Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Om vetenskap, forskningsrön och ny teknik som förändrar vår värld. Varje vardag ger programmet fördjupning...

Så gjorde Tu Youyou modern vetenskap av traditionell medicin

Publicerat tisdag 8 december 2015 kl 14.01
Tu Youyou forskade under kulturrevolutionen
(19 min)
Citat på vägg
1 av 9
"Kinesisk medicin är en enorm skattkammare, sträva efter att utforska och använda den" står skrivet i kommunistpartiordförande Mao Zedongs handstil vid ingången till medicinpristagaren Tu Youyous arbetsplats. Foto: Hanna Sahlberg/SR
Tu Youyou
2 av 9
"Gör nu inget i mitt namn." Tu Youyou har blivit en känd person efter Nobelpriset och överhopas av förfrågningar och besök. Foto: Hanna Sahlberg/SR
Burkar och flaskor på laboratorium. Foto: Hanna Sahlberg/TT
3 av 9
Tu Youyou arbetade i en helt annan miljö än de lugna och moderna laboratorier som finns på Akademin för traditionell kinesisk medicin i Peking idag. Foto: Hanna Sahlberg/SR
Chen Shilin på sitt kontor. Foto: Hanna Sahlberg/SR
4 av 9
Chen Shilin, chef för institutionen för traditionella läkemedel vid Akademin för traditionell kinesisk medicin i Peking. Foto: Hanna Sahlberg/SR
Labmiljö. Foto: Hanna Sahlberg/SR
5 av 9
Den karaktäristiska söta och stickande lukten av traditionell medicinkokning känns inte längre när preparaten hanteras i dragskåp. Foto: Hanna Sahlberg/SR
omringad av reportrar
6 av 9
Tu Youyou har fått vänja sig vid medial uppmärksamhet, men är själv mest intresserad av att fördjupa sig ännu mer i traditionell medicin. Foto: TT
Datorskärm
7 av 9
Forskarstudenter arbetar med avancerad teknik för att kontrollera beståndsdelarna i örtpreparat på Tu Youyous gamla arbetsplats. Foto: Hanna Sahberg/SR
Korridor
8 av 9
Tu Youyous gamla forskarrum har renoverats till ett anonymt kontor på Institutionen för traditionella kinesiska läkemedel på Akademin för traditionell kinesisk medicin. Foto: Hanna Sahlberg/SR
Liao Fulong. Foto: SR
9 av 9
3) Biofysikern Liao Fulong är Tu Youyous vän och kollega. Till skillnad från henne skickades han ut på landet för att arbeta i stället för att forska under 1960- och 1970-talens extrema politiska kampanjer. Foto: Hanna Sahlberg/SR

Tu Youyou får i år Nobelpris i medicin för malariamedicinen artemisinin. Hon är Kinas första vetenskapliga Nobelpristagare och hennes gärning är på flera sätt präglad av landet.

Nobelpriset gjorde Tu Youyou till en kändis i sitt land.

– Telefonen ringde hela tiden. Det var som en explosion, det ringde tjugo gånger om dagen, säger Tu Youyou.

– Nej tjugo samtal om dagen räcker inte! Man kan varken ringa in eller ut sedan Nobelpriset, ropar hennes make Li Tingzhao som är den som får springa och svara.

Tu Youyou tar det lugnt i sin stol. Hon har ont i ryggen.

– Jag letade fram samma tröja som jag hade på mig förra gången. Jag tänkte att jag skulle se likadan ut som då, säger Tu Youyou som har på sig den röda broderade ylletröja som hon bar när jag intervjuade henne 2012, efter att hon fått det amerikanska Laskerpriset.

Att hon skulle få Nobelpriset var hon inte beredd på. Nobelkommittén lyckades heller inte nå Tu Youyou i förväg.

I stället var det Tu Youyous man som tittade på kvällsnyheterna och såg att hon fått Nobelpriset i medicin. Priskommittén sade att den malariamedicin Tu Youyous forskning lett till skapat "närmast omätbart stora" vinster för global hälsa.

– Hon höll på att tvätta sig och jag såg på teve. Jag sade till henne men hon trodde mig inte. Till slut kom hon ut och såg det själv, berättar Li Tingzhao.

Tus och Lis hem är enkelt inrett på tjugonde våningen i ett höghus i centrala Peking. I vardagsrummet syns ett par foton på barnbarnet som bor i USA men inga spår av vare sig musik, konst, krukväxter eller några tidsfördriv.

De som står nobelpristagaren nära vittnar om att hennes arbete också är hennes främsta intresse. När hon är ledig läser hon klassiska medicinska skrifter och annan litteratur om traditionell kinesisk medicin. Hon beskriver sin bakgrund som vanlig.

