Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
DEBATT

"Faran för jakthundar är överdriven"

Publicerat onsdag 23 februari 2011 kl 13.21
Anders Ekholm skriver att faran vagen utgör för jakthundar är överdriven. Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX

"Hur stort är då vargproblemet för jakten med lösdrivande hund i jämförelse med andra problem som drabbar löshundsjakten? Inte så stort som Hellsen i gråtmilda ordalag vill påskina."

Det skriver Anders Ekholm, medlem i Svenska Rovdjursföreningen och representant i Gävleborgs viltförvaltningsdelegation, i en debattartikel som ett svar till Karl-Evert Hellsen.

I Jägareförbundets och dess ordförande i Gävleborg, Karl-Evert Hellsens värld, är vargstammens återetablering i den svenska faunan uppenbarligen bara elände och ingenting annat.

I deras värld är värnet om löshundsjakten viktigare än någonting annat!

I Jägareförbundets värld skall målen för vargstammen beslutas av dem själva och inga andra och då är till och med nuvarande låga begränsningsnivå på 210 vargar alltför stor. Själv vill man enligt egen rovdjurspolicy ha max 150 vargar fördelade med enstaka revir i respektive län som någon sorts zoologisk ingenjörskonst, utan hänsyn till vargens naturliga expansions- och spridningsmönster.  Hur det går med vargens genetisk svåra situation tycks man inte bekymra sig om, bara att särintresset löshundsjakten ovillkorligen och oantastat kan bedrivas som tidigare.

Hur stort är då vargproblemet för jakten med lösdrivande hund i jämförelse med andra problem som drabbar löshundsjakten? Ja, inte så stort som Hellsen i gråtmilda ordalag vill påskina.

Årligen dödas eller skadas några tiotal hundar av varg i samband med jakt, men riskerna i jämförelse med omfattningen är ändå ganska små. I en enkätstudie som Viltskadecenter utfört i vargrevir anges att det är drygt sex gånger större risk att få sin hund dödad eller skadad av andra orsaker än varg vid jakt i vargrevir (drunkning, trafik och vådaskott mm). Samma enkätstudie visar att det statistiskt går cirka 7 000 jaktdagar i vargrevir per dödad jakthund. Mot bakgrund av denna statistik måste man fråga sig hur stort problemet egentligen är utifrån jaktlig synpunkt?

Mot bakgrund av detta måste man fråga sig om dödade jakthundar är jägarkårens verkliga problem, eller om man möjligen ser vargen som konkurrent till det egna jaktliga utbytet. Vargarna äter nämligen älg som huvudsakligen varit förbehållet som jaktlig resurs?  Även på det här området finns statistik att tillgå. Nämligen, det faktum att vargarna i Gävleborg står för cirka tio procent av älgens dödlighet, medan jakten står för 80 procent. Dessutom är det lika många jägare i dag som vid övergången av 1960 och 70 talet, som skjuter dubbelt så många älgar som då, trots då avsaknaden av varg. Så vad är problemet? Hur menar Jägareförbundet att detta förhållande rättvist skall fördelas?

Man blir minst sagt förvånad över den attityd till rovdjurspolitiken, beslutsfattare och till Länsstyrelsens rovdjurshandläggare som Jägareförbundets ordförande uppvisar i sin debattartikel . Den attityden kommer i sanning inte att gynna förbundets sak i framtiden. Med en sådan attityd kommer de långsiktiga förlorarna vara jägarkåren och inte rovdjuren. Det är min fasta övertygelse.

Anders Ekholm
Naturvårdens representant i Gävleborgs Viltförvaltningsdelegation

Källor: Viltskadecenter; Jakthundar i vargrevir. Svenska Jägareförbundets viltstatistik. Naturvårdsverkets Jaktkortregister.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".