Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Måndag 7 mars 2011

Här kan du läsa bloggen förra året!

Publicerat måndag 7 mars 2011 kl 08.09

Det är dagen efter det stora äventyret och snön faller utanför fönstret i Orsa, annat var det igår.

När klockan närmade sig åtta var det klart och mellan 10-15 minusgrader i Berga by utanför Sälen. När starten väl hade gått blev det inga många meters skidåkning innan de första ramlade i spåret framför mig, bara att avvakta. Den första backen var i antågande och min största oro skulle klaras av. Det gick överaskande bra och mina första tre kilometrar tog "bara" 35 minuter detta år.

Väl upppe på myrarna tänkte jag att nu är det bara att staka på, men jag kände mig oroväckande kraftlös i armarna och hade kanonfäste fast inget glid.

Det släpper tänkte jag och stakade vidare mot mina sju timmar. Det var mitt mål ända fram till ungefär fyra kilometer före Evertsberg, här tog det stopp. Jag kände mig som gårdagens Vasaloppssegrare, Jörgen Brink, måste ha känt sig under VM-stafetten 2003, kroppen ville helt enkelt inte åka skidor längre.

Målet ändrades här från sju timmar till att ta sig i mål.

Väl framme i Evertsberg drack jag mer blåbärssoppa än jag någonsin gjort, uppemot tio muggar blandat med bullar, buljong och  sportdryck. Jag tittade mot bussarna som tar brutna åkare till Mora och sedan kröp jag ihop i fartställning nerför backarna efter denna klassiska kontroll.

Tack vare det lättåkta partiet som nu stundade och efter att ha pratat med en Vasaloppsveterna (veteran blir man efter att ha åkt 30 lopp eller fler) så återkom krafterna. Resan mot Mora blev lite lättare, glidet blev bättre men armarna var märkligt stumma.

Kontrollerna passerades en efter en och kilometerskyltarna räknades sakta men säkert ned och jag hade oväntat nog lite extrakrafter kvar till en spurt.

Sluttiden blev 7.33.01, det vill säga för många minuter för mycket för att jag ska känna mig helt nöjd, men det var nästan 50 minuter bättre än förra året, alltid något att glädjas åt.

Diskussionerna med mina medtävlare efteråt var mycket runt vallan. Många hade haft bra glid, många hade som jag haft mycket bra fäste fast sämre glid. Vi funderade runt det här och kom fram till att det kanske blev varmare än väntat, alltid kul att spekulera.

En härlig helg är nu över och jag vill tacka Er som följt min resa i fäder spår, tur att det är mindre än ett år till nästa tillfälle att spränga sjutimmars-gränsen.

/Tomas

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".