Medan hennes man tar hand om telefonsamtalen berättar Tu Youyou om hur hon som enda dotter med fyra bröder fick en bra utbildning.

– Min familj är från Ningbo, i söder, mina föräldrar var vanliga intellektuella, men de tyckte att barnens utbildning var viktigt. När jag var fem år började jag på förskola, vilket var ovanligt på den tiden, och fortsatte sedan att gå i skolor som drevs av amerikanska kristna missionärer, ganska stränga skolor, berättar hon.

Intervjun avbryts igen. Den här gången knackar det på dörren. Tu Youyou protesterar men hennes make släpper in besökaren. Han har flugit ända från hennes hemstad Ningbo och sträcker in en fruktkorg genom dörren. Besökaren luktar alkohol som efter en bjudlunch och vill visa en publikation han gjort med Tu Youyous bild på omslaget.

– Gör inget i mitt namn, säger Tu Youyou avvärjande medan beundraren snabbt ställer upp sig bredvid hennes stol för ett foto.

Så långt en nybliven Nobelpristagares upp-och-nervända vardag. Men det vore nästan omöjligt att försöka porträttera Tu Youyou utan att samtidigt beskriva den speciella epok i Kinas historia då hon gjorde sin viktiga upptäckt och lyckades extrahera ämnet artemisinin ur sommarmalört.

Efter sin examen i farmakologi vid Pekings universitet 1955 tilldelades hon arbete på den nygrundade Akademin för traditionell kinesisk medicin.

Utbildning i både modern kemi och traditionell örtberedning skulle visa sig avgörande för hennes upptäckt. Akademin för traditionell kinesisk medicin har förblivit hennes enda arbetsplats i 60 år.

– Det är visst 60-årsjubileum i år.

Tu Youyou hann arbeta i tio år innan Peking - och även institutionen för traditionella läkemedel - översköljdes av den extrema revolutionära rörelse som pulserade i hela samhället. Cheferna avsattes och forskningen upphörde medan institutionen tapetserades med maoistiska slagord.

– Cheferna för institutionen hade ställts åt sidan så det fanns ingen ledningsgrupp, i stället hade det bildats kampgrupper, säger Liao Fulong.

Tu Youyous yngre kollega Liao Fulong är biofysiker och de två har under åren förblivit vänner. Vi möts för andra gången på Akademin för traditionell kinesisk medicin. Liao Fulong berättar att Tu Youyou verkade följa strömmen. Hon deltog i maoistiska studier och kritikmöten men visade ingen särskild entusiasm.

– Om hon hade utmärkt sig hade jag kommit ihåg det tydligt. Men hon var inte typen som tillhörde någon revolutionär rebellfraktion, skrek slagord högt eller ägnade sig särskilt mycket åt kulturrevolutionen, säger Liao Fulong.

– Hon gjorde som alla andra. Det många gjorde då framstår som extremt idag, Åsikterna var en helt andra än i dag. Alla talade väldigt revolutionärt om att slå mot kapitalistsympatisörer och sådant.

– Kulturrevolutionen hade redan börjat och nästan all forskning hade stoppats. Men det här projektet var ett brådskande strategiskt uppdrag, säger Tu Youyou.

Den 23 maj 1967 startades det militära forskningsprojekt om fick kodnamnet 523. Det skulle dröja nästan två år innan Tu Youyou fick höra talas om det. Uppdraget var att hitta en ny medicin mot malaria - en vanlig dödsorsak bland soldaterna i Vietnamkriget. Malariaparasiten hade utvecklat resistens mot klorokin, som var den vanliga behandlingen mot den tropiska sjukdomen.

Projekt 523 var ett led i den kinesiska militärens stöd till Nordvietnam och kampen mot den så kallade amerikanska imperialismen. I Kina hade universiteten stängts på grund av kulturrevolutionen och intellektuella och experter attackerades.

En föregångare till Tu Youyou, Zhang Changshao, hade tidigare forskat om traditionella kinesiska mediciners effekter på malaria. Han gjorde karriär, fick politiska uppdrag och verkade som vetenskaplig redaktör, men tog livet av sig med gift efter att ha förföljts under kampanjerna mot intellektuella i början av kulturrevolutionen.

Men malariaprojektet pågick under skydd av militären. Över 500 kinesiska forskare över hela landet kom att delta i det hemliga projektet - som ledde till upptäckten av ämnet artemisinin. Idag ligger artemisinin till grund för Världshälsoorganisationens rekommenderade behandling mot akut malaria och beräknas rädda 100 000 barn varje år från att dö i sjukdomen.

Men det var först efter att det militära projektet pågått i två år utan något genombrott, som Akademin för traditionell kinesisk medicin i Peking blev ombedd att medverka. Tu Youyou utsågs till ansvarig.

