Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Här är 97-åriga Eva Bergdahls blogg. Eva flyttade hösten 2011 till Cha Am i Thailand, och bloggar från...
Karlskrona

"Fattig men alltid lycklig"

Publicerat tisdag 18 juni 2013 kl 10.16

Hej godmorgon mina kära vänner vart i världen Ni än befinner Er!

Ja, idag var en underbar morgon att vakna till, strålande sol och varmt och skönt. Tänk i morgon kommer målarna och ordnar med balkongen, hurra för det.

I går kom också en underbar tjej från Landstinget (Hanna) och skulle leverera min rullator, men det visade sig att ena handtaget fastnat och ej gick att få ner. Blev alldeles för högt för mig och dessutom för hög att sitta i. Hon har nu beställt en ny till mig som kommer om några dagar.

I dag tror jag att jag försöker följa med Tack och Ingolf som skall till city för bankärenden, passar på handla litet med samtidigt. Skoj att se centrum igen, tänk det är totalt annorlunda sen jag lämnade Sverige för Thailand. På torsdag väntar också den årliga s k lövmarknaden, dit går jag ej, alldeles för trångt och oj vad folk, men Tack och Noie kommer gå dit. Hon får dock se till att han ej försvinner i mängden, han får ha en lapp med sin adress på om detta händer.

Tack mina vänner för Era svar på bloggen. Hoppas Ni fått mitt svar också.

Ja jag lovade ju börja berätta litet om mitt liv från barndomen tills idag:

Jag föddes på Lunds lasarett då min mamma var sjuk och inte kunde föda i Karlshamn som var normalfallet. Vi bodde i ett väldigt litet hus i närheten av järnvägen. Min pappa var lokförare och mamma naturligtvis hemmafru som var brukligt på den tiden.

Jag hade en storasyster som var 5 år äldre än jag och raka motsatsen till livliga mig, hon var lugn som en filbunke.

Vi delade rum och det var ofta hon fick be mig vara tyst för att kunna sova.

Vi hade en mataffär alldeles vid sidan om huset så vi hade inga större besvär för att ta oss att handla. Sen kom mjölskjutsen. Det var med häst och vagn och hade en jättestor mjölkkanna på vagnen, jag var alltid kvick att springa ut och möta dem och hade 2 literflaskor med mig som de fyllde på. Jag fick alltid en extra slurk mjölk men det berättade jag aldrig för mor och far.

Som liten fick jag också epteleptiska anfall och på den tiden fanns inga mediciner mot detta, hur jag blev botad återkommer jag till för detta kom även att beröra mig vuxna liv sedan.

Vi hade ju ingen vattentoalett utan fick gå ut på "dasset" som det hette, sen kom det 2 män med häst och vagn och tömde detta. Jag blev snart deras favorit och fick åka med på vagnen när de tömde på andra platser. Men när jag kom hem var inte detta populärt hos mamma för det luktade illa om hela mig. Min mor strök och stärkte pappas unioformsmössa han skulle ha på loket, han var extra noga den skulle vara perfekt. Men jag hade en underbar uppväxttid, fattigt, fattigt men alltid lycklig.

Hade också många kamrater i närheten och vi lekte med det som fanns på den tiden, det mesta fick vi ju hitta på själva.

Vi bodde här tills jag var 5 år sen flyttade vi till ett större hus och det var alldeles i närheten där jag sen skulle börja skolan. Oj många roliga minnen dyker upp från skoltiden.

Ja fortsättning då i morgon, om Ni undrar över något skriv så svarar jag Er.

Nu är det dags att fixa mig i ordning om jag skall åka med "ungdomarna" till stan.

Önskar Er alla en riktig fin dag och hoppas Ni har möjlighet njuta av sol värme.

Varmaste kramar till Er alla mina kära vänner,

Er Eva

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".