Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Guidar dig till den bästa nya musiken
Simon Trabelsi och Lina Öhman i Blänk
Simon och Lina i Blänk. Foto: Gustav Holmström/Sveriges Radio
Blänk: Det lät Drake innan vi ens hade hört Drake!
Publicerat onsdag 12 april kl 12.00
Publicerat onsdag 12 april kl 12.00
Simon Trabelsi och Lina Öhman i Blänk
Simon och Lina i Blänk. Foto: Gustav Holmström/Sveriges Radio

Blänk har skapat sin unika blandning av elektro, hiphop och pop i snart 10 år. Nu är dom tillbaka med sitt tredje album "Weary Soul" och har äntligen fått hem sin utvandrade medlem Simon till Sverige igen.

När Blänk slog igenom med singeln "Shirt Off" 2008 var elektrorap genren på allas läppar. De beskrevs som Luleås egna supergrupp och hyllades på bloggar långt utanför Sveriges gränser. Under åren har de samarbetat med artister som Kitok, Noonie Bao och Mattias Alkberg och alltid gjort en poäng av att stå lite utanför den övriga svenska musikscenen. Bandets frontfigurer Simon och Lina kom förbi studion för att snacka om

Ert nya album "Weary Soul" kom i fredags, hur känns det?

Simon: - Så bra! Vi har jobbat på den ganska länge så det känns fint.

Andra skivan kom 2015, första skivan 6 år innan det. Det är som att produktionstakten har ökat lite, vad är det som har hänt?

Simon: - Focus and dedication! Vi tänkte att vi måste börja släppa mer. Higher pace om det ska lyfta, så är det bara. När vi hittade grejen och kände att allt fallit på plats så blev det lättare.

Vad skulle ni säga är skillnaden på den här skivan och hur det lät på den förra för två år sen?

Lina: - Vi utvecklas hela tiden, både som låtskrivare och som personer. Våra skivor är lite som dagböcker. Det som är i livet just då är det vi sjunger och rappar om just då. Vår producent Klas, han utvecklas också och vi växer tillsammans. Det tror jag skiljer mest mellan skivorna.

Är rollerna i gruppen tydligt avgränsad eller är ni inne och petar mycket på varandras?

Simon: - Det är ganska mycket petande? Men om man skulle säga vad alla fokuserar mest på så är det att jag skriver mycket. Lina hanterar mycket av det visuella och så Klas som producerar.

Det är lite utmärkande för er som grupp. Det finns mycket hiphop med sång men då är det ofta en gäst. Du är en fast medlem som sjunger, hur hittade ni till den grejen?

Lina: - Det var Klas som satte ihop oss till en grupp. Jag har spelat i band sen jag var 13 år och alltid varit inne på indie. Jag spelade i ett annat band då och han gillade min röst. Han satte ihop dom här bitarna och tänkte att jag skulle passa väldigt bra till hiphop också. Jag har alltid älskat hiphop men hade aldrig tänkt på mig själv som att jag skulle vara med i en hiphop-grupp. Det har alltid känts helt naturligt och vi tycker inte att det är en för stor blandning.

Är det någon skillnad mellan att sjunga indie och hiphop?

Lina: - Ja det är det. Eller det är ingen skillnad på själva sången men jag rappar ju en del och i början tyckte jag att det var så fruktansvärt svårt! Alltså vilket hantverk det är att rappa! Jag kommer ihåg första gången, då gjorde vi en cover på Juicy av Biggie. Jag stod och grät i studion, vi tog om den hundra gånger och Klas ba "du måste försöka att inte gråta den här tagningen", jag hade ingen teknik!

Simon, du har inte varit i Sverige på ett tag, du har bott i Atlanta?

Simon: - Ja, dom senaste 10 åren.

Ni har ändå haft bandet, hur har det funkat?

Simon: - Det har varit kämpigt. Det har varit mycket flyga fram och tillbaka. Antingen har dom flugit till Atlanta och så har vi spelat in lite där eller så har jag flugit till Sverige och så har vi intensiv studiotid uppe i Ryssbält eller i Stockholm om det behövs. Nu när jag är här så är det mycket lättare, det är bara att ramla in i studion och köra.

Ryssbält var ligger det?

Lina: - Utanför Kalix.

Simon: - Jag bara sover i bilen så jag vet inte...

Lina: - Utanför Pålänge, det säger inte nån någonting men det är väldigt högt upp.

Det är en häftig blandning, Atlanta och Ryssbält

Lina: - Ja vi älskar det! Ryssbält är vår favoritplats på jorden, eller min och Klas i alla fall.

