Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Hur språk används och förändras. Här kan du som lyssnare ställa dina frågor om språk.

Språket den 22 november Om konventioner och konstiga uttryck och om språkförståelse i Europa

Publicerat tisdag 22 november 2005 kl 12.29

I veckans program besvarar Lars-Gunnar Andersson lyssnarfrågor om uttryck som ”det var gott” och ”i så fall”.
Anna Trenning Himmelsbach rapporterar från diskussioner om språkpass och vad som är tillräckliga språkkunskaper i gränskontakter nere i Europa.

Dagens första fråga gäller uttrycket ”gå om” i ställe t för ”gå över” – som i uttrycket ”det går om tills du ska gifta dig”. Lars-Gunnar Andersson  hade inte hört uttrycket och trodde det lokalt. Nu visar ett stort antal brev till programmet att uttrycket fortfarande används över hela landet, från Blekingen upp till Norrland, och även i finska Österbotten!
Säkert är det ett äldre språkbruk, som kanske inte har framtiden för sig!
- Varför uttryck som ”det var gott” och  ”nästa station var Uppsala”? Varför inte ”det ÄR gott”, etc? – Svenskan använder fler imperfektformer som dessa än många andra språk. Formerna är inte alls nya för språkvetare, men det finns inget riktigt bra sätt att förklara dem! Ibland lyder används formerna ”för att göra språkhandlingen mera indirekt” som Svenska akademiens grammatik uttrycker saken. Man skulle också kunna säga att imperfektformen får tjäna som en artighetsmarkör. ”Hur var namnet?” uppfattas nog av många som lite artigare än ”Vad heter du?”. Men man ska nog inte vänta sig att det alltid finns klara, rationella förklaringar till varje detalj i grammatiken. Om man alltid kunde göra det, skulle språken i världen vara mera lika varandra!
 - Att förkorta uttrycket ”i vilket fall som helst” till ”i vilket fall” är helt fel och ologiskt, tycker en annan lyssnare. Har han fel?
- Nja...han begär nog lite för mycket! Det är helt enkelt så att vi i vårt språk lär oss att ”i vilket fall” har en särskild betydelse, liksom uttrycket ”hur som helst. Man ska nog inte fundera på vad de enstaka orden i frasen betyder, var för sig, utan bör betrakta frasen ungefär som ett ord. Språkvetarna kallar detta språkliga konventioner.
En annan lyssnare lanserar en egen teori om upphovet till uttrycket ”i såna fall” som brer ut sig på bekostnad av ”i så fall”.  – Man vill tala så att man själv begriper, tror brevskrivaren: ”Ska jag vara ärlig, förstår jag inte själv varför jag säger ”i så fall”. Man kan ju inte säga ”i så hus” eller ”i så bil”. Jag torr du får förklara detta för mig, annars övergår jag till att säga ”i såna fall”! Det låter klart och begripligt!
- Ett roligt brev; man kan visst förstår uppbyggnaden av ”i såna fall”, men det är nu på det viset att vi har en konvention i svenskan att ”i så fall” är ett fast uttryck! Lars-Gunnar Andersson uttryckte för några veckor sen att ”i såna fall” är ett relativt nytt modeord – brevskrivarens  (som vittnar om användningen redan på 60-talet) förklaring påminner om en folketymologi, d v s en hemmagjord förklaring till uttrycket, för att skapa ordning och logik!
- ”Eftersom att” är väl en omöjlig konstruktion, tycker en brevskrivare som ofta lägger märke till den.
- Det är inte lätt att förklara ”eftersom att”, men antagligen uttrycket uppstått  uppstått i analogi med flera andra underordnande konjunktioner, eller subjunktioner: därför att, genom att, på det att, utan att, för att.  Det är inte så konstigt att eftersom får tillägget ”att”, det faller in i mönstret. Och ”eftersom” kan man kommentera på samma sätt som ”i så fall” nyss: det  är ett uttryck som man inte behöver begripa; det är ett sätt att uttrycka en kausal relation!
En lyssnare tycker de dialektala pluralformerna  ”husena, rummena, bordena” är mera praktiska är standardsvenskan ”husen, borden, rummen”. De blandas ju inte samman med bestämd form singularis som stolen, väggen, bilen.
Visst, de ligger mycket i detta. ”-na” är ju en signal att vi har att göra med bestämd form pluralis – pojkarna, flickorna, osv.  Ord som ”rummen, husen”  är och kvarleva från det gamla fornsvenska böjningsmönstret. När svenskan standardiserade på 1700-talet,  behöll man dessa former. Helt klart använde man i talspråket båda formerna då, och man hade kunnat tänka sig att formen ”husena” kommit in i grammatikböckerna, men så blev det inte. Båda formerna är gamla, men äldst är det standardspråkliga ”husen”!
-Varför säger man ”ett pris på 10 kr” men ”priset ligger mellan 10 och 15 kr” – det borde väl vara ”...ligger på mellan...”?

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".