Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Här får du det bästa ur alla våra radioprogram.
Filmrecension, premiär 2012-05-04

Bullhead

Publicerat fredag 4 maj 2012 kl 11.30

DRAMATHRILLER

Det är inte helt lätt att kategorisera den belgiska filmen Bullhead. Den rör sig i områden som aldrig skildrats på film förr, åtminstone inte i en så uppmärksammad film. Under alla omständigheter så är det en djupt fängslande, mångfacetterad och mörk berättelse vars inneboende kraft är omöjlig att värja sig mot.

Det ska tydligen vara en belgisk film i år. Det är för första gången sedan de belgiska bröderna Dardennes senaste film Pojken med cykeln i januari hade svensk biopremiär som jag när jag ser Bullhead börjar fundera i banorna av att dela ut högsta betyg.

Nu håller förvisso Bullhead inte riktigt hela vägen för att till slut motivera den där hägrande femman, men det är sannerligen inte långt ifrån. Extra imponerande är det att det faktiskt handlar om ett debutverk. Långfilmsdebuterande regissören Michael R. Roskam visar på en förbluffande filmisk mognad och lyckas hålla den ganska komplicerade berättelsen, som när rsig på flera plan, i full kontroll. Den egentligen enda invändning jag har, och det är det som i slutändan gör att jag inte sätter högsta betyg, är att några bikaraktärer känns en aning farsartade och därmed fullständigt malplacerade.

Bullhead utspelas på den flamländska landsbygden. Det är 90-tal och Belgian Blue är ett begrepp på väg att födas. Köttindustrin kontrolleras av en ljusskygg maffia som leverar de hormoner som krävs för att skapa de groteska djuren. Delar av själva köttproduktionen säljs dessutom svart att av samma ljusskygga människor. Stora summor står på spel. En av männen mitt i härvan är Jacky, ett 30-årigt veritabelt muskelberg som själv länge missbrukat dopningsmedel och hormoner. Till det yttre är han en mänsklig version av de monströusa nötkreatur som han har på sin gård.

Men precis som själva filmen har betydligt mer att ge än vad ytan indikerar så har även Jacky det. I återblickar får vi nämligen veta att Jacky som barn var med om ett obehagligt och brutalt trauma som i allra högsta grad har präglat honom och den person han blivit. Bullhead är en film som hela tiden överraskar och som omsorgsfullt lägger ett pussel där varje bit leverarar ny infomation som helt förändrar berättelsen och hur vi som åskådare ser på karaktärerna.

Bullhead är en mörk och gripande film som håller åskådaren i ett veritabelt järngrepp, från början till den massiva och fanstastiska finalen. Slutscenerna är bland det starkaste som visats på bio på flera år. Inte för att de skulle likna varandra särskilt mycket men när jag ser Bullhead kommer jag att tänka på Man Bites Dog från 1992, en annan briljant belgisk debutfilm som också träffade mig som en spark i magen. Den känslomässiga urladdningen är densamma. Jag är redan nu mycket spänd på att se vad Michael R. Roskam ska hitta på härnäst. Det gäller för övrigt också Mathias Shoenaerts som är fullständigt magnifik i rollen som Jacky.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".