Simon: - Jag föredrar Lule hörru!

Lina: - Hehe, det är väldigt härligt att få vara där för man är liksom helt själv. Atlanta är ganska stökigt, jag gillar det också men Ryssbält är helt, du ser ingen det är bara det.

Musiken låter på ett speciellt sätt, beror det på att ni varit på dom här två olika platserna samtidigt och satt ihop det?

Simon: - Ja det tror jag, det kommer influenser från båda ställena om man säger så. Så det är liksom take stuff from all around the world and try to put it together.

Jag tycker det låter amerikanskt när jag lyssnar men också väldigt svenskt. Och det låter ju sydstaterna men det är aldrig sådär bastungt, det är väldigt mycket luft istället. Hur tänker ni när ni formar låtarna?

Simon: - Vi tänker väl inte så...We don't think like in terms of formulas, nu ska det låta så här eller så här. Vi bara går in, kör, skriver nånting, provar några melodier och så väljer vi det som känns skönt och eget. I don't think it's a conscious desition det har bara liksom blivit så.

Jag har aldrig träffat dig innan Simon. Men när man har hängt med dig lite och hör på hur du pratar och sen hör man låten "Min egen planet" så är det nästan en spegling. Det är den här mixen av engelska och svenska på nått sätt. Hur tänkte ni med den låten  att mixa upp språket så pass mycket ändå?

Simon: - Jag tror det är som vi sa tidigare att det var inte så mycket av en tanke bakom. Jag har försökt komma till Sverige mer och träna på svenskan. Jag kan ju svenska men det känns som att springa i uppförsbacke i sand istället för att löpa på så här on a track you know what i mean? Jag har blivit mer bekväm med det och så ville jag prova. Det är något jag aldrig har rört vid så it's like, shit let's try!

 Det är många artister som byter från svenska till engelska och så. Du som rappat länge, vad skiljer mellan att använda svenska och engelska?

Simon: - För mig är det liksom ordförråd, det är en grej. På engelska kan du lägga multisyllable rhymes och jag kan säga otroligt många saker ganska lätt. På svenska är det jättemycket kämpigare. Det är kul också för att det känns som en så ny grej, jag blir nästan en annan slags rappare like I just have a different toolbox. Man blir nästan lite, I don't wanna say a dumbed down rapper men nästan lite.

Lite mer basic på nått sätt?

Simon: - Ja precis!

Ni har sagt att USA och England kanske förstår er bättre än Sverige, varför tror ni det är så?

Simon: - That's a tough one. Kör man på engelska i Sverige och inte kör ren pop tror jag det blir lite svårare. Jag rör vid grejer som culturally just hit home closer to the states and i guess the UK. Jag tror liksom att dom kan relatera mer till teman och sättet jag uttrycker mig.

 Lina: - Sen tror jag att det kan vara lite svårt att placera. Många säger att det låter lite Drake:igt om Simons rap och vi har gjort det här i 10 år. Isåfall lät det Drake innan vi hade hört Drake.

Drake har lyssnat på Blänk helt enkelt!

Lina: - Haha, nä det har han inte, I wish! Nu är det som Håkan Hellström med den sortens hiphop. Då kan man kanske ta till sig vår musik som man inte riktigt förstod innan. Det tog tid bara för mig att förstå vad vi höll på att göra. Det var inte förrän jag åkte till Atlanta som jag fattade hiphop på riktigt. Det var nått helt annat än här och är det fortfarande. Folk lyssnar nu och tycker ibland att det är för likt en viss typ av rap men det är liksom det vi alltid har gjort. Det är bara det att nu kan folk dra referenserna.

Sverige har kommit ikapp lite kanske

Lina: - Ja precis.

Det har varit dyrt att få ihop er för livespelningar tidigare, kommer ni kunna göra det mer nu?

 Lina: - Ja vi vill spela live hur mycket som helst. Det är ju en stor del av att vara en grupp att spela live och att sprida sin musik. Folk kör ju två hundra spelningar per år och sen så fattar folk att dom finns. Inte för att folk ska hitta oss men för att det är en så stor del av musik.

Skivan är ute, hur tar ni det här vidare nu?

Lina: - Vi är redan i studion och kör nytt!

Simon: - Yeah, förhoppningsvis tar vi det vidare med a lot of performing. Det känns viktigt att få röra folket. Det känns som att dom fattar grejen mer när vi framför det live, speciellt min grej som är så konstig.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".