– För min del var jag ganska naiv, jag tänkte att om ledarna ville ge ett sådant militärt uppdrag till mig så skulle jag utföra det väl, säger Tu Youyou idag.

Hon berättar att trots att projektet hade stöd av Kinas högsta ledare, var det svårt att organisera det effektivt eftersom kulturrevolutionen fått förödande konsekvenser på arbetsplatsen.

– Det sades att det skulle upprättas en forskningsgrupp, men från början var jag faktiskt ensam, eftersom alla höll på så mycket med politiska kampanjer, och annan forskning hade upphört, säger Tu Youyou.

Hon hann precis värvas till det landsomfattande militära projektet i januari 1969 innan forskarkollegor några månader senare började skickas ut på landsbygden för att "omskolas" av bönderna, som det hette i propagandan.

Kollegan Liao Fulong berättar att de som höll på med kliniska studier blev skickade till sjukvårdsteam på landet eller för att arbeta på sjukhus i Beijing, medan yngre forskare på grundnivå som han själv skickades till kaderskolor för att ägna sig åt jordbruk. Tu Youyou skyddades av sitt speciella uppdrag.

– Det är möjligt att hon hade skickats iväg annars, i den tidens atmosfär skickades många forskare till kaderskola, säger Tu Youyous kollega Liao Fulong.

Han själv skickades till en by i Jiangxi-provinsen där forskarna fick börja med att slå tegel av lera och halm för att få tak över huvudet. Medan Liao låg under ett myggnät och såg snöflingorna singla ner över sig innan huset blivit färdigt, fortsatte Tu Youyou att upprätta en katalog över traditionella medicinalväxter som kunde komma ifråga för malariaexperimenten.

– Inom traditionell medicin var inte sommarmalört särskilt berömd som malariamedicin, berättar Tu Youyou som publicerade en katalog över 2000 klassiska och folkliga recept mot malaria.

1971 började arbetet så småningom återgå till det normala på Akademin för traditionell kinesisk medicin. Chefen och flera kollegor kom tillbaka.

– Det var egentligen först i maj 1971 som det upprättades en forskningsgrupp. I den första fasen hade hela landet gjort så mycket, och vi hade också gjort en del, men det gick inte särskilt bra, säger Tu Youyou.

Hon fortsatte som ledare för malariaexperimenten på Akademin för traditionell medicin i Peking. Men svartpepparextrakten som verkat lovande i tidiga djurförsök visade sig odugliga i kliniska försök.

– Uppdraget var tvunget att slutföras, vi försökte om och om igen, man kan inte tro att man ska lyckas direkt med att hitta mönstret, säger hon.

Hon återvände till den gamla medicinlitteraturen, och fastnade återigen för sommarmalört som forskarna hade intresserat sig för tidigare, men som visat mycket ojämna resultat i laboratoriet. Hon undersökte flera faktorer, som beredningsmetoden och olika arter av örten.

I ett recept från år 340 av alkemisten Ge Hong lade hon märke till en detalj som hon bortsett från tidigare. Han beskriver hur örten ska blötläggas i kallvatten för att sedan drickas genast.

I stället för den traditionella extraktionsmetoden med kokande vatten eller alkohol prövade Tu Youyou nu att lägga bladen i eterlösning i låg temperatur.

Preparatet visade sig vara 100 procent effektivt mot malaria hos både möss och apor, och efter det vågade Tu Youyou återigen skicka en ny rapport till kontoret för det hemliga militära projektet och berätta att hon hade funnit ett effektivt botemedel.

– Den åttonde mars 1972 presenterade jag extraktionsmetoden på en konferens i Nanjing och alla blev mycket glada - jag har fortfarande kvar materialet från konferensen, säger hon.

Men det betydde inte att Tu Youyou kunde vila. Försöken fortsatte i högt tempo. Framgången ledde genast till en ny order från projekt 523 om att börja med kliniska försök redan samma år vilket betydde att forskarna inte fick missa malariasäsongen som började i juli.

Det satte ny press på Tu Youyou, inte minst på grund av att kaoset under kulturrevolutionen också orsakade bris på örter och man saknade expertkunskapen och utrustningen från läkemedelsavdelningen som hade tvingats lägga ner arbetet.

I stället fick gruppen själva organisera medicinframställningen och det krävdes stora volymer örter och mycket arbete för att få fram de mängder av den aktiva substansen som skulle behövas i försöket.

– Vi köpte några stora krukor, delade upp oss i skift och jobbade till och med på söndagar. Alla jobbade hårt och ingen tänkte på berömmelse eller egennytta, bara på att göra färdigt uppgiften, berättar Tu Youyou.

– Jag var väldigt stressad, eftersom vi var tvungna att tänka på säkerheten och ta ansvar för patienterna. Jag och två kollegor lade själva in oss på Dongzhimen-sjukhuset och prövade medicinen först, säger hon.

Hennes kollega berättar att Tu Youyou fick leverinflammation och att även assistenterna for illa - antagligen på grund av experimentet.

Under malariasäsongen 1972 inleddes ändå patientstudien. Tu Youyou var mycket spänd på resultaten.

Det visade sig att Artemisia-extraktet som hennes grupp framställt ledde till biverkningar, men försöket kunde ändå slutföras med hjälp av renare extrakt som hunnit tas fram med hjälp av nafta-lösning av andra forskargrupper i projektet - och patienterna botades från sin malaria.

– Visst var det ett vackert resultat - så kom genombrottet för Artemisia i kampen mot malaria, säger Tu Youyou med stolthet.

Efteråt kan det ändå framstå som en lika stor bedrift att ha lyckats forska under kulturrevolutionen.

Kollegan Liao Fulong till exempel fick ingen tid att ägna sig åt det han var utbildad för förrän efter omskolningen på landsbygden, sex år efter sin examen i biofysik.

– Då hade jag nästan glömt min engelska, säger han.

Trots att han själv förlorade flera år som forskare menar Liao Fulong att revolutionen med sin anda av extremism kanske bidrog till det sensationella resultatet i malariaforskningen.

– En sån som professor Tu: hon var seriös, uthållig och ville utföra sitt uppdrag perfekt. Det var också på grund av den atmosfär som rådde då som hon lyckades att fullborda det, säger Liao Fulong.

Tu Youyou säger att hon inte ångrar sina val, även om de ibland var smärtsamma.

– Ett av mina barn lämnade jag hos mina föräldrar efter att hon fötts. Jag ångrar mig inte - om man tänkte på sitt liv och sin familj fanns inget sätt att arbeta, säger hon.

Även om Tu Youyou nu är berömd och erkänd som Kinas första nobelpristagare inom vetenskap, fortsätter den hårda debatten i Kina om huruvida traditionell medicin har någon plats i ett modernt samhälle. Den nuvarande chefen för institutet, Chen Shilin, var klädd i himmelsblå linnekavaj när jag träffade honom strax efter tillkännagivandet av nobelpriset, han ser inte några motsättningar mellan så kallad västerländsk högteknologisk medicinforskning och traditionell kinesisk medicin.

– Vi kan inte använda samma teknik som för tusentals år sedan, säger han och berättar att man numera lägger stor vikt vid att utarbeta normer för de växter som används. Växterna kontrolleras genom genetisk analys för att utesluta sammanblandning av snarlika varianter av örter, och deras innehåll fastställs på kemisk väg.

Experimenten sker under full kontroll och kan upprepas av andra, säger Chen Shilin och bemöter så ett av kritikernas främsta argument mot den traditionella medicinen. Ett typiskt genmäle från en kinesisk skeptiker skulle med säkerhet bli: men då är det ju inte kinesisk traditionell medicin ni sysslar med, utan vanlig modern medicinforskning, och så skulle debatten fortsätta.

Chen Shilins åsikt är att det skulle vara ett enormt slöseri att kasta bort den kinesiska traditionella medicinska kunskapen - så som han menar att många u-länder har gjort. Han målar upp en bild av medicinforskarna som fiskare, och medan den vanliga västerländska medicinforskaren fiskar i en ocean av möjliga och omöjliga substanser menar han att den modernt skolade traditionella kinesiska medicinforskaren med sina kunskaper både i klassiska kinesiska recept och i kemi, i stället kan sänka ner sin håv i ett akvarium av redan beprövad erfarenhet.

Naturligtvis är inte allt där fisk heller, tillägger Chen Shilin, men han är optimistisk om möjligheten för kinesisk medicin att bidra med fler viktiga läkemedel i framtiden.

Debatten om traditionell medicin inte är knappast avslutad. Men för Tu Youyou som forskare är svaret givet: hon ser den traditionella medicinen som en ovärderlig källa.

– De traditionella läkarna har gjort många medicinska experiment, men de uttrycker sig inte så tydligt. Därför har vi ett ansvar att använda modern vetenskap för att fundera vidare över deras värdefulla kunskap, säger Tu Youyou.

Fler program och inslag av Hanna Sahlberg om kinesisk medicin, Tu Youyou och det hemliga militära projektet för att utrota malaria:

Hemlig kod ledde till nobelpris

Traditionell medicin kontroversiell även i Kina

Kinesiska forskare i valet mellan frihet och pengar

Så fann hon den Nobelprisbelönade malariamedicinen

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".