Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Här får du det bästa ur alla våra radioprogram.
Filmrecension, premiär 2012-07-20

Inte ens det förflutna

Publicerat fredag 20 juli 2012 kl 11.30

THRILLER

Dags för nästa svenska litterära polis att debutera på vita duken. Den här gången har turen kommit till Anna Janssons skapelse Maria Wern som efter att ha figurerat i ett antal tv-serier tar steget till bio. Inte ens det förflutna är den hittills bästa Maria Wern-filmatiseringen, men det säger å andra sidan inte så mycket.

Kriminallitteratur från inte bara Sverige utan även resten av Skandinavien har blivit en veritabel framgångssaga och har tillsammans med de närmast obligatriska filmatiseringarna som följt efter i kölvattnet av romanernas succé skapat en egen genre. Och nu är det alltså dags för Anna Janssons Maria Wern, återigen förkroppsligad av Eva Röse, att begå biodebut.

Inte ens det förflutna är med sin enkla men skapligt effektiva intrig kanske den mest filmiska av Anna Janssons Maria Wern-romaner så det är ingen skräll att det är den man har valt att föra över till vita duken. Det är en rak och okomplicerad berättelse, (över)tydligt influerad av Agatha Christie-klassiskern Tio små negerpojkar.

Maria Wern blir utsatt för både hot och regelrätta attentat av en okänd gärningsman. Kollegorna på gotlandspolisen övertalar henne att det är bäst att hon håller sig undan ett tag medan de jagar förövaren. Då faller det sig väl att några av hennes tjejkompisar från gymnasietiden har en klassåterträff inplanerad på Stora Karlsö. Maria som egentligen inte tänkt åka dit gör ändå det. Den behagliga flykten från verkligheten blir dock snabbt till en mardröm då en efter en av de gamla vännerna går döden till mötes på den isolerade ön där ingen annan än de själva ska befinna sig.

Inte ens det förflutna är den hittills bästa Maria Wern-filmatiseringen, men det säger å andra sidan inte så mycket eftersom de tidigare tv-filmerna har hållit så erbarmligt låg kvalitet. Och det finns en hel del att hänga upp sig på med Inte ens det förflutna också. Trots att man har lyckats samla ihop en imponerande diger rollista vill det liksom inte riktigt lyfta. En stor anledning till det ligger i att dialogen är riktigt dålig och till allra största del består av skrikande av tilltalsnamn. En annan är att personregin svajar betänkligt. Men även om det går att bocka av genreklichéerna en efter en blir det faktiskt tagvis ganska spännande och trots allt hyfsat underhållande för stunden.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".