Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Hur språk används och förändras. Här kan du som lyssnare ställa dina frågor om språk.

Språket 31/8 Om emigrantsvenska och stavningreform

Publicerat torsdag 26 augusti 2004 kl 11.17

”Voffor språkar di på detta viset amerikasvenskarna” heter en nyutkommen bok av Staffan Klintborg om hur svenska utv andrares språk påverkades i USA.

Bokens huvudämne är språket, men den blir också en summarisk historik som tar oss genom  invandringens olika skeden med problemen att hitta arbete, hjälpen från släktingar och vänner, den stora depressionens bekymmer. Intervjuerna den bygger på är inspelade på sjutti- och åttitalet  för emigrantinstitutets räkning. En av informanterna är Hulda Karlsson, som kom till  USA 1916 när hon var 20 år.
Hulda Karlssons allra vanligaste teknik, när det uppstår svårigheter med svenskan, är att helt enkelt ta till engelska, code switching kallas det, och sen växla tillbaka till svenska när hon hittar ord igen. Men ofta kan hon hålla sig kvar i svenskan genom att anpassa de engelska orden både fonetiskt och formmässigt och göra t ex safety pins, säkerhetsnålar, till säfftipinnar när hon inte kommer på det svenska ordet. 
I programmet kan vi också lyssna på en utvandrare som till skillnad från Hulda Karlsson återvände till Sverige.  När ölänningen Alfred Åhlund intervjuas 20 år efter att han återvänt, håller han sig nästan helt och hållet till svenska när han berättar om en fallolycka han råkade ut för när han arbetade i en silobyggnad i Kanada, men han använder enstaka engelska ord och uttryck som att landa på sjukhuset, säger  X-ray i stället för röntgen och jag var lucky, jag hade tur.
Staffan Klintborg menar att det finns ett drag av  rationalisering och förenkling i amerikasvenskan, som bl a visar sig i att man ofta låter svenska ord få en utvidgad betydelse genom att låna från deras engelska motsvarigheter. Landa får betyda också hamna och gå  får också betyda resa.
Andra svenska ord som ofta ges utvidgad betydelse i amerikasvenskan är t ex hyra som i uttrycket han hyrde mig, d v s han anställde mig, och ha, som i amerikasvenskan också får betyda att få efter engelskt mönster, ”jag var gift sex år innan jag hade en pojk” eller ”jag hade ett hjärtslag”.
Lika väl som betydelser lånar amerikasvenskarna konstruktioner från engelskan och säger om någon att han var en snickare, eller han var en godtemplare efter engelskt mönster. De säger också han hjälpte med mjölken i stället för han hjälpte till med mjölken, eller han gick in i fotografier när någon gick in i fotografibranschen, he went into photography. Han brukade vara präst är förstås bildat efter engelskan he used to be a priest, han var präst tidigare.
Klintborg visar på en rad regelbundenheter i engelskans inflytande på amerikasvenskan – t ex att när man ger engelska ord svensk form så väljer man för det mesta den vanligaste svenska formen. Är det fråga om ett verb, t ex rent, så böjer man det enligt det vanligaste svenska  böjningsmönstret, nämligen första konjugationen där alla former innehåller vokalen a: renta rentade rentat – Min far rentade ( d v s arrenderade) en gård där, eller han cuttade upp det, jag kan inte keepa track på dom - precis som vi här hemma  idag säger deleta deletade deletat när vi talar datasvenska.
Men man lånar inte vilka konstruktioner som helst. Klintborg visar i sin bok på två som sällan eller aldrig överförs. Den ena är engelskans kombination av be + ing-form för att beskriva en pågående handling, som i  we were making. Att säga vi var görande i stället för vi gjorde är tydligen alltför främmande i munnen på amerikasvenskarna.
Inte heller engelskans omskrivning med do för att uttrycka fråga  do you smoke eller för att  negera ett påstående I don’t like him får någon motsvarighet i amerikasvenskan. Enligt Klintborg beror detta på att svenskan klarar det så mycket enklare genom att i frågan, do you smoke,  vända på ordföljden, röker du, och för att negera, I don’t like him, bara sätta in ett inte, jag gillar honom inte.
En annan sak som inte förekommer i amerikasvenskan är de surrande r-en, vilket kanske är mer förvånande eftersom svenskamerikanen i populärkulturen ju nästan alltid talar med sådana. Men amerikassvenskarna behåller sin gamla r när de talar svenska,  Mr Swanson är enligt Staffan Klingborg en myt.
Sture Johansson hade läst och sammanfattat boken.

Professor Lars-Gunnar Andersson kommenterar lyssnarfrågor:
Möjligheten - och svårigheten - att lansera nya ord i st för redan existerande exemplifieras av förslaget ”ficklur” som ersättningsord för ”mobil” eller ”mobiltelefon”.  Svårt: krävs för det första att ordet är bättre, kanske kortare. Men ”mobil” är redan ett rätt bra ord. Sedan krävs att det lanseras av någon eller några mkt inflytelserika personer. Och det är nog inte lämpligt att själv driva en kampanj i tryckt material vars huvudinnehåll är ett annat!

-det andra stora ämnet för dagen är ett brev med synpunkten att det är dags för en ny stavningsreform. Den senaste ägde rum år 1906, då ”hafva” blev ”hava, ”rödt” blev ”rött” och ”hvad” blev ”vad”. Brevskrivaren föreslår att alla ord stavas som de låter. Främsta invändningen mot detta är att alla som talar svenska inte uttalar od på samma sätt, och att stavningen alltid måste förvanska någras uttal!
Det andra förslaget är att ersätta dubbelkonsonant med dubbelvokal. – Det är faktiskt så att det är uttalet av vokalen, inte konsonanten, som skiljer mellan ”tal” och ”tall”. En sådan reform skulle påverka åtminstone en tredjedel av alla ord!Slutligen föreslås att sje- och tje-ljud får enhetlig stavning, rimligtvis ett tecken för varje ljud.
Emellertid är det häpnadsväckande tyst i denna fråga bland språkvetare i Sverige, säger Lars-Gunnar Andersson. Vi lär få leva med vår besvärliga stavning och kanske tröstas något av att andra har det värre, t ex tyskar och engelsmän, medan finländare har det betydligt lättare att stava sitt språk. Principen här är att ju senare språket fått skriftspråk, desto enklare stavning.
En enklare stavningsfråga kommer från en lyssnare vars barn heter Alice och Lucas. Hur skriver man genitiv? Jo, det blir Alices nalle och Lucas nalle. I oklara fall kan man skriva Lucas’ med apostrof om risk för tvetydighet finns: ”jag tycker bättre om Alices nalle än Lucas’ ”.
En lyssnare undrar varför ordet ”lamning” (när tackorna får lamm) inte stavas ”lammning”. Jo, det är verbet ”lamma”, snarare än substantivet ”lamm”, som är grunden. Jämför ordet damning, kamning, dämning etc.
Hur ska hiphoppare” stavas? Hur många ”p” och var? Ja,  den svenska stavningen är problematisk: liknande, lite äldre, ord i svenskan är ”pop” och ”shop” som stavs just så, men där vi stavar ”shoppa” med dubbel-p. På 70-talet försökte man införa dubbel-p i ”pop”, men försöket övergavs och i ordlistorna nu står det enkel-p.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".