Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Det brinner i Skogsbo och räddningsledaren uppmanar alla som befinner sig i området att gå inomhus och stänga dörrar, fönster och ventilation. För mer information lyssna på Sveriges Radio P4 Dalarna.
(Publicerat idag kl 17.31)
Guidar dig till den bästa nya musiken
(12 min)
Nima Khak: ”Det är fascinationen för mig, techno är ofta tidlöst”
Publicerat torsdag 17 november 2016 kl 15.56
Nima Khak
Foto: Gustav Holmström/Sveriges Radio

Han är doldisen i technovärlden, som efter flera år i scenen har byggt upp sig ett namn och bara i år har det kommit tre EP:s med hans namn på omslaget.

Många som börjar göra dansmusik börjar i housen och letar sig vidare till techno. Men jag har fått känslan av att du gick rätt in i technon?

– Det stämmer ganska bra. Jag blev biten av technobuggen direkt. Slutet av 90-talet började jag gå på raves och hörde Adam Beyer, Cari Lekebusch, Joel Mull och de grabbarna spela. Ganska snabbt så visste jag att det här är vad jag gillar, det här är min musik.

Vad finns i technon som inte finns i housen?

– Det är svårt att säga. House är oftast lite mer känslodriven än techno som kan vara rakt på sak, mycket mer hård och kompromisslös.

Hur gick du vidare sen till att börja göra egen musik?

– Det var mest att det gick upp för mig att man kan göra musik själv. Det var bara att ladda ner crackade datorprogram och sitta och testa sig fram tills man insåg att "det är såhär musiken görs". Från det har jag snöat in mig och blivit en riktig synthnörd. Läser varenda recension som kommer upp.

Hur lät det där i början?

– Inte speciellt bra, haha. Jag försökte mest kopiera och försöka låta som andra. Det var mest att lära sig och inte specifikt vad slutresultatet av det var. "Hur fungerar programmen? Hur mixar man låtar?"

– Jag lyssnade mycket på brittiska grejer: Surgeon, Ben Sims, Regis. Mycket på Detroit-technon men även det svenska soundet som fanns då, som verkligen var unikt.

I en tidigare intervju har Nima nämnt två plattor som inspirerat honom. Cari Lekebusch Det jag vet och samlingsskivan Stand Down från labeln Code Red. Två skivor som för honom var lifechanging, vissa låtar från skivorna spelar han fortfarande när han djar.

De är ju ganska tidlösa...

– Det är fascinationen för mig med techno. Det är ofta tidlös musik som gjorts på trummaskiner som har sett likadana ut i 30 år. På synthar som sett likadana ut i 30 år. Då och då kommer man förbi en skiva från 1992 och det låter som att den skulle kunna vara gjort igår.

Du landar ganska ofta i något som känns mäktigt, stort och tungt. Som att världens undergång är på gång. Var kommer det ifrån?

– Man kan titta runt och se hur det ser ut på världen. Det är inte alltid en dans på rosor.

Är det lite av ett utlopp du får då?

– Ja, absolut. Det är mycket på en undermedveten nivå. Jag sitter inte aktivt och tänker att "nu ska jag skriva undergångsmusik". Det är vad som kommer ut när jag sätter igång mina trummaskiner.

Man pratar ofta om skivlablear i dansmusik-sammanhang. Du har släppt på lite småcreddiga bolag tidigare. Hur viktigt är det med labels?

– Det är egentligen vad labeln representerar. Mina favoritlablear är större än ett specifikt släpp. Det är en idé man försöker presentera över en längre period. Det är en stor och central del av technomusiken. Kanske har förlorat den betydelse som det en gång i tiden haft, men jag följer själv mina favoritlablear.

Man gör det ju lite som att heja på ett sportlag.

– Ja absolut, man vill ju att släppen ska vara bra!

Du har också en egen, Sand. Vad fick dig att ta steget och starta den?

– Jag hade haft den idén i rätt många år. Jag ville ha en plattform för den musik som jag skriver, som jag skriver tillsammans med vänner och det kändes bara naturligt. När jag väl satte igång 2014 så kändes det bara rätt.

Det känns som att du ökat på din utgivningstakt den senaste tiden, det kommer bara mer och mer. Vad är det som har hänt?

– Mer tid i studion! Det är nog en av huvudanledningarna. Sen kanske man börjar hitta sitt sound och en känsla som man faktiskt uttrycker, man har något att berätta.

Det är häftigt att du hållt på ganska länge, men kommer ändå till nya stadier i det hela tiden.

– Den dagen som man inte utvecklas, jag har inte varit med om att det känns som att det tar slut och man bara kopierar sig själv. Varje dag lär man sig något nytt, man sitter med musikteori eller ett nytt plugin på datorn. Man lär sig nya saker och det är fascinerande och roligt.

Har du några mål?

– Att fortsätta släppa musik och spela på klubbar jag tycker är intressanta.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".