Ogaden - affärer i blod och olja

29-åriga Fosiya Abdirahmans pappa lämnade Etiopiska armén och flydde till Somalia. Där är Fosiya född och där levde hon sina första år, innan hon själv tvingades fly. Från kriget reste hon tillsammans med sin syster till Sverige.

Även om befolkningen i Ogaden länge varit förtryckta av olika anledningar, så har det på senare år kommit att handla om de utländska oljebolagens inverkan på det som sker mot befolkningen.

– Ända sedan kolonialtiden har konflikten handlat om land. Ogaden gavs bort till Etiopien, och befolkningen där har väl aldrig känt sig som en del av Etiopien. Majoriteten där talar heller inte det officiella spåket amhariska.

I Sverige har området fått stor uppmärksammat på grund av det svenska oljebolaget Lundins etablering i Ogaden - ett företag där Carl Bildt satt i styrelsen innan han blev utrikesminister.

Lundins eventuella påverkan på konflikterna i området var något som journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye åkte för att granska.

Än så länge har det inte presenterats några skarpa bevis mot företaget, när det gäller Ogaden. Däremot har Lundin anklagats av människorättsorganisationer för att ha medverkat till brott mot de mänskliga rättigheterna i Sudan - ett annat konfliktfyllt land där de också har verkat.

– Det spelar ingen roll att de är i Ogaden nu. Vi vet att de varit i Sudan och det är tillräckligt bevis - det räcker. Företag har ett moraliskt ansvar när man går in i ett land där det pågår ett folkmord. Om man skulle säga att de inte har något ansvar är det som att säga att människor inte har något ansvar.

När det gäller framtiden för Ogaden så tror Fosiya att det behövs ett större tryck från omvärlden för att det ska hända något, bland annat när det gäller ekonomin.

– Etiopien får väldigt mycket i bistånd, men det är bevisat att majoriteten av pengarna inte går dit. Etiopien är ett väldigt fattigt land, men har ändå Afrikas starkaste armé. Det är ett tecken på att något är väldigt fel.

Vad tror du om framtiden för Ogaden?

– Det är så svårt det där. Ena dagen är det så mycket uppmärksamhet med mycket skriverier, men sedan blir det helt tyst igen. Ibland tror man friheten är här snart, men andra dagar är det inte så. Jag vet inte riktigt.