Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Veckomagasin 2006-03-03

Publicerat måndag 20 mars 2006 kl 14.26
1 av 3
Bilavgaser innehåller nano-partiklar av olika slag. Foto:PrB
2 av 3
Labråtta i goda händer. Foto: PrB
3 av 3
Isolerad ko på BSE-smittad gård. Foto: Prb

Fågelinfluensa och BSE - väntade och oväntade sjukdomsutbrott.
Djurskyddet för försöksdjur får sin egen förordning - men blir det alltför byråkratiskt? Och vad händer med små partiklar när de knackar på hjärnkontoret?

Drabbade husdjur och andra djur

På fredagen bekräftades att en ko på en gård utanför Västerås verkligen hade BSE.

Den här kon var tolv år gammal och kan ha smittats redan för tio år sen, innan vi hade de säkerhetsrutiner vi har nu för att undvika BSE-smitta genom foder.
Någon ändring i svenska säkerhetsrutiner gällande behövs inte enligt jordbruksverkets chefsveterinär Leif Denneberg.

Rekapitulering av informationen om fågelinfluensan H5N1 i veckan:
I tisdags meddelade Statens Veterinärmedicinska anstalt SVA att de två viggar, som hittats döda nära kärnkraftverket  utanför Oskarshamn bar på den aggressiva formen av fågelinfluensaviruset.

En skyddszon inrättades - inom tre till tio kilometers radie från fyndplatsen skulle alla hittade döda fåglar antingen skickas till SVA för analys eller brännas.

På tisdagen kom också uppgiften att en katt på Rügen smittats av viruset.

Döda fåglar har hittats också vid Västervik. Besked om deras eventuella virussmitta väntas under fredag eftermiddag.

Expertråden har haglat hela veckan - framför allt har alla experter som fått chansen betonat att det inte är farligt att äta kycklingkött eller kokta och stekta ägg - skulle viruset mot all förmodan ta sig ut till konsument den vägen så dör det vid tillagning över 70 grader.

Strid om rättslösa råttor

Allting började när Djurskyddsmyndigheten för ett och ett halvt år sedan skickade ett brev till de sju djurförsöksetiska nämnder som finns i Sverige.  I brevet från djurskyddsmyndigheten stod det att beteendestudier på djur inte får utföras med med hjälp av elchocker eftersom det strider mot djurskyddsförordningen.

Det var egentligen bara en konsekvens av ett stort fynd som djurskyddsmyndigheten hade gjort. Det dom hade kommit på var att svenska djurförsök godkändes tack vare en lagteknisk gråzon. Enligt dåvarande lag så gällde samma djurskyddsregler för labbens möss och råttor som för jordbrukets kor och grisar. Och om de djurförsöksetiska nämnderna följde dom reglerna så skulle egentligen inga djurförsök alls kunna göras i Sverige. Men praxis var att nämnderna godkände djurförsök eftersom reglerna var skrivna för jordbruket.

Men för att lösa problemet,och göra de svenska djurförsöken lagliga igen, så skapade regeringen under våren 2005 en ny paragraf i djurskyddsförordningen. Den säger att nämnderna som godkänner djurförsök får strunta i alla djurskyddsregler så länge en etisk prövning gjorts av försöken. Så från den 1 april 2005 blev det återigen lagligt med djurförsök i Sverige.

Men den här paragrafen som alltså gjorde djurförsöken möjliga igen  kom bara till som en nödlösning, och planen har hela tiden varit att den ska ersättas med en ny och mer reglerad förordning den 1 april i år.

Uppdraget att utforma den här nya förordningen gick till djurskyddsmyndigheten.  Men i de dialoger som förts tycker inte forskarna att djurskyddsmyndigheten har brytt sig om deras synpunkter över huvud taget.

I det förslag på ny djurskyddsförordning som  ligger på jordbruksdepartementet i väntan på beslut, så verkar det som om de flesta punkter som forskarna kritiserat har rättats till. Så någon akut fara för forskningen verkar inte finnas just nu. Ändå är forskarna oroliga.
-Det har övergått infrån att vara en personlig etisk fråga till partipolitik, och det oroar oss. säger professor Björn Vennström vid Karolinska Institutet.

Intervjuad även Djurskyddsmyndighetens generaldirektör Matz Hammarström.
Reporter Ingrid Stenberg

Läst

Ur spår! Snor, svett och svenska skidkungar.
En bok som Lena Nordlund tyckte var intressant i och för sig, men tycker att den var lite väl macho och ohöljt beundrande dessa sturiga skidåkare.

Inte heller hennes andra bok fann gillande: Fågelskådning från fåtöljen, av Hans Uno Bengtsson.

Det är en essäsamling om fåglar, men den är så sprängfylld av citat och historiehänvisningar, kuriösa detaljer att den helt tappar flytet.
Lundafysikern är spränglärd med bjuder inte in läsaren till ett samtal om fåglar och fågelkunnande, utan blir en akademisk namedropper.

Desto gladare var AnnLouise Martin efter at ha läst Skogen vi ärvde - ett reportage om den svenska skogen av Eva-Lotta Hultén.
Vacker, sakligt beskrivande de människor som får sin utkomst från skogen, som sköter sin skog, som beforskar sin skog - kvinnor och män, och John Bauers tomtar och prinsessor bakom trädstammarna. Den doftar mossa och barr.

Mindre än mikro - en inträngande historia

Nanotekniken är ett hett forskningsområde som handlar om ytterligt små partiklar - högst 1/10 000 mm stora - som just tack vare sin litenhet har speciella egenskaper. Bland annat har man förhoppningar om att kunna använda dem inom medicinen. Men nu kommer allt fler resultat som visar att de kan ha effekter på hälsan.

Vid en forskarkonferens i Uppsala i slutet av veckan presenterades resultat som visar att nanopartiklar kan ta sig in genom blod-hjärnbarriären. Upphovsman till forskningen är Hari Shanker Sharma, docent i neurobiologi vid Uppsala Universitet.
Han understryker att nanostora partikler i vår omgivning inte är något nytt - de finns överallt, från pollen till avgaser och luftföroreningar, och de har lätt att ta sig in i kroppen. Väl där når de också blodet till slut, oavsett hur de kommit in  - genom munnen, näsan eller i blodet. Men vad gör de sedan i kroppen?

Sedan tidigare vet man att de kan skada luftvägar och blodcirkulation, och Hari Shanker Sharma har nu alltså visat att de också kan öppna blod-hjärnbarriären. I hans försök på råttor och möss användes en blå färg för att kontrollera om barriären in till hjärncellerna läckte - och det gjorde den. Framför allt var det nanopartiklar av koppar och silver som hade den effekten.

Det finns flera olika idéer om hur nanopartiklar skulle kunna hjälpa mediciner in i hjärnan. Det skulle kunna fungera för läkemedel mot neurologiska sjukdomar som Alzheimer eller parkinson men också också kunna ge en mycket mer exakt medicinering mot hjärntumörer till exempel, säger Hari Shanker Sharma.

Programledare: AnnLouise Martin och Camilla Widebeck
 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".