Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Program om mordet på Sveriges statsminister Olof Palme
Majgull Axelssons krönika

Olof Palme – mordet

Publicerat måndag 28 februari 2011 kl 08.00
Majgull Axelssons krönika
(4:11 min)
Majgull Axelsson. Foto: Stina Gullander/SverigesRadio

Ett skott gick av på Sveavägen, menunder de första timmarna vägradevi tro att det var sant.Inte kunde något sådant väl hända i Sverige? Inte i detta fredliga lilla land, där statsministern kunde larva runt på stan precis som vem som helst. Det visste vi ju. Det visste alla. Alltså måste det vara ett påhitt.

  Men ju längre natten gick, desto mer uppenbart blev det att det hade hänt. Någon hade skjutit Sveriges statsminister.Och när den insikten drabbade osssåg vi oss plötsligt om med helt nya ögon.

Misstrons tid hade börjat. Misstänksamhetens.

 Vem kunde ha gjort detta? Kurderna? Sovjetiska KGB? Eller den där märkliga agenten från Sydafrikasom bevisligen fanns i Stockholm den där kvällen? En konstig 33-åring?Eller rentav polisen själv? Hur skulle man annars kunna förklara det stora sjabblet timmarna efter mordet? För att nu inte tala om de många vittnesmålen om mystiska polisbilar och lika mystiska polismän som tassade runt på bakgatorna och viskade i sina walkie-talkies.

   Därefter kom de många årens harvande med en polisutredning som långsamt tröskade sönder våra associationsbanor. Namnet Olof Palme kom allt oftare att förknippas med efterled som mord och utredning än med förled som statsminister och politiker. På samma sätt förbands hans namn alltmer sällan med regeringskollegors som Kjell-Olof Feldts och Ingvar Carlssons och allt oftare med Christer Petterssons. Efter några år vande vi oss till och med vid Petterssons återkommande antydningar om att han kanske, eventuellt, möjligen skulle kunna tänka sig att erkänna (förutsatt att den ekonomiska ersättningen blev tillräckligt rundhänt) och suckade uppgivet när det gick upp för oss att det fanns folk som under flera år var beredda att betala honom en genomsnittlig industriarbetarlön för att erkännandet i så fall skulle ske i TV3.

   Och under tiden fanns det en del andra teorier, för att uttrycka sig försiktigt. Allt från bisarra föreställningar om att Olof Palme skulle ha beställt mordet på sig själv och att vi alltså hade att göra med ett mycket märkligt självmord, till den aningen mindre bisarra föreställningen att mördaren skulle ha skjutit fel person och att det egentligen var Sigge Cedergren han varit ute efter, fram tillden Ebbe Carlsson-affär som några år senare än en gång skulle få marken att gunga under våra fötter.Smuggling? Illegal avlyssning? Vad var det egentligen som pågick?

  Att Lisbeth Palme, hon som var det viktigaste ögonvittnet, hade pekat ut Christer Pettersson som sin mans mördare, hejdade inte den här karusellen. Tvärtom. Det var ju fel på konfrontationen, det visste alla, och i synnerhet visste man det på landets alla redaktioner. På sina håll döptes hon till Riksänkan och det var ett epitet som var precis lika hånfullt som det lät. Och undra på det. Hon höll ju på sin integritet och inte en enda reporter kunde triumferande komma tillbaka till sin redaktion med en skuldra som var fuktig av hennes tårar. Alltså måste hon straffas.

Nu läser jag i tidningen att Leif GW Persson aldrig någonsin har trott att Christer Pettersson var skyldig. Och vad kan man säga om det? Bara jaha. För vem det verkligen var som sköt Olof Palme det kommer vi ju aldrig att verkligen få veta.

   Däremot vet vi att den viktigaste skillnaden mellan det Sverige vi levde i före mordet och det vi kom att leva i efteråt, var den vaga känslan av att något viktigt har gått förlorat. Mordet på Olof Palme tog död på den grundläggande tillit som ända sedan demokratins genombrott hade präglat det svenska samhället och som ibland föraktfullt kallades naivitet. Kanske var det ofrånkomligt. Icke desto mindre var det en förlust.

Majgull Axelsson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".