Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
P1:s veckomagasin som ger er den kompletta tidningslösa söndagsmorgonen.

Ulrika Knutson: Politiker som inte begriper kulturtidskrifter.

Publicerat söndag 21 december 2014 kl 07.19
Krönika Ulrika Knutson
(5:54 min)
Ulrika Knutson
Krönikör Ulrika Knutson. FOTO: Jonas Ekströmer TT

Krönika av Ulrika Knutson

Jag heter Ulrika Knutson.

”I Sverige har som bekant litteraturen omhändertagits av pressen mycket flottare än i de flesta andra länder.” Det tyckte kritikern Ivar Harrie 1938. Han konstaterade då att ”rikstidningarnas rikligt tilltagna kulturavdelningar har tillgodosett en god del av de diskussions- och publikationsbehov, som på andra håll bestrids av specialtidskrifter.”

Tidskrifterna blomstrade i alla fall; bara på trettiotalet startades Fönstret, Spektrum, Fronten, Ateneum, Preses, Votum, Kontakt och Bonniers Litterära Magasin. De flesta är döda, men Ord och Bild är pigg ännu, född 1892. Det var till Ord och Bild de vände sig som ville få något sagt i dåtidens mediebrus; Verner von Heidenstam och Selma Lagerlöf. Det var ju inte så att rikstidningarna direkt portade dem, men Ord och Bild gav ett sammanhang till texterna.

Året 2014 kommer att gå till historien som året då Sverige slutade omhänderta litteraturen flottare än de flesta. Kulturpolitiskt har vi rötmånad ännu i december.

De rödgröna hade knappt hunnit ta tillbaka sitt huvudlösa förslag om att slakta svenska lektorer i utlandet, förrän alliansen i kulturutskottet ville skära femton av nitton miljoner till hundra små kulturtidskrifter.

Efter starka protester har ordföranden Per Bill backat. Tack för det! Men hur tänkte ni från början? Den enda lilla ledtråden finns på sidan 24 i betänkandet, i en liten mästrande passus: ”Utskottet vill peka på möjligheten till ökad tillgänglighet ... och minskade kostnader för distribution, som elektroniskt utgivna tidskrifter innebär.”

Papper och tryckning av några få tidskriftsnummer om året drar inte mer än en bråkdel av stödet, som utskottet ville slakta med åttio procent! Det bevisar bara att Per Bill inte har förstått hur tidskrifter fungerar. Kanske har han aldrig sett så lite pengar förr? Ingen vettig människa begriper ju hur så lite pengar kan ha så stor utväxling.

Låt oss stanna vid de påstådda besparingarna för digital utgivning. Om inte Per Bill och kulturutskottet har hört talas om det, så pågår just nu en galopperande kris för stora kommersiella medieföretag. Det är en finansieringskris i första hand, inte en läsarkris. Annonsörerna flyr från tidningarna till sökmotorer som Google. Det är intressant att samtidigt som alla de stora kommersiella medieföretagen, som Bonniers och Schibstedt, kämpar med problemen att tjäna pengar digitalt, så ville Per Bill driva ut de små eldsjälarna på kulturtidskrifterna att klara biffen, den som jättarna själva inte klarat!

Det är riktigt obehagligt att slaktförslaget kom just  denna höst, när dagspressens kulturredaktioner slimmar, slås ihop eller slår igen som aldrig förr. Kände Per Bill inte heller till detta? Hade den aktiva okunskapen slagit över i blint hån?

Jag tycker att kulturutskottets ledamöter skulle ut och praktisera på Ord och Bild och 10-tal, på Glänta och Judisk Krönika. För att lära sig vad tidskrifter är för slags materia. De är små kulturella experimentverkstäder, som på lång sikt kan åstadkomma viktiga innovationer. Kommersiellt klarar de sig inte, lika lite som forskningen gör det, och detta är konstnärlig och intellektuell grundforskning. Fri grundforskning utanför akademierna, vilket är viktigt att komma ihåg. Det handlar varken om nostalgi eller privilegier, utan om det svenska kulturklimatet.

I sin bok om Sven Stolpe citerar Svante Nordin författaren Gösta Gustaf Jansson. 1925 var hans första litterära honorar från en studenttidskrift 75 kronor. Det kunde räcka till femton (15) krogsvängar, sa Gösta glatt:  med pyttipanna, snaps och öl, kaffe, konjak och cigarrer! Det gör de inte idag, kan jag tala om. Och det har ingen begärt heller. Men kanske kan man ödmjukt begära av en kulturnation att den anslår kaffepengar till redaktörerna och praktikanterna på Ord och Bild. Om den alls vill kalla sig kulturnation.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".