Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Gravitationsvågorna öppnar ett helt nytt fönster mot universum

Publicerat tisdag 3 oktober kl 13.12
Nobelpristtagaren Barry Barish: Jag känner mig överväldigad men ödmjuk
(0:52 min)
forskare på liten bild, bild på gravitationsvågor i bakgrunden
1 av 2
Rainer Weiss, Barry Barish and Kip Thorne som uptäckte gravitationsvågorna. Foto: TT och Nasa/Caltech
porträtt
2 av 2
Foto: MOLLY RILEY

Det började med en kollision mellan två svarta hål och hela rymden skakade. Att den våldsamma rymdhändelsen har kunnat mätas 1,3 miljarder år senare ledde till årets Nobelpris i fysik.

Han hade visserligen ställt klockan för att följa tillkännagivandet, men den hann aldrig ringa. En telefonsignal vid 02.40-tiden slet Barry Barish från sömnen och han vaknade som Nobelpristagare.

– Jag är överväldigad och upprymd, men framför allt känner jag mig väldigt ödmjuk, säger 81-årige Barry Barish till Vetenskapsradion.

Forskaren från det amerikanska universitetet Caltech är lite för vidskeplig för att korka upp champagnen i förväg, men han blev inte helt överraskad av Nobelkommitténs beslut.

– Vi kände nog alla att Ligo-projektets upptäckter, och de resultat vi fått, var en kandidat för priset, säger han.

Årets Nobelpris motiveras med forskarnas bidrag till Ligo-detektorn och observationen av gravitationsvågor. Ena hälften av priset går till Rainer Weiss, MIT, den andra till Barry Barish och Kip Thorne vid Caltech.

De tre fysikerna kan sägas vara pionjärer och nyckelpersoner bakom samarbetsprojektet där över 1000 forskare i 20 länder ingår.

Gravitationsvågor från universum uppmättes för första gången i september 2015, och har senare bekräftats i fyra mätningar.

Fysikpristagaren Barry Barish minns den där septemberdagen som lite av ett avgörande ögonblick i hans forskarliv.

– När jag vaknade den dagen hade jag fått massor med e-post som sa att vi hade hittat något intressant, jag tittade på mätningarna och blev väldigt upprymd och insåg att detta var på riktigt. Vi hade ju genom åren sett saker som inte visat sig stämma, säger Barry Barish. 

Mätningarna innebar att minst 50 års försök att fånga de gäckande vågorna till slut burit frukt. Gravitationsvågorna beskrevs teoretisk redan för 100 år sedan av Albert Einstein som en del i den allmänna relativitetsteorin.

Einsteins relativitetsteori beskriver gravitationen, alltså tyngdkraften, som en krökning av själva rummet och tiden runt varje föremål.

Man kan föreställa sig rumtiden som en gummimatta, och planeter och stjärnor som kulor som tynger ner gummit så det blir små gropar. När föremål accelereras, alltså byter riktning eller ändrar hastighet, bildas dessutom krusningar i den här tänkta gummimattan – ungefär som på en vattenyta om man kastar i en sten. Det uppstår ett slags svallvåg i själva rumtiden som fortplantar sig genom rymden.

De gravitationsvågor som årets nobelpristagare först mätte upp uppstod när två svarta hål krockade för svindlande 1,3 miljarder år sedan. De fick alltså hela rumtiden att skaka i vågor som fortplantar sig med ljusets hastighet.

– Vågor kan gå genom många olika material men också genom själva rummet, som kan ruska på sig, förklarar Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik vid Uppsala universitet.

Allting med massa kan egentligen orsaka små skakningar i rumtiden. Exempelvis skapar vår egen jords omloppsbana runt solen gravitationsvågor, men de är så enormt små att de inte går att mäta.

Det krävs alltså helt andra krafter för att kunna mäta skakningar i själva rumtiden. Det måste vara något enormt stort och tungt för att själva vågen ska bli så pass stark att den går att mäta.

– Själva rummet trycks ihop och sträcks ut, ömsom i ena riktning, ömsom i andra riktningen. Då gäller det alltså är försöka mäta de här oerhört små, mikroskopiska förändringarna, säger Ulf Danielsson.

Och det var det som hände när de gigantiska detektoranläggningen Ligo i USA till slut lyckades fånga upp en svag signal från gravitationsvågen efter de svarta hålens krock.

Forskarna som nu får Nobelpriset i fysik hade då ägnat flera decennier till att planera och konstruera  Ligo-detektorn, som med gigantiska laserinterferometrar till slut kunde mäta ytterst små förändringar när vågen nådde jorden.

Fysikpristagaren Kip Thorne berättar för Vetenskapsradion att han redan på 1970-talet förstod att man var något stort på spåren.

– Jag förväntade mig att vi skulle hitta något liknande det vi slutligen upptäckte. Det är också därför jag ägnat min karriär åt detta, säger Kip Thorne som gärna skulle dela priset med hela Ligo-projektet.

Upptäckten av gravitationsvågorna är viktig grundforskning som öppnar ett nytt fönster till universum. Nu kan vi förutom andra astronomiska metoder som ljus- och radioteleskop dessutom studera rymden genom de gravitationsvågor som skickas ut. Forskare kan nu exempelvis studera extrem fysik nära de svarta hålen.

– Det handlar om att kunna se, mäta och upptäcka helt nya saker som vi annars inte haft en aning om existerade, förklarar Ulf Danielsson.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".