sin tur på vilken variant av mottagarmolekyl, oxytocinreceptor, som hunden har.

När forskarna utsatte hundarna för extra oxytocin blev nämligen många av dem ännu mer benägna att söka hjälp. Till exempel med blickar, gnyenden och närkontakt.

Men det gällde bara dem som hade en särskild variant av receptorn. De hundar som hade den andra receptorn fortsatte förgäves att försöka lösa problemet ensamma.

Den här genetiska skillnaden finns också hos vargar. Per Jensen som leder forskargruppen tror därför att den kan ha spelat roll för vilka vargar som domesticerades till hundar.

– Man får inte tro att det här är den slutgiltiga förklaringen till vad som gör en hund till en hund, men det är en viktig pusselbit, säger han.

Eftersom oxytocin spelar stor roll också i samspelet mellan människor tror Per Jensen att liknande genetiska skillnader på oxytocinreceptorn kan ligga bakom skillnader i social förmåga också bland oss.

– Det gör att på sikt kan sådana här studier vara väldigt viktiga för att förstå vårt eget sociala beteeende.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".