Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sammanfattningar av vetenskapsnyheter, aktuella reportage, fördjupningar och analyser av viktiga händelser...

Forskare och lyssnare berättar: Det här hände mig

Publicerat fredag 8 april 2016 kl 13.53
Man går med håv i skymningen
Forskare på fältuppdrag. Mannen på bilden är inte en av forskarna i artikeln. Foto: Lennart Lennuk/Wikimedia CC BY-SA 4.0

En vakuumbehållare som fastnade i säkerhetskontrollen, en smygande arkeolog och en mystisk bil på en flygbas. Vi har samlat några exempel på missförstånd som uppstått mellan forskare och allmänhet.

Har du egna erfarenheter av missförstånd? Mejla på publik.vet@sverigesradio.se så publicerar vi din berättelse.

Mattias Lantz, forskare vid Uppsala universitet, hamnade i trubbel på en flygplats efter fältstudier:

"Jag skulle en gång åka från Sydafrika med en cylinderformad metallåda (vakuumkammare) som innehöll metallbitar som annars reagerar med syre.

Jag ville ta den till incheckningen och förklara vad jag hade, men just den dagen var det förhöjd säkerhet och jag togs in för extra kontroll. De var lite allmänt misstänksamma den här dagen, och jag fick stå på avstånd från mitt bagage medan de gick igenom det.

"You're gonna love this!" sa jag när de öppnade min ryggsäck, fick upp vakuumkammaren invirad i en badhandduk och sedan blev det ett fint ståhej när den bombformade metallcylindern uppenbarade sig ur handduken. Jag försökte förklara att det inte var något farligt men att de för allt i världen inte fick öppna lådan.

Många turer innan jag kom med planet, piloten hade sista ordet. Lådan fick åka i eget bagage, och när jag kom fram hade någon givetvis öppnat den och proverna var förstörda.  

På Chalmers höll jag på med ett skolprojekt tillsammans med personal från Universeum, temat var en tidig version av vad vi nu gör på SciFest.

Jag hade en gång med en geigermätare till Konsum och gick runt och testade på olika slags salter, nötter och fruktdisken för att se vad som skulle kunna fungera. Några kunder undrade vad jag höll på med, och dum som jag var försökte jag förklara. Jag tror inte den Konsumbutiken sålde så mycket bananer den dagen..."


Från vårt lyssnarnätverk kommer denna historia, där sanningshalten dock är obekräftad:

"Enligt ett rykte finns det en kvinnlig forskare som när hon var ute för att filtrera vattenprover i olika miljö i städer och längs kusten blev friad till plus att många herrar ville hjälpa henne"


En lyssnare i Östergötland drar sig till minnes hur vägytor skulle undersökas med speciella mätvagnar som var kopplade till en bil:

"Ibland drogs den här släpvagnen ibland av en utlandsregistrerad privatbil som tillhörde en forskare från Baltikum. Vid ett tillfälle testades mättekniken på en vägbas, som är ett krigsflygfält. Polisen lär ha tagit emot många tips om att det var en spion i färd med att mäta upp krigsvägbasen"


En medlem i vårt lyssnarnätverk berättar om ett möte med en forskare på fältarbete i Uppland:

"En man i 50-årsåldern smög runt vår förskola i skogen med en mojäng i handen. Jag blev fundersam och gick ut till honom och det visade sig att han var kommunens utsände arkeolog. Han borde nog förvarnat oss för han betedde sig i våra ögon märkligt där han hukade i buskarna." 


En arkeolog delar med sig av en den här berättelsen om hur hans bagage med skelettdelar upplevdes som suspekt av den finska tullen:

"Saken var den att jag jobbade som arkeolog för Finnmark fylkeskommune i norra Norge, det var fredag och jag skulle köra den 70 mil långa sträckan till Sverige direkt efter jobbet för att medverka vid ett bröllop. Problemet var att jag fick ett telefonsamtal vid lunchtid ute från Vardö om att en kvinna hade fått upp skelettdelar från sin trädgård, och jag tog en snabb tur ut för att se efter vad det rörde sig om.

Huset hon bodde i låg i det område som enligt gamla källor skall ha varit Vardös medeltida kyrkogård, och mycket riktigt visade det sig att hon fått upp ben från ett barn i 12-årsåldern. Bland annat lårben och ett antal revben. Jag paketerade allt enligt konstens alla regler, talade om för damen att vi skulle komma ut nästa vecka och ta en noggrannare titt, och slängde in plastlådorna bak i min Landrover.

Med den förestående resan i tanken glömde jag naturligtvis bort att jag hade benen bak i bilen och satte fart mot gränsövergången Norge - Finland. Naturligtvis var tullen på plats och skulle undersöka hela bilen efter smuggelgods, och det tog en bra stund att övertyga de motsträviga och misstänksamma finska tullarna att jag var en stackars arkeolog som enbart hade glömt att lämna kvar mitt fyndmaterial och ingen lustmördare som samlade på mina offers ben.

Det gick dock till slut, men det var en episod som får mig att dra på smilbanden varje gång jag tänker på den"


Hästägaren Ylva Hermelin hittade en forskare i sin hästhage: "En av hästarna tillhörde den inte så snälla sorten, och där satt personen och grävde i hästbajs. Han letade efter en ört jag har glömt namnet på. Jag upplyste honom om att han alltid ska meddela ägarna först innan han kliver in i en hästhage :)  Jag visade honom till en hage utanhästar där han kunde fortsätta sitt arbete!

Vid ett annat tillfälle hittade jag två geologer i hagen, då fanns det bara snälla hästar i hagen, så de fick fortsätta. Jag meddelade dem dock samma sak, säg till först, det finns så många skumma människor som dras till hästar så meddela alltid innan ni går in i hagen."


 

 

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min spellista".