Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Hur språk används och förändras. Här kan du som lyssnare ställa dina frågor om språk.

Språket 15/2 Om textremsorna i teve och om olika roller för ordet "alltså"

Publicerat måndag 14 februari 2005 kl 12.14

Ungefär en femtedel av alla teveprogram är översatta och vi talar denna vecka med Stefan Hemmingsson, som arbetar med översättning från engelska till svenska. Undertexterna får innehålla högst två rader och översättaren tvingas reducera informationen med ungefär en tredjedel. Elisabeth Renström talar med honom.
Professor Lars-Gunnar Andersson besvarar lyssnarfrågor.

Språkfrågor som diskuteras i programmet:
- ”Alltså” i alla möjliga, och alltför många, sammanhang, retar sig en lyssnare på. Är det för att vinna rådrum som ”alltså” flikas in titt som tätt?
-”Alltså” kan ha flera funktioner, säger L-G Anderssson. En är slutledning, som avslutning på en resonemangskedja; en annan är ett förklarande ”alltså”; en tredje kan kallas ”turtagningsalltså” ( ”Nu måste jag alltså säga....” ) som kan tas till i samtal där talaren vill komma in, hyfsa diskussionen, etc. Ett fjärde ”alltså” skulle kunna kallas emfatiskt, det används för att ge extra eftertryck åt det sagda.
I verkligheten finns sedan många exempel på ”blandformer” av ”alltså”.
Turtagnings- och emfas-alltså är talspråksfenomen.
En lyssnare såg ordet ”lösesumma” på text-tv och förvånades. Heter det inte ”lösensumma”? Nej, ”lösesumma” är den form som ordboken ger. Det är en gammal form, kanske ett lån från tyskan eller danska, som i flera fall har parallella ord på löse-. Om ordet skulle bildas idag skulle det säkert uppstå i formen ”lösensumma” (jämför ”lösenord”). Ordböckerna skulle mycket kunna ange båda formerna, säger L-G Andersson. I tryckt text idag hittar man båda formerna, med någon övervikt för ”lösesumma”.
Många lyssnare har skrivit apropå resonemanget nyligen om det vanliga uttrycket ”mellan nio till fem” som ju ska vara antingen ”mellan nio och fem” eller ”från nio till fem”. –Visst, mellan nio till fem” är fel, och inget annat än fel. Alla kan räkna ut att nya konstruktioner i språket alltid är felaktiga, till den dag  de beskrivs i grammatiken som en av de vägar språket tar!  Vissa nyheter förblir alltid ”fel”, icke godkända varianter av svenska; andra tas upp i språket. En språkvetares uppgift är bl a att beskriva den processen.
Det finns ord och konstruktioner som förekommer i talspråket, men inte godkänns i skrift, ex vis medans och medan. 
-Är konjunktiverna verkligen döda, undrar flera lyssnare med anledning av en tidigare diskussion. Nej, vad jag menar är att mönstret inte ’r ”produktivt”, säger L-G Andersson. Vi bildar inte konjunktiv av nya verb, exempelvis ”hinta” från egnelskan; av ett sådant verb gör vi inte konjunktiv. Däremot används ju fortfarande gamla fraser, bevare mig väl, han leve, om jag vore du, med många flera.
En svensklärare citerar en ordbok som skriver ”Självmord; begå självmord, även ta självmord ellr göra självmord” och konstaterar att han tvingas acceptera formen ”ta självmord”.
-En tröst kan då vara, säger L-G Andersson, att ordbokens ”även” signalerar ett visst ogillande, och att den ”säkra” formen, den som inte upprör, fortfarande är ”begå självmord”. På tidningsredaktioner, t ex, har som princip vid tveksamheter om ord att använda ordbokens första form. Hade ordboken skrivit ett ”eller” i stället för ”även” hade man därmed lyft upp ”ta självmord” till samma nivå som ”begå självmord”. Det är så man ska tolka ordboken